Jag saknar den känslan. För just nu kan jag inte skaka fram den.. Å just nu känner jag att jag skulle behöva den.

Dagarna förflyter alldelens för snabbt. Å jag får sällan om aldrig riktigt ordning på dem. I samma veva som de känns alldelens för korta så kan jag samtidigt inte göra annat än känna en ålande rastlöshet i kroppen. Det känns lite som att jag sviker nånting inom mig själv. Har jag gett upp? Gett upp kontrollen? Eller har den bara glidit genom fingrarna för tillfället. Jag vet inte vad det är. Men jag hoppas innerligt att jag återfinner nån slags inre ro.

För de senaste nätterna har jag sovit riktigt dåligt. Vaknat ofta och många gånger varje natt. Att jag tvingats sova med skavande öronproppar gör nog inte sakenbättre.. Men vad ska jag göra? Jag lyckas helt enkelt inte slappna av när jag hör regndropparna som tapprar mot rutan, eller när de droppar ner på fönsterbläcket. Jag antar att det är psysiskt. Mina år i studentkorridorsrummet har satt sina spår både i kroppen å knoppen. Jag måste lära mig att arbeta bort det på något sätt. För att somna på eftermiddagen i soffan till smattrandet bruakar inte vara nåt problem alls. Bara när jag prompt ska sova på kvällen..

Hur och vad ska jag göra då göra för att finna ro? Ro dag å natt igenom.

En bra början var i alla fall att gå på yoga idag. Där kan jag i alla fall för stunden finna ro. Det underbaraste är de sista minutrarna av avslappning. Jag är bara helt tom. Tom i kropp och sinne. Just då, är jag bara. Jag vill inte att det tar slut. Det är alltid med stark motvilja jag sakta men säkert sen väcker kroppen till liv igen, för att åregå till den här världen.

Men det är som sagt, bara tillfälligt. För nu sitter jag här, utan ro.. utan efterlängtat lugn och stillhet i nuet. Jag är bara trött och känner mig sliten. Jag orkar inte... orkar inte... vill inte. Inte nånting.

Jag vet inte vad jag ska göra för att fånga ro. Jag vet inte vad som orsakat att den försvunnit. Vad är det som saknas, fattas? eller det kanske är något jag har tillskansat mig som borde... saknas, fattas. Med andra ord är det kanske något jag måste avlägsna och göra mig av med? Men vad?

Skallen är förvirrad, kroppen är slut... Jag fryser.

Kanske en kopp te kan hjälpa?

Jag börjar där...

... sen vill jag ha en kram,

för av nån anledning så känns det som att min inre damm.. tårar..  brister det snart?

nej.. inte än i alla fall..

tårar var kommer dom ifrån? Vad vill dom? Vad uttrycker dom? Kanske ska jag omfamna dem? Låta dem skölja ur det inre som jag inte riktigt kommer åt för tillfället.

Skönt.. det kan det vara. så skönt att bara släppa allt. Även om man nödvändigtvis inte vet vad det är. Varför hålla tillbaka sig själv? Låt det bara ske...

Jag ska i alla fall ta den där koppen te nu. Bli varm. Få lite energi. Världen där utanför kan?ke är boven. Med allt det gråa, kalla, mörka. Om jag blir varm, får jag energi.  Mmm..  energi är värme, sol och ljus för mig. Jag blev med ens lite muntrare. Så får det bli!!

Får se vad det ger..