Lördag kväll ca 21.30. Jag är jättetrött! Har just lyckats se klart en film på tv:n liggandes i tv-soffan. Som jag fick kämpa för att hålla upp ögonen! Det blir lätt så. Särskilt om jag kombinerar slött tv-tittande med middag. Även om middagen var relativt "lätt", dvs en blomkålssoppa, så slog det ut mig totalt. Men nu har jag piggnat till igen. Laddar redan för nästa film som börjar alldelens strax.

Låter det dystert att jag sitter ensam en lördagkväll med enbart tvn som sällskap, så får ni tänka om. Det är så oooootroligt skönt. Ibland är det bara helt underbart att få vara ensam. Jag inbillar mig att det är nyttigt att kunna njuta av ens eget sällskap.

Nu har jag förresten efter mycket om å men lyckats få hem min nya cykel. Vet inte om jag orkar gå in på allt rabalder kring den där cykeln. Kan bara konstatera att världen verkligen arbetat åt samma håll och för samma sak som mig med när det gäller cykelköp. Glad nu att det förmodligen kommer att dröja några år tills nästa cykelköp hamnar på agendan.

Har invigt cykeln i regnrusket idag genom att cykla till från jobbet. Eller, ok, jag tjuvcyklade lite igår när jag gått ner till Statoil för att pumpa däcken. Är väldgt nöjd å glad över den efter mina provturer. Märkte visserligen att den rasslar lite på den högsta växeln. Får se om det går över. Annars blir det att höra av sig till cykelhndlaren igen. Jobbigt! Dessutom jobbigt att all kondis är bort. Minns inte att det var SÅ jobbigt att cykla till jobbet. Nåja, snart är flåset uppe igen. Tycker som tur var att det är väldigt kul att cykla.

Lite synd på en sak bara. Jag tog låset på min gamla cykel till min nya i morse när jag cyklade iväg till jobbet. Mycket medveten om risken med att lämna en olåst cykel. Men risken bekymrade mig inte avsevärt eftersom jag ändå tänkt att jag skulle ge bort cykeln till någon mer behövande. T.ex. en ungdom vars föäldrar inte har råd med en ny cykel. Godtrogen som jag är blev jag då ändå lite förvånad å ledsen över att cykeln mycket riktigt var borta när jag kom hem från jobbet. Hur många timamr tog det? Ja, inte många. Därför känns det lite oroande att veta att min alldelens nya cykel nu står ute i rusket, helt utsatt för vem som än vill nåt ont. För det finns tydligen onda människor. Den är nu iofs låst. Med dubbla lås också, såd en borde stå säkert. Men det finns mycket annat ont som kan göras. Ja, ibland saknar jag Jokkmokk. Så skönt att inte behöva bry sig om att inte behöva vara överbeskyddande över allt man äger å har där. Folk har där lite mer hyfs å respekt.

Förresten. En till mindre grej som hänt på senaste. Fick höra av en något onykter och främmande kvinna på ca 30 + jag samtalde med under en kortare stund i torsdags kväll att jag påminde om Charlotte Perelli. I meningen efteråt påpekade hon dessutom att det inte var en komplimang. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka ett sådant uttalande? Tack? Ehm. Vad snällt?! Ja, jag vet då inte..

Nu börjar filmen! Måste hinna med å koka lite te först! Kram!