Det kanske inte går så dåligt för mig ändå, när allt kommer omkring.

Jag har ju verkligen kommig igång nu. Riktigt ordentligt. Det är mer än de flesta andra som ska skriva uppsats samtidigt som mig. Dessutom tycks flera lida av samma problem, nämligen att hitta ett fält, där det är möjligt att göra deltagande observation på. Det är alltid så skönt att upptäcka att man inte är ensam

Jag känner mig ganska klar med hur jag ska göra detta nu. På sätt och vis har jag hälften klart nu. Jag har som sagt kommit igång ordentligt. Särskilt med ena delen av mitt fältarbete. För visst tyckte min handledare att jag kunde kombinera min huvudsakliga idé med plan D. Perfekt! Dessutom känns det som att det börjar ljusna på fronten med min första idé. Saker tar bara lite tid, innan det börjar röra på sig. Så kanske, kanske kan jag förverkliga min första tanke. Vi får se. Men som sagt. Omd et itne blir så, är det itne hela världen. Inte så länge jag också arbetar med plan D.

Helt plötsligt har jag hur mcyket som helst att göra. Det känns som att dagarna inte riktigt räcker till. Känns skönt att märka att jag faktiskt gör något nu, och att det är ganska mycket faktiskt. Redan nu har jag säkert ca hundra sidor skriven text att arbeta med inför uppsatsen längre fram. Det låter mycket, jag vet. Mer ska det bli. Det finns mycket att säga om viktminskning och kroppen.

Jaja. För att inte minutrarna ska ticka iväg allt för mycket. Nu ska jag bege mig vidare till mitt fält och spendera någon timme där. Hoppas nu också att denna del av mitt fältarbete skall lossna. har definitivt inte spenderat tillräckligt med tid där. Men det ska det bli ändring på. Så då...

Förhoppningsvis ett slut på mitt klagande. För nu i alla fall. Får se hur det känns i morgon.. Haha!