Jag borde verkligen jobba hårdare. Det är ingen bra idé av mig att sitta hemma å försöka få något gjort, det kan jag ju konstatera. Så i morgon blir det universitetsbiblioteket, så det så! Jag har iofs  satt mina tankar och lite mejl rörelse idag, så nu står jag inte helt stilla längre. Det är alltid en god start.

Jag kan ändå inte låta bli att få den där knuten i magen igen. Jag gissar att det här kommer gå i stöpet det med. Skulle åter igen inte förvåna mig. Ibland är det svårt att riktigt veta vad inom en som man ska lyssna till. Det känns som att inget riktigt faller på rätt plats. Inte än i alla fall. Ibland kan jag också undra om det är mitt eget fel att korthusen jag försöker bygga faller samman om å om igen. Är jag för ärlig å för öppen helt enkelt med mina intentioner?

Jag kan naturligtvis inte låta tankarna flyga iväg å ställa sig den eviga frågan: Vart vill jag egentligen? Vad har jag för mål med det jag gör egentligen? Det är frågor som jag inte riktigt kan svara på och det gör mig frustrerad. För jag måste ju sluta nånstans, hamna nånstans.

Jag drömmer mig bort lie grann. Önskar att jag kunde tjuvkika lite i livets facit. En sisådär två-tre år in i framtiden. Se vart jag befinner mig då, så jag vet om vägen jag går ändå är den rätta. Det skulle vara så mycket lättare å bestämma mig, att hitta något som faller väl samman med framtidens planer då.

Men jag kan inte det. Så det enda jag kan gör är att lita till här å nu. Hoppas på att jag själv har en intuition som leder mig in på rätt spår. För nu är det den verkliga sluttampen som gäller. Det är detta som kommer att räkans i slutändan.