Det är nog inte en av mina bättre kvaliteér.

För en si sådär tio minuter sen kom nämligen utbrottet. Å det var dotorn som fick svälja all min frustration. Å min stackars partner på andra sidan av datorskärmen. När ljudknappen helt plötsligt började leva sitt eget liv, gick det inte längre. Sladdar rök å tårarna sprutade.

Vet inte vad det är med ljud och mig. Men jag är otroligt känslig. Om nåt skrapar eller knäpper eller som nu, när ljudet går upp å ner som en berg och -dalbana i högtalarna, då skriker hela kroppen: "Make it stop!!". Att tortera mig skulle nog inte vara nån vidare konst. Efter några minuters oregelbundet ljud skulle jag kapitulera fullständigt.

Kanske är det något jag ärvt av min mor. Att smyga ut på nätterna i tonåren var ingen enkel match. Inte för att jag nånsin gjorde det. Men om jag skulle ha gjort det, skulle det inte gå obemärkt förbi. I sömnen hör nämligen mamma om någon går på grusvägen några meter från vårt hus. Å på senare tid har jag börjat bli lika känslig. Vid minsta regntapprande på fönstret, då är det öronproppar som gäller, för att jag över huvud taget ska kunna sova.

Det är nog otroligt psykist det där. Två års leverne i en lägenhet med oregelbundet knäppande, satte sina spår. Där var det frustrationen riktad mot min hyresvärd, som aldrig ycktes kunna höra dessa ljud. "Du måste ha otroligt bra hörsel", var vad jag fick höra. Pyttsan!! Fler kan intyga att ljuden inte bara fanns i värld hos såna med bra hörsel, eller i min vilda fantasi.

Varje kväll som jag lade mig för att slappna av och komma till ro i sängen, å ljuden uppenbarade sig, byggdes således ilskan mot min hyresvärd upp. Å enda filtret för att hålla det borta, var öronproppar. Å som de problem jag har med att överhuvud taget få in öronproppar i mina öron... Ja, de tog ut sin rätt.. Skavsår å ont i öronen? Va, ska man inte ha det så? För mig var det normalt...

Var så otroligt glad när jag flyttade. Allt var frid å fröjd.. Tills regnet kom.. Upptäckte att två års öronproppande satt sina spår. Öronproppar är således givet på mitt nattduksbord, de gånger jag inte kan somna, eller vaknar av knapprandet. Å vid denna årstid är det nog med öronproppar än utan som gäller. Lite jobbigt. Men jag har vant mig..

Finns det nån form av terapi man kan gå för att bearbeta detta? haha!!! Ja, nåsntans kan jag inte låta bli att skratta. För lite skrattretande är det...

Ja, jag må kankse ha speciella öron. För det slutar inte här. Ljudnivåer är likaväl något som jag kan reagera ganska starkt på. Inte för högt ljud i hörlurarna eller i telefonen. Det går inte. Typ samma sak där, kroppen reagerar starkt.

Att lyssna på musik på en stereo eller liknande går dock ganska bra. Så länge ingen går å vrider upp å ner, eller byter låt stup i kvarten. Då kommer det där störande hacket å oregelbundenheten å spelar på mina nerver.. Men där är jag kanske inte ensam..

För att inte tala om när man går ut för att dansa. jag älskar att dansa. Men musiken är i regel så hög, att dans är det enda alternativet när man väl går ut... För musiken är så hög att man itne längre kan konversera. Att skrika funkar knappt. Jag ryggar i alla fall starkt tillbaka när folk skriker in i mina öron. Men å andra sidan kankse det är ett medvetet knep av alla uteställen. För kan folk inte prata, så dansar de förhoppningsvis. Å efter ett antal danser blir det barenför att svalka törsten. Å de som inte dansar, får inte så mycket till val än att spendera kvällen till stor del i baren.. Mycket klirr i kassan med andra ord.. SÄmre blir det med det sociala umgänget...

Saknar förresten att gå ut å dansa.. var länge sen nu..

Förresten... Har nu suttit å klurat flera timmar fram å tillbaka, för att kkomma fram till hur man kan göra bloggen lite snyggare. Efter några timmar igår, å några i dag, så gav jag upp.. Jag lyckas inte riktigt förstå.. Datorer å tillhörande är verkligen inte min grej. Jag fattar inte riktigt. Nån som kan agera lärare? Min förmåga att vara relativt självlärd och envis på "vill själv" eller "vill förstå" möter här starkt motstånd..

kram