Nu i dagarna kom det, examensbeviset. Det har inte gått upp för mig ännu att jag faktiskt tagit mig igenom tre års studier på universitet. Det känns inte riktigt, riktigt. Kanske för att jag fortfarande är rätt uppe i studierna. Den här examen är inte på något sätt ett avslut i liknelse med när jag gick ut gymnasiet. För då var det verkligen över när det var över. Men här och nu, så har studierna fortsatt, å papprena på min avklarade examen ligger i handen flera månader efter att allt är klart.

På grund av det har det aldrig känts värt att fira examen när jag väl insåg att det var klart.. Å nu, flera månader senare känns det helt galet att tänka på att fira något som sedan länge varit avklarat. För faktum just nu är att jag inte har tid. Det finns ingen tid för att få njuta och bara få känna hur skönt det är att vara klar med något, ha uppnåt något som en examen på universitetsnivå.

Så vetskapen av examen har inte inneburit anant än den pluggångest som alltid är närvarande. Känner mig lite avundsam på alla de studenter som kan skrika ut sin lycka och lättnaden över att tre års slit på gymnasiet äntligen är över. För mig är det inte så. Det har inte blivit någon kaka å tårta, inget party å god mat, inte att smala vänner å bekanta, släkt å familj. Helt ärligt, känns det lite tråkigt. För jag önskade att jag kunde få känna det en glädjens lättsamma stund då leenden och skratt fyller upp en inombords å dela den med de närmaste. Jag önskar att jag verkligen fick  fira. Fira mig själv för vad jag lyckats med.

Men jag ska i alla fall här och nu försöka ge mig själv erkännande för mitt slit. Någonstans inuti så är det faktiskt så, att jag har gjort något stort. Jag har genomgått tre års slit, å jag har klarat det galant. Det gäller bara att hitta den där känslan som jag kanske någonstans har här inne, en känsla som jag förtjänar.

Så grattis Liv, du har varit otroligt duktig som har lyckats med att ta en examen på universitetsnivå. Alla gör inte det, kanske inte alla heller klarar det. jag önskar dig också lycka till med det du tar dig för i framtiden. För detta, det är bara ett steg på vägen av det liv som du själv valt att leva, och njuter av att leva. Det vet du. Du har hittat det som du vill göra. Det är bara att köra på!