Ingen bra dag idag. Inte än i alla fall. Bara klumpar sig i magen. Så ännu uteblir semesteruppdateringen. Sorry. 

Jag kan bara inte sluta grubbla. Vad håller jag på att ge mig in i? Ingen aning. Huvvaligen. SÅ vad är det som tynger mig? Ja, studierna, vad annars? Den här veckan har varit en jakt. Jakt på studievägledaren, för att kunna stilla min oro jag känt. Den oro som grundat sig på att jag inte vetat nåt konkret om hur detta sista år kommer att se ut.

Sen dök det upp ett nytt problem på horisonten. Märkt för en tid sedan att några poäng på en kurs jag tagit inte registrerat. Skickade ett mejl till berörd institution angående detta, utan respons. Så igår gick jag dit peronligen. Då förvärrades problemet. Himla skit-universitet. Jo, ibland får man bli liiite irri. Det hela gäller en kurs som jag läste i våras. En kurs som bestod av två delar. En vetenskapsteoretisk del samt en metodisk del. Den första delen läste jag och tentade av. Den andra delen fick jag läsa på en annan institution för att kunna få behörighet för att skriva min uppsats på denna "annan insitutuion" nu i höst. Det fick jag veta, var fullt möjligt. Nemas problemas. För det rörde sig ju också om en metodkurs det också. De var alltså likvärdiga. Men nu har jag alltså inte fått några poäng för vetenskapsteorin. För nu får jag höra att kursen inte alls kunde delas upp på detta sätt. Utan att vetenskapsteori och metod var en, och endast en kurs. Att jag därmed bara läst en halv kurs, och inte fått ett endaste poäng. Surt?! JA! Hur som helst. Nu har det i alla fall tagits tag i problemet och jag väntar ihärdigt på att se mina poäng registrerade. För saken är den. Att om jag inte får de poängen, så saknar jag behörighet till att skriva min uppsats för tillfället.

Så till de vöriga bekymren. Efter mycket om och men så hade jag en träff med studievägledaren igår. Det gick väldigt smärtfritt. Allt som jag gissat mig till om hösten visade sig vara helt riktigt. Så nu är det alltså dags...

...Dags för att påbörja arbetet med min uppsats. Å det är nog här magen knyter sig. Det känns läskigt och skrämmande. Jag har för bara ett litet tag sedan skickat iväg ett mejl till någon som jag vet berörs av min idé, men jag vet ändå inte om denne är rätt person att vända sig till. Så nu väntar jag på domen genom att hoppas på att denna människa är en sån som läser sina mejl. Mest är jag rädd för att det jag vill inte ska bli av för att de som skulle bli inblandade inte önskar att delta. Å då skiter sig ju allt. Någonstans är jag också redan inställd på att det skiter sig. Det är bara en känsla jag har. För sakne är den att denna process med att få göra det jag önskar måste gå herrans snabbt, eftersomd e tär nu, i september som jag måste göra mitt så kallade fältarbete.

Samtidigt kommer de där tveksamma känslorna. Är det det här jag vill göra? Kommer jag att fixa det, eller blir det bara pannkaka? Hur ska det egentligen gå till? Jag känner mig lite vilsen och kaotisk just nu. Som någon som bara väntar på att tiden ska ticka. Å att vänta, det är blan det mest frustrerande som finns. För i väntan så är man så maktlös.

Ja, allt som allt, känns det precis som rubriken just nu: Blä!