Idag snurrar tankarna. Åt alla håll å kanter. Att läsa vetenskapsteori sätter verkligen världen i snurr å gugning. Allt på samma gång. Jag har länge å ofta sett mig själv som en ganska filosofisk själ. Det har länge varit lite av min natur att fundera över världen å min plats i den. Men för tillfället så har jag insett bristen av självinsikt. Eller, det är kanske inte så illa. Eller, det är nog det!! Helt plötsligt ställs allt på ända, å jag vet varken upp eller ner, fram eller bak, in eller ut.. För helt plötsligt så uppmärksammas alla brister, motsägelser och cirkulära resonemang som jag som människa rör mig med i livet. Det lustiga är att dessa resonemang å förgivettagna i stunden ter sig helt å hållet logiska. Å ju mer jag läser på ämnet, känns det ibland ganska skönt att vara så mänsklig, å vara lite "låt gå-ig" av sig. För även om jag under min studietid allt mer märker att man snarare får fler frågor än svar, så spelar nog filosofin i en klass för sig. Här finner vi alla stora, svåra å till synes omöjliga frågor. Å de vägar som filosofer i årtusenden vandrat för att finna svar, eller närma sig rätt sätt att ställa frågor å närma sig svar på... ja, de är oändliga. Å de känns omöjliga för en liten vardagsfilosof att förstå sig på. Nej, ju mer jag läser, desto jag vill inte ens kalla mig det. jag är en vardagstänkare kankse.. I bästa fall.

Jag finner det dock spännande att fråga sig hur pass medvetna dagens forskarsamhälle (oavsett discipin) egentligen är om frågor som dessa. Ja, för att inte tala om allmänheten själv. Vi har en kort å enkel (?) uppgit att göra på denna kurs. Den syftar till att i t.ex. lista ut vad det är för kunskapsteoretisk grund som författaren står på å vad för sanningsteori författaren utgår ifrån, eller tar för given. Ja, för er som inte visste det, så finnns det tydligen åtta olika teorier om vad sanning är för något. Det finns säkert fler när jag tänker efter... Men, nåja... Just för att jag tycker det är så spännande med skärningspunkten mellan naturvetenskapliga å samhällsvetenskapliga områden tänkte jag ge mig i kast med en text som berör båda. T.ex. är möte mellan läkare å patient ett sådant område. Blir lite trixigt att skriva om... Dels för att jag som sagt kan söka vad författaren använder för form av sanningsteori samtidigt som antaganden om vad läkare å vad patient rör sig om för sanningsteori kommer till ytan. Får se hur jag ska lösa denna uppgift.

Jag måste för stunden överge den uppgiften. För i morgon är det dags för ett seminarium. Då ska jag iväg på Röda korset. Spännande å ta sig utanför universitetets väggar lite. Ämnet som vi ska behandla fär rågor som väcktes efter de stödsamtal i gupp som arrangerades med drabbade av flodvågskatastrofen 2004. Berätta eller inte berätta om det svåra står i fokus. Det ska bli mycket spännande eftersom jag har insett vilken kraft det ligger i berättande. Men jag är likaväl inne på ett spår i tankarna om att det finns en oerhörd kraft och betydelse i tystnader också. Det finns säkerligen andra sätt att bearbeta svåra upplevelser än genom berättelser. Te.x. genom andra praktiker som att dansa, meditera, måla, å kankse enbart genom att lyssna. Gemnesamt här är åtminstone att de är former av kommunikation... hmm.. Jag ska fundera vidare.. Å läsa på lite om ämnet nu..

Kram