Tiden har minst sagt hunnit gå sen senast jag skrev. Har länge funderat på att lägga ner bloggen. men samtidigt känns det lite trist att radera ut det som på något sätt är en del av mig, allt som ajg skrivit hittills. Tanken har varit om jag ska börja om, med en ny blogg. Men jag har bestämt mig för att låta denna vara och helt enkelt förtsätta. Det går ju att ta till andra knep för att markera något nytt. För det första att skriva något nytt och för det andra kanske jag kan göra om utessendet lite. Men jag får se om jag orkar med det.

Det har hunnit hända en del på ett år, som ni kankse förstår. men jag tänker inte ens börja med att göra något utlägg om det året. Det kommer säkert att visa sig med tiden vad som har varit de stora händelserna. Sen är det inte så att det är vad jag gör om dagarna som får mig att skriva, utan som ni säkert märkt, handlar det mest om tankar och känslor som flyter omkring inom mig. Visserligen tar dessa saker oftast avstamp i vardagen, i de saker jag gör och vad som händer runt omkring mig. Det är omöjligt att skilja dem från varandra.

Just nu upplever jag en hel del frågeställningar inom mig. De är utmanande både för kropp och själ. Det gäller bara att veta hur man ska hantera dem på bästa möjliga sätt. Men jag känner mig stark inför det.  Starkare än på länge. Men visst, finns det stunder, som alltid, då jag bara önskade att allt kunde få vara lungt och stilla som en spegelblank sjö. Men livet ser inte ut så, inte för någon. Det är väl det jag märker mer och mer. Det får mig att undra över hur man ska förhålla sig till allt och alla, för att själv inte dras med ner, eller upp för mycket av alla andras liv. För någonstans ska det väl handla om dig själv? Inte enkelt det där. För hur mycket man än vill så är man alltid engagerad och involverad, påverkas av och påverkar dem runt omkring sig. Det behöver väl inte heller vara dåligt? Jag skulle inte vilja leva ett sådant liv, utan det. Går det över huvud taget? Ända sedan vår första stund på jorden har livet handlat om relationer till andra människor. Det är spännande tankar sånt där. Ibland kan det vara så svårt att finna en balans mellan sig själv och allt det andra. var går gränsen för mig och dig? Den är inte helt lätt att urskilja alla gånger.

Jag ska inte grubbla mer på detta just nu. I stället ska jag återgå till mina studier som jag fortfarande sysslar med. För tillfället är religionshistoria på schemat. Kankse att detta ämne kan hjälpa mig med svaren på mina frågor. Förmodligen inte. Jag har lärt mig vid det här laget, att ju mer man försöker komma till klarhet, desto mer frågor får man.