Aswan
Onsdag, nej torsdag idag. Jag är lite dagavild. På ett skönt sätt. Har varken klocka eller kalender. enda gången jag vet vad klockan är, är när jag sitter här vid datorn. Annars är tid å datum som bortblåst. Det finns inte i den här världen. Här, är det liv å rörelse dygnet runt. Tror att du kan ha vilken dugnsrytm som helst, å du skulle aldrig känns dig ensam eller utråkad pga att saker t.ex. är stängda här, som i Sverige, om du är nattmänniska. Här är man nog mer nattmänniskor än dagmänniskor, tror jag.
Nåja. Idag är det tänkt att vi ska ut på Nilens vatten. Ska åka lite Faluka, en typ av segelbåt. Sedan kanske det blir en visit på Philae-templet. Vi får se, om det hinns med. Var iofs där även igår kväll. Var å såg en så kallad sund and lightshow. Det är något jag starkt rekommenderar! Det var så otroligt mäktigt. Vi var ett trettiotal människor som smalats för en timmas show som i kort innebär att det berättas om templet i samband med att templen belyses. Det låter kankse inte mycket för världen om man tänker sig en relativt vanlig museumutställning. Men detta var annorlunda. Olika ljuseffekter, blandades med dramatiskt berättande. Det var så effektfullt att jag i princip kunde se, ja, jag förväntade mig nästan få se präster utföra sina ritualer när jag sakta skred framåt på den stenbelagda marken. Det kändes som att jag gick på en plats var jag inte borde beträda. En helig plats, avsedd för vissa utvalda. Inte mig. Kände mig priviligerad. Jag rörde försiktigt vid hieroglyferna längs med väggarna. Med det kände jag mig sammankopplad med historien. För där, hade faktiskt någon ståt å ristat. Jag stod nu, på i princip samma plats. Jag lär ha rört med finrarna vid väggen på liknande sätt. Om väggarna kunde tala, för sig själv, vad skulle jag få höra då? Bara tanken på vad som utspelat sig i templet var överväldigande. Upplevelse gav mer än att bara gå där för sig själv om dagen. Historien kändes för ett ögonblick levande. Då och nu suddades ut. Det kändes som att då och nu befann sig på samma plats, samtidigt. Coolt.
I förrgår var vi på det Nubiska museet här. Det var också spännande, eftersom jag inte läst eller vet någonting om Nubier. Vandringen genom museet gjorde att jag tog mig så tidsenligt som möjligt genom Egyptens historia. Ända sen flera tusen år f.Kr. fram till idag. Jag försökte få in så mycket som möjligt, genom att läsa de (kankse allt för)välkomponerade texterna som löpte genom hela museet. Men det var omöjligt för mig att hinna med allt. Två timamr spenderades där, å det kändes som att jag sprang mig igenom museet. Skulle nog behöva flera dagar på mig för att tillgodogöra mig museet tillfredsställande nog. Eftersom det tod sådan tid på museet, så hann vi tyvärr inte med att se den trasiga stenen (obelisken) den dan. I stället följde vi med Ibbe (pappas sekreterare) för att hämta pappa vid High dam, var han jobbar. det var en möktig syn det också. Helt obeskrivligt stor damm. maffigt.
Har även hunnit med en del solnig så klart. Dels på taket å dels så vid Sara hotell, där det finns möjlighet till att svalka sig i en pool. Vi, dvs jag, Ida å Nina, valde en bra dag för Sara, en dag då det var stekande hett. Obeskriviligt hett. Det ledde oss till att faktiskt våga ta ett dopp i poolne, som var fruktansvärt iskall. Ja, jag vet inte om jag har badat i kallare vatten för att vara ärlig. Undrar hur det komemr sig att vattnet kan vara så kallt? Nåja..
Har även hunnit med att äta på familjens favorti-restaurang Aswan moon. Kabab Hala, vilket är familjens favorit prövades så klart. En mustig köttgryta som påminde mig om Kalops. Mycket gott. Samma dag, elelr kväll tog vi en vadnring på Souken, marknadsplatsen. Det var en upplevelse i sig. Tittade på skor, sjalar, väskor å smycken bland annat. Det enda jag hittills spenderat pengar på blev en silverring där. Mycket enkel å söt, till priset av 45 pund. Det blir ca 75 kr. Jag fick ringen i rätt storlek också, vilket var skönt. Har aldrig tidigare ägt en ring, eftersom de flesta är alldelens för stora för mig. Men nu fick jag den precis som jag ville. Jag är gald å nöjd över mitt inköp.
Nu är det dags att göra mig i ordnign. Ska som sagt åt på Nilens vatten idag. På återseende!
(P.S. inlägget var tänkt att publiceras tidigare idag, men det blev av först nu. Beror på knasigt internet här, tror jag.)
Nåja. Idag är det tänkt att vi ska ut på Nilens vatten. Ska åka lite Faluka, en typ av segelbåt. Sedan kanske det blir en visit på Philae-templet. Vi får se, om det hinns med. Var iofs där även igår kväll. Var å såg en så kallad sund and lightshow. Det är något jag starkt rekommenderar! Det var så otroligt mäktigt. Vi var ett trettiotal människor som smalats för en timmas show som i kort innebär att det berättas om templet i samband med att templen belyses. Det låter kankse inte mycket för världen om man tänker sig en relativt vanlig museumutställning. Men detta var annorlunda. Olika ljuseffekter, blandades med dramatiskt berättande. Det var så effektfullt att jag i princip kunde se, ja, jag förväntade mig nästan få se präster utföra sina ritualer när jag sakta skred framåt på den stenbelagda marken. Det kändes som att jag gick på en plats var jag inte borde beträda. En helig plats, avsedd för vissa utvalda. Inte mig. Kände mig priviligerad. Jag rörde försiktigt vid hieroglyferna längs med väggarna. Med det kände jag mig sammankopplad med historien. För där, hade faktiskt någon ståt å ristat. Jag stod nu, på i princip samma plats. Jag lär ha rört med finrarna vid väggen på liknande sätt. Om väggarna kunde tala, för sig själv, vad skulle jag få höra då? Bara tanken på vad som utspelat sig i templet var överväldigande. Upplevelse gav mer än att bara gå där för sig själv om dagen. Historien kändes för ett ögonblick levande. Då och nu suddades ut. Det kändes som att då och nu befann sig på samma plats, samtidigt. Coolt.
I förrgår var vi på det Nubiska museet här. Det var också spännande, eftersom jag inte läst eller vet någonting om Nubier. Vandringen genom museet gjorde att jag tog mig så tidsenligt som möjligt genom Egyptens historia. Ända sen flera tusen år f.Kr. fram till idag. Jag försökte få in så mycket som möjligt, genom att läsa de (kankse allt för)välkomponerade texterna som löpte genom hela museet. Men det var omöjligt för mig att hinna med allt. Två timamr spenderades där, å det kändes som att jag sprang mig igenom museet. Skulle nog behöva flera dagar på mig för att tillgodogöra mig museet tillfredsställande nog. Eftersom det tod sådan tid på museet, så hann vi tyvärr inte med att se den trasiga stenen (obelisken) den dan. I stället följde vi med Ibbe (pappas sekreterare) för att hämta pappa vid High dam, var han jobbar. det var en möktig syn det också. Helt obeskrivligt stor damm. maffigt.
Har även hunnit med en del solnig så klart. Dels på taket å dels så vid Sara hotell, där det finns möjlighet till att svalka sig i en pool. Vi, dvs jag, Ida å Nina, valde en bra dag för Sara, en dag då det var stekande hett. Obeskriviligt hett. Det ledde oss till att faktiskt våga ta ett dopp i poolne, som var fruktansvärt iskall. Ja, jag vet inte om jag har badat i kallare vatten för att vara ärlig. Undrar hur det komemr sig att vattnet kan vara så kallt? Nåja..
Har även hunnit med att äta på familjens favorti-restaurang Aswan moon. Kabab Hala, vilket är familjens favorit prövades så klart. En mustig köttgryta som påminde mig om Kalops. Mycket gott. Samma dag, elelr kväll tog vi en vadnring på Souken, marknadsplatsen. Det var en upplevelse i sig. Tittade på skor, sjalar, väskor å smycken bland annat. Det enda jag hittills spenderat pengar på blev en silverring där. Mycket enkel å söt, till priset av 45 pund. Det blir ca 75 kr. Jag fick ringen i rätt storlek också, vilket var skönt. Har aldrig tidigare ägt en ring, eftersom de flesta är alldelens för stora för mig. Men nu fick jag den precis som jag ville. Jag är gald å nöjd över mitt inköp.
Nu är det dags att göra mig i ordnign. Ska som sagt åt på Nilens vatten idag. På återseende!
(P.S. inlägget var tänkt att publiceras tidigare idag, men det blev av först nu. Beror på knasigt internet här, tror jag.)
Kommentarer
Trackback