Igår var jag helt utpumpad, helt matt i kroppen. Redan lördags kända jag av det.. Halsen. Jaha, tänkte jag. Förkylning på gång. Underbart! Inte riktigt vad jag kännde att jag varken hade lust eller ork till. Men det är svårt att styra över det. Nåja. Det var i alla fall en lite annorlunda ont i halsen-känsla. Liksom som förstadiet till innna man får ont att svälja. Inge slem eller nåt. Kände mig allmänt... svullen. Som att luftröret hade krympt till mini, och att jag inte fick tillräckligt med syre, eftersom jag var så matt. Nåja. Igår kurerade jag mig så gott jag kunde. Låg i soffan, såg på tv och drack te med massor av honung, samt lät bafucin få halsen att domna bort. Jag höll iofs på att få spader av rastlöshet. Men samtidigt hade jag inte ork till något. Med samtidigt verkar det som att   det funkade. För idag har det ont i halsen jag hade igår nästan helt försvunnit. Jag kan ana det där nånstans långt bak i svalget. Men kroppen är pigg och kry i alla fall. Det är mitt humör också. Relativt.

Det känns fortfarande väldigt segt med mitt fältarbete. Å jag vill kunna komma igång ordentligt. Har funderat i helgen på hur jag ska kunna göra för att nå framgångar. Det enda jag kunde komma på var att dryga ut det jag gör nu med att gå till ett gym och därigenom etablera kontakter. Det är lättare att stå öga mot öga med en person och få dem att förstå vad jag vill göra, inse betydelsen utav det och få dem att ställa upp. Och allt detta innan jag ens hunnit prata klart. Om jag skulle göra så, skulle jag nog slippa problemet med att fixa en grupp. För det skulle i så fall utgöra ett "riktigt", eller närmare bestämt, ett konkret fält. Samtidigt skulle det nog betyda en förskjutning i vilken typ av information jag skulle få tillgång till. Mitt intresseområde är ju kropp och viktminskning. Å inte alla som sysslar med viktminskning går på gym. Inte för att det är statistik som är av betydelse, men i alla fall. Jag är rädd att jag genom att gå till et gym mer skulle få höra prat om träning, vilket inte är mitt huvudintresse nu.

Jag har verkligen hoppats på de internetbaserade viktminskningssajterna. Att i alla fall några personer som nyttjar dessa skulle finna det intressant, spännande och kankse t.o.m. givande att sätta sig ner och prata med personer som sysslar med samma sak som en själv. Men ack så fel man kan ha. Jag känner mig lite frustrerad i vårt svenska sätt att hålla oss för oss själva så mycket vi bara kan.

Någonstans snart måste jag välja. Rent metodiskt sett är det enklast för mig att välje en plats. Jag kan inte ha hur många bollar i luften som helst. Det går bara inte. Hur länge har jag råd att hålla ut på en viktminskningssajt, utan framgång? Inte allt för länge. Samtidigt vill jag inte släppa det. För det känns verkligen som att det kan vara en givande plats. Men det är lätt att ha fel. Jag ska i alla fall kämpa på denna vecka. Men har jag inte nått framgång under denna vecka, så måsta jag allvarligt fundera ut något annat. Tillbaka på noll då igen, med andra ord. Helt plötsligt ser jag hur tidsplanen är helt massakerad. Jag kan vara glad om jag fixat detta till jul! Skit...