Dagen igår var en riktig berg-och dalbana.

Vaknade trött. Irriterad över att inte fått den goda nattens sömn som jag efterlängtat. Men nånstans försökte jag bara acceptera detta faktum och sätta igång med dagen. Det var ett mindre lyckat projekt. Nog för att frukosten gav mig energi till att börja arbeta lite med uppsatsen, men... sakta men säkert dog allt inom mig.

I stället att helhjärtat hänge mig åt min uppsats, som jag så tvunget måste, försökte jag roa mig med annat, nämligen surfa runt. Men jag blev bara sur å arg, förtvivlad.. För det fanns inget att göra, inget att kolla upp, läsa se på... Inget!!! AAHHHGGG!!

Jaha... då var jag där igen. Det ljusa, varma, positiva.. borta. Uppslukat av mitt eget inre. En mörk kraft som svalt allt det ljusa och slingrat sig som en ålande orm runt mig tills allt jag ser bara är kolsvart mörker. Det känns kallt, rikgit kallt. Å med ens är jag själv allt det där mörka. Jag låter det ta kontrollen över mig. Det vinner kampen mot det ljusa. Isande kyla å smärta.

Samtidigt som det kryper i kroppen av obehag, så njuter jag. Det mörka säger mig att jag förtjänar det. Det är rätt åt mig att känna så här. Jag är en förlorare, som tydligen inte klarar nånting.

Min damm brister. Tårrna forsar i svarta floder. Jag hör det inre hånskrattet. Jag får skylla mig själv. Allt är mitt eget fel. Det är inte synd om mig. Varför? Jag som har det så bra, ett sånt perfekt liv. Därför skrattar jag, det mörka jag, åt mig själv. Jag är helt oförmögen till nånting. En ensam själ, som vandrar, nej inte ens det... jag sitter bort mina dagar... Instäng, låst... utan att göra nånting. Så värdelös!! Jag gör ingen nytta alls. Behövs inte, är osynlig, ohörbar...

Det mörka letar i alla skrymslen å vrår, för att göra så stor skada som möjligt. Jag hör hur det ropar.... uppmärksammar mig på att ingen har ringt mig på flera veckor. å att jag själv inte har nån att ringa, även om jag ville. För jag har inget att ge. Jag är inte betydelsefull på något sätt för nån. Inte ens för mig själv. Jag ser ingen vits med nånting. Enligt det mörka, så finns det ingen vits med nånting. Har jag nåt att tillföra mig själv eller världen över huvud taget. Nej, ekar det i skallen..

Jag har krupit upp i fåtöljen i sovrummet, med benen upp mot hakan. Det är inte på något sätt bekvämt. Haha!! Ännu ett skratt. Nog är det ju på tiden att jag märker det, eller hur? Att jag är en stor fet gris, som itne ens får plats i fåtöljen. Det är ju därför jag går i pyjamas å sitter inne, eller hur? Ingen vits att klä på sig å gå ut, när man är så ful som jag.. Sen så är det ingen idé att gör anåt åt det. Alla försök jag gjort för att påverka kroppen... inget funakr. Jag ser likadan ut ändå. Jag kan lika gärna sluta gå på gymmet, sluta träna, röra mig. Där fann mörkret en riktigt öm punkt... Å kankse var det det som var droppen.

Utan att tänka på det reser jag mig ur fåtöljen. Jag går med tunga steg in mot vardagsrummet..Slår på tvn. Jag vet inte ännu inte varför. Det bara händer. Plötsligt hör jag det. Musiken. Den strömmar. Mörkret kämpar med sina röster, som hittills haft makten över hela min varelse. Men nånting händer. Jag känner hur de kämpar för att finnas kvar. Men sakta förvnaldas mina mörka floder till små skimrande bäckar. Det ljusnar.. Den mörka dimman lättar. vattnet prolar nu sakta å stilla. jag kan ta en djup suck. Skönt... SÅ skönt.. Nu känns tårarna bättre.. Nu är de inte längr uttryck för det mörka som haft kontroll över mig. Nu sköljer i stället tårarna ur mig. De renar mig från allt det mörka som kan gömma sig där inne.

Jag inser... musiken.. Det är den som gör det. Vilken kraft den har. Den når alltid fram, gör sig alltid hörd, när den känner att jag behöver den.. Det är något magiskt över det hela. Energin återvänder. krafterna växer till sig. Vad är det för skitsnack jag har intalat mig själv?! Dumheter!! Jag är en vacker, underbar människa!! Som älskar och älskas av många! Där råder inga tvivel. Jag är en vinnare, som alltid har turen, eller är det skicklighet till och med, att hitta rätt vägar att vandra i livet. En till sak är säker. Jag kan, bara jag vill, i det jag tar mig för!! Se bara vad jag har åstadkommit i livet, hur långt jag har kommit!

Så skönt... Jag är tillbaka. Den ljusa, varma glada liv. Jag låter musiken störmma på från tvn. Jag vågar itne riktigt stänga av den, i rädsla för att mörkret ska återvända. Det spelar nästan ingen roll vad det är för musik.. Bara den är där. Den får mig glad. Jag vill dansa, röra på mig. Bestämde mig lite motvilligt att bege mig till gymmet. Tanken på yoga fanns också.. Men nej, gymmet, blev det. För att göra mig av med det kraftfulla mörka som kanske fanns kvar. Bränna bort det, med muskelkraft!! Härligt.. Å härligt var det!! Kände mig något introvärt i början på passet och anade mörkrets närvaro. Men jag tog bara i mer.. Jag tog i som jag inte gjort på länge. Kände vilddjuret inom mig!! Å med musiken som skrålade från högtalarna, kände jag hur ljuset till slut trimferat!!

Lärde mig nånting viktigt. Nämligen vilken glädje och lycka det ligger i att använda min kropp. Rent välmående. Jag mår aldrig så bra som då. Å mitt mörka snack om att jag är en gris är som bortblåst. Jag har en otrolig kropp. Fantastisk på alla sätt å vis! Å jag går inte till gymmet för att i förlängningen känna mig snygg i en bikini. Det har jag upptäckt. Kanske är det så att det är där initiativet till att börja träna ligger hos många. Å det har varit så för mig också. men inte längre. Jag går dit för att jag mår så otroligt bra utav det!! Det spelar ingen roll att det är tufft å tungt. För det är så otroligt underbart med allt det tunga. Mitt mörker hålls på tryggt avstånd. Att träna, använda kroppen, är ren å skär lycka, rent välmående och ren tillfredsställelse. Mer av det!

Men det måste också ske i samband med musik. Jag märker  det. Det är musiken som pressar mig, ger mig inre styrka.. ger mig det där lilla extra. Inte bara på gymmet.. Även på yogan.. även i hemmet, och på dansgolvet. Musiken tillför det där lilla extra, som jag tydligen behöver för att kunna må bra. Det hjälper den där underbara känslan att infinna sig.

Så idag är jag glad. Å när jag vaknade i morse var jag äntligen utvilad. Vaknade till musiken pår adion. jag ville genast dansa!! En god natts sömn! Äntligen. Jag behövde nog det där sammanbrottet.. det var nog så. Det var det som ville göra sig hörd.. Å nu är det äntligen över. Å nu är det bara glada miner!!

Tack musiken, tack kroppen...


Pokerface - Lady GaGa
Live your life (feat Rihanna) - T.I.
Hot 'n' cold - Kate Perry
Hurtful - Erik Hassle
Infinity 2008 -  Gury Josh Project
Right here (departed) - Brandy
Circus - Britney Spears
So what - Pink
Love lockeddown - Kanye West
Sober - Pink
Up in the blue - Jake Oh
Just dance - Lady GaGa
No stress - Laurent Wolf
Womanizer - Britney Spears
Mayhem - Lorentz & M. Sakarias
I-rony - Sophia Somajo
Righ now (na na na) - Akon
Radio - Danny
The boy does nothing - Alesha Dixon
Use somebody - King of Leon
I hate this part - The Pussycat Dolls
This is the life - Amy MacDonald
Disturibia - Rihanna
On and on - Agnes
Gotta be somebody - Nickelback
Breathing your love (feat Kat DeLuna) - Darin
Forever - Chris Brown
Love in this club - Usher
Handlake village - Takida
Maybeline I Hofteholder - Volbeit
Geraldine - Glasvegas
Stop and stare - OneRepublic