Jag kan bara inte låta bli!! Ja gär skadad.. så är det bara. Men kan ajg hjälpa det? Man blir vad man håller på med? Kan det stämma? Hur som helst, så känns det då definitivt som att jag har förändrats. Mitt fältarbete, eller vad jag nu ska våga kalla det, tar verkligen över. Var jag än är eller befinner mig så lyckas jag alltid prata om just detta. Erfarenheter och upplevelser av vikt och kroppar hit och dit, upp och ner fram och tillbaka. Ja, det är det enda jag vet just nu, det enda som cirkulerar i min skalle och det enda som kommer ur min mun.

Ja, de tär ltie positivare nada som råder just nu i min värld. Visserligen är det tungt att fältarbeta. Det tar mycket tid och engagemang. Speciellt tankeverksamhet. Att man ska behöva tänka hela tiden! Just nu börjar jag ha så mycket "material" att jag dessutom känner mig helt kollrig i skallen. Jag har inte ordning på något. Vet inte vad jag frågat min kära informanter om eller inte frågat, eller vem jag frågat. Hmm. dags för att rensa i kaoset och få ordning på det innan några större pinsamheter infinner sig. Eller luckor i amterialet i slutändan för den delen också.

Nu ahr jag äntligen några personer för en smatalsgrupp. Det tog bara fem veckor att orda det. Bara!! Förstå! Nej det är inte alls som att jag känt att jag ska ge upp när jag har ca åtta veckor allt som allt att fixa detta på! Men jag har gett upp att försöka hålla mig inom tidsspannet. Saker drar ut på tiden så är det bara. Skynda långsamt, ja.. Hoppas jag hinner anornda en tre eller fyra gruppträffar åtminstone. Då kan jag varva ner efter det. :)

Min positiva anda till trots... Till veckan börjar en hejdundrandes kurs som kommer kräva ordentligt med engagemnag. Det kommer verkligen bli en tuff utmaning att hålla igång med den kursen och försöka genomföra fältarbetet också. Sen lär jag sitta med en mastodontuppgift till examinationen på kursen som börjar till veckan samt att avlägga en ordentlig rapport på fältarbetet SAMTIDIGT! Undrar om jag har tid med jul alls? För så klart ska allt var klart däromkring. Eller just efter jul... ARGH!! Jag lär nog behöva skrika ut min frustration framöver en hel del, om jag gissar rätt..

Så från och med nästa vecka har jag alltså inget liv. Dels på grund av fältarbetet och kursen. Men sen så är det dags att börja skriva också... Å det lär inte bli nådigt det heller. Jag hoppas på att återvända till livet i juni.

---

I morse spelades den här låten på radion. Tråkigt att kvalitén på klippet är lite sådär... Nu är det inte det som är  det viktigta... Utan att jag kom att tänka på pappa.. Saknar honom....