Passion å drömmar?
Idag känns som en skön dag. Solen skiner och värmer. Å även fast vinden viner som bara den så kan jag inte låta bli att njuta. Har varit ute i det friska en sväng idag å känner fortfarande att världen ropar på mig att komma ut! Jag ska, jag ska... bara lugn. Idag känns det kort å gott som att världen är med mig, till skillnad från gårdagen som tidigt bjöd på en hel del dramatik.
Gårdagen började ganska lugnt å harmoniskt. Kanske lite för lugnt. Drog mig länge kvar vid frukostbordet å njöt av de extra 15 minuter jag hade till godo då jag kunde ta ett enare pendeltåg än vanligt för att komma i tid till dagens jobb. Drog mig lite för länge å fick hafsa ihop mig ganska snabbt för att sedan springa till pendeln. Bestämde mig för att ta genvägen för att vara extra säker på att hinna med pendeln. Jag brukar aldrig ta genvägen för att jag tycker att den är läskig. Riktigt brant. Är alltid rädd för att jag ska snubbla på stenarna å ramla å slå mig illa. Jag är duktig på att måla skräckscenarium i skallen. Å gårdagen var fylld av sådana. Å så klart, när jag nästan klarat hela branten så händer det. Dumma stenar! Ja där låg jag då på alla fyra. Hade glidit en bra bit på höger smalben å slagit i översidan på fötterna. Även vänster handflata fick sig en rejäl smäll. Allt gick bra, förutom mina då svidande skrubbsår. Å att jag så klart missade tåget! Jag kan nu konstatera att det inte är särskilt smart av ha bråttom i en sådan brant... Vilket jag naturligtvis visste om, men vad gör man när man har bråttom? Ja inte är den den mest logiska å rationella alla gåner. Nåja, Nu har jag de obligatorsika sommarbenen i alla fall.
Idag har svedan lagt sig. Nästan i alla fall. Svullnaden i handen har också lagt sig. Så jag klagar inte mer idag. För som sagt känns världen snäll mot mig idag. Jag är på bra humör, full av inspiration och energi. Ja i alla fall så där lagomt.
Hade det sista mötet med våra lärare i förmiddags, där vi pratade om uppsatsprojekten än en gång. Kändes dumt att jag inte förnyat min synopsis, men eftersom ämnet låg kvar så kände jag inte att jag ahde så mycket nytt att komma med. Det sorgliga är nu att vi alla går skilda vägar å sprider ut oss på olika institutioner inför hösten. Känns tråkigt särskilt då jag gillar våra två huvudlärare. Hade gärna haft nån av dem som handledare, men när jag inte valt nån av deras instutuioner så faller de automatiskt bort. Känns tråkigt just för att de är duktiga på att inspirera och komma med konstruktiv kritik. Kommer att sakna dem av den anledningen.
Har ganska nyligen fyllt på mina energidepåer med lite mat i soffan til sällskap av Oprah på tvn. Ämnet för dagen var passion å att våga förverkliga sina drömmar. Jag har alltid haft svårt å veta vad min passion å vad mina drömmar för framtiden är. Jag har aldrig vetat vad jag vill "bli". Jag har börjat ge upp tanken på att finna ett svar på den frågan, å jag kan bli uppriktigt frustrerad ibland när det förväntas att jag ska ha ett svar, att jag ska veta det. Jag vet inte vad jag ska bli, eller vad mina långtida studier ska leda till. Jag brukar säga att jag känner mig tillfreds å glad över att jag ändå har och kommer ha haft möjligheten till att läsa å studera något som jag har ett stort intresse för. Förhoppnignsvis leder den satsningen till en sysselsättning i framtiden som jag brinner för. Å kanske är inte vad jag blir då den viktiga frågan, utan i stället som någon i Oprah sa; vem jag blir, eller vem jag är. Det bästa är och vore om det jag gör nu här och i framtiden kan spegla den person jag verkligen känner att jag är. Jag hoppas att det blir så... Då kan jag känna mig tillfreds tror jag.
Ändå kan jag inte låta bli att fundera över om jag gör å har gjort rätt val. Om jag inte valt det här, vad skulle jag gjort då? Vad har jag för passioner, å hur skulle jag kunna förverkliga dem till att bli en meningsfull och möjlig sysselsättning? Jag kan inte låta bli att imponeras av dem som tycks ta sina öden i deras egna händer och verkligen lyckas med något eget. Jag känner ofta en form av unnande avund då. Låter motsägelsefullt, men jag unnar verkligen dem som lyckas, samtidigt som jag inte kan låta bli att önska att det vore jag i stället.
Jag antar att livet är fyllt av dessa funderingar å känslor. Så är det i alla fall för mig. Kankse mest i stunder då jag känner att jag inte riktigt känner att jag har koll på vad jag håller på med, eller ledsnar för ett ögonblick. Jag drömmer om något nytt, något spännande, utmanande å tillfredsställande. Jag blir less å besviken på att jag inte har dessa uppfyllande positiva känslor i stunden för vad jag just nu gör, eftersom jag ju önskar att mitt nu var just spännande, utmanande å tillfredsställande. Men inget kan alltid vara det, eller?
Jag orkar inte fundera mer nu. Jag förvirrar mig själv. Därför är det skönt att jag har sommarlov nu, å får en paus från studierna. Då har jag förhoppningsvis ny energi inför hösten. Jag lsutar på topp ocskå. Kollade just upp om betyget för en av vårens tuffaste kurser var klart. Fick det högsta betyget möjligt, ett A. En stor å mycket trevlig överraskning, som jag inte alls var beredd på. Ett sånt högt betyg har jag aldrig fått. Så det går tydligen ganska bra för mig ändå, trots alla förvirrande tankar runt omkring. Grattis till mig!
Efter gårdagens jobb tog jag en promenad å tittade på några av Skansens djur, innan jag skulle gå på sljödkurs å lära mig tälja. Gick bra, å är nu mycket stolt över den klädnypa som jag skapade, haha! Alla fingrar i behåll ocskå. I kväll blir det ännu mer slöjdkurs med att fläta å väva band. Ska bli kul det med. Att skapa är något jag tycker om. Hur som helst. Jag hade kameran med mig igår å bjuder på lite sommarglada Skansen-djur. 
dom där björnarna som leker/brottas i vattnet.. är det två björnar, tycker den ena ser ganska missbildad ut, jag får som inte alls ihop det.. :S Kram från syster.
Hej och grattis gumman!!! Du är jätteduktig. Hoppas bara att sommarbenen blir hela snart. Vad ska du bli då du blir stor då??? Den frågan är så himla svår att svara på. Titta på mig... Jag skulle bli polis eller pilot jag... Det hade jag verkligen bestämt mig för. Och var hamnar jag? På en skitig kraftstationn i Egypten... hahahaha. Men det blir ju så att man förändras med tiden, och drömmar ändras också. Dessutom tänker du helt rätt. Du ska vara intresserad av det du brinner för. Sen får framtiden utvisa vad för jobb du ska ha eller vilken position du får. Huvudsaken är du trivs med det du gör. Jag gillade ju vattenkraft, så "here we go"...
Ladda nu batterierna under sommaren och fundera inte så mycket på studier eller annat. Bara njut och ta vara på dig själv och låt alla små problem som finns lösas av sig själv. Ha det bra och ta vara på dig!! Kramar från Papz.
Tack så mycket! Rätt hektiskt med flytt o renovering, han knappt med att fylla år =)Så är fortfarande 24 tänkte jag! Du ska inte till norr något i sommar? Vore roligt att träffa personen bakom bloggen också =)