Pressen ligger på
Tiden tickar på. Det går snababre och anabbare. Det både gläder mig och stressar mig. Jag längtar nämligen efter somamren. För ett tag sen såg det verkligen ut som att det gick åt rätt håll. Men nu, de senaste dagarna har snön ramlat ner från himlen, och lagt sig som ett tunt, vitt lager på marken igen. Suck.. jag gillar inte snö och inte vinter. Helst av allt skulle det få vara sommar året runt för min del. Så jag väntar tålmodigt på att temperaturen ska sitga och snön smälta bort igen.
Annars så är det vid denna tid alltid mycket att göra. Först och främst är det studierna. Just nu sitter jag med sex skrivuppgifter om nyandlighet och nya religiösa rörelser, som ska lämnas in på måndag. Det är ett oerhört intressant ämne, och min uppsats senare i vår kommer nog trilla in på detta ämnesområde misstänker jag. Det är bara så synd att som ofta när man studerar, så får man inte mycket tid att stanna upp, när man hittar små godbitar. Jag känner ofta att jag liksom tvingas springa så snabbt jag bara orkar genom böckerna. Å tvyärr, så missar jag alla detaljer då. I mål, är jag helt slutkörd, i stället för att kunna dela med mig av vad jag sett och bekantat mig med under springturen. Jag skulle behöva så mycket mer tid för att vekrligen hinna ta del av allt jag vill. Det eggande intresset jag har får aldrig riktigt tillfälle att, tja, stimuleras. I stället känns böckerna som ett illa tvång, att mödosamt och snbbat rassla sig fram igenom. Inte alls njutbart, spännande och lärorikt. bara tungt och jobbigt.
Nej, jag ska inte beklaga mig mer över studierna. I stälelt ska jag låta mig inspireras lite av mitt föregående inlägg. det är bara att ta tag i saken och jobba på.
Det är även dags att skiska in ansökningar för hösten. Det gruvar jag mig också för. Jag vill ignet hellre än att bli antagen till det program som jag suktat efter i ett år redan. Men oron kan itne låta bli att suga tag i mig. För jag vet faktiskt inte om jag kommer att bli antagen. Ingen antagningstatistik finns det heller att vända blickarna mot, för att få en aning om hur just jag ligger till. Jag får helt enkelt hålla tummarna, för det bästa.
Annars har det pås enats tiden varit en riktigt god tid. Det har ju varit påsk. Det var en lugn påsk, som det oftast är för mig. Inte så mycket ståhej och resa hit och dit. För mig är det i mångt och mycket som vilken helg som helst, men med ett svepskäl att få ställa sig i köket och kocka lite. Jag tog initativet för en smaskig påskmiddag. Sammanlagt var vi fem personer som avnjöt en tre rätters. Det var trevligt och riktigt gott. Men, tyvärr gick ju inte allt precis som aag ahde tänkt eller önskat mig. Nåja... Jag skyller på bristen av verktyg i köket som kunde ha gjort det hela till vad jag önskat. Bättre lyckat nästa gång kanske. För många innebär nog påsken en massa god mat i magen, som kanske inte alltid är allt för välgörande för kroppen. Men ibland ska man få njuta, det tycker jag. Så länge det inte är en vana att alltid äta som under påsk, så funkar det nog. Jag tror ändå inte att det var maten som var boven i dramat för min del. Det där godiset.... ajaj, vad det är svårt att avstå.
Kramar
Annars så är det vid denna tid alltid mycket att göra. Först och främst är det studierna. Just nu sitter jag med sex skrivuppgifter om nyandlighet och nya religiösa rörelser, som ska lämnas in på måndag. Det är ett oerhört intressant ämne, och min uppsats senare i vår kommer nog trilla in på detta ämnesområde misstänker jag. Det är bara så synd att som ofta när man studerar, så får man inte mycket tid att stanna upp, när man hittar små godbitar. Jag känner ofta att jag liksom tvingas springa så snabbt jag bara orkar genom böckerna. Å tvyärr, så missar jag alla detaljer då. I mål, är jag helt slutkörd, i stället för att kunna dela med mig av vad jag sett och bekantat mig med under springturen. Jag skulle behöva så mycket mer tid för att vekrligen hinna ta del av allt jag vill. Det eggande intresset jag har får aldrig riktigt tillfälle att, tja, stimuleras. I stället känns böckerna som ett illa tvång, att mödosamt och snbbat rassla sig fram igenom. Inte alls njutbart, spännande och lärorikt. bara tungt och jobbigt.
Nej, jag ska inte beklaga mig mer över studierna. I stälelt ska jag låta mig inspireras lite av mitt föregående inlägg. det är bara att ta tag i saken och jobba på.
Det är även dags att skiska in ansökningar för hösten. Det gruvar jag mig också för. Jag vill ignet hellre än att bli antagen till det program som jag suktat efter i ett år redan. Men oron kan itne låta bli att suga tag i mig. För jag vet faktiskt inte om jag kommer att bli antagen. Ingen antagningstatistik finns det heller att vända blickarna mot, för att få en aning om hur just jag ligger till. Jag får helt enkelt hålla tummarna, för det bästa.
Annars har det pås enats tiden varit en riktigt god tid. Det har ju varit påsk. Det var en lugn påsk, som det oftast är för mig. Inte så mycket ståhej och resa hit och dit. För mig är det i mångt och mycket som vilken helg som helst, men med ett svepskäl att få ställa sig i köket och kocka lite. Jag tog initativet för en smaskig påskmiddag. Sammanlagt var vi fem personer som avnjöt en tre rätters. Det var trevligt och riktigt gott. Men, tyvärr gick ju inte allt precis som aag ahde tänkt eller önskat mig. Nåja... Jag skyller på bristen av verktyg i köket som kunde ha gjort det hela till vad jag önskat. Bättre lyckat nästa gång kanske. För många innebär nog påsken en massa god mat i magen, som kanske inte alltid är allt för välgörande för kroppen. Men ibland ska man få njuta, det tycker jag. Så länge det inte är en vana att alltid äta som under påsk, så funkar det nog. Jag tror ändå inte att det var maten som var boven i dramat för min del. Det där godiset.... ajaj, vad det är svårt att avstå.
Kramar
Kommentarer
Postat av: Pappa.
Hej min älskade dotter.
Du behöver inte vara orolig för antagningar och annat. Du klarar ju allt du vill. (Och 10 gånger mer än vad jag tror att du klarar) Kämpa på så går det fint. Kom ihåg att vi tänker alla på dig, och vi älskar dig över allt annat!!! Lycka till!!!
Kramar!
Postat av: Liv
Jodå.. nog klara jag det nog, men man kan inte låta bli att tänka dom sär tankarna lite då å då. Skönt att få lite bekräftelse från er där hemma. Kramar till er med!
Trackback