Jag kämpar på. De senaste dagarna har jag verkligen legat i det ska gudarna veta. Ingen kan klandra mig för att i alla fall inte försöka. Det rullar på rätt bra nu. Det gör det när man väl har fått ner något i text. Men det känns ändå som att dagarna går alldelens för snabbt, å som att jag "borde" hinna med mer än jag gör. Men det går inte i ett svep att skriva en uppsats! Om folk bara visste vilket ihärdigt jobb det ligger bakom varje ord..

Nåja. Utan att jag egentligen själv känner det, så är jag stressad. Det är aldrig en riktig känsla jag bär. Jag ser itne stressad ut, å för många ser det nog ut som att jag tar det hela med ganska mycket ro, å är ganska avslappnad. Men inombords är det storm, verkar det som. Mina senaste två nätters uteblivna sömn är ett tecken på det. Kroppen försöker säga mig något. Mitt psyke är inte i sitt bästa tillstånd. Det är incidenten med att jag glömde skölja ur balsamet ett tecken på. De mest naturliga, självklara saker för många, får mig att verka som en senil lite gumma. Jag lömmer bort dem. Det finns inget som får mig att inse att jag missar saker och glömmer saker förrän efteråt. Men det är bara några dagar kvar av detta, sen ska jag förhoppningsvis kunna pusta ut i några dagar... det är bara att knata på!. Så kankse jag är ur det där träsket jag känner att jag befinner mig i.

I morse när jag vaknade hade jag en märklig dröm. Undrar om den försöker säga mig något. Den var underlig och obehaglig. I drömmen vaknar jag och stiger upp. För att upptäcka att det har varit inbrott. I princip allt är borta. Möbler och teknikprylar. Allt var länsat! Det värsta för mig var så klart datorn. Uppsatsen borta! Det skar i hjärtat. Men det var ändå ett underligt inbrott. de/de som gjort inbrottet hade tagit god tid på sig. Alla möbler hade skrivats isär för att sedan släpas iväg. Hur jag visste det var att de lämnat vissa saker isärskruvade. SOm t.ex. delar av skrivbordet. Why? ingen aning. Ändå tyckte jag att de inte vad de smartaste tjuvarna. I köket var köksassistensen kvar. Åh, om de visste värdet på den!! ha!

Sedan gick jag tillbaka till sovrummet. då insåg jag att de varit där inne också. Fåtöljen å lackbordet var också isärskruvade, men hade lämnats. Det var först tillräckligt obehagligt att veta att det varit inbrott medans jag sov, men att också vetat att de varit inne i sovrummet där jag sov, det var itne bara fräckt utan då kändes det faktiskt som ett övergrepp!! Jag var glad att jag själv var oskadd!!

Det var inte ett särskilt stort mysterium för mig hur de lyckats med allt medans jag sov. Världen är bortom mig när jag svoer mer öronproppar. De hade förutsättningarna med andra ord. Annars vaknar ju jag för minsta lilla ljud..

Men här tar drömmen en ny vändning. När jag går ut i vardagsrummet så upptäcker jag helt plötsligt att i det stök, som finns kvar vill säga, finns det handskrivna A4-papper upptejpade, skrivna av en av tjuvarna. Tyvärr minns jag inte riktigt vad det stod, på dessa papper. Men det verkade på något sätt vara som att tjuvarna tagit alla saker som gisslan å om jag betalde en ansenlig summa pengar skulle jag få tillbaka allt. Ungefär där slutar drömmen...

Fast jag glömde en sak. de ville så kalrt inte att polisen skulle blandas in, för då skulle de förstöra allt. Jag tänkte på mitt liv, på min uppsats.. tilläggas bör att jag i samma veva som jag vaknade och upptäckte vad som hänt så var det första jag gjorde att försöka ringa pilisen. Något som jag inte lyckades med. När jag knapprade in siffror på mobiltelefonen (den hade de lustigt nog lämnat) så blev det alltid för många siffror, eller fel nummer. Så med allt omrking, så lyckades jag aldrig kontakta polisen innan jag fick syn på lappen.

Undrar vad jag skulle ha gjort om drömmen fortsatt?

Men drömmen i åtanke så känns mina förutsättnignar för att lcykas med uppsatsen nu inte helt hopplösa. Men en sak är säkert. Jag ska lägga över allt mitt arbete med uppsatsen på mitt minne. De thar jag gjort tidigare, men det är nog dags att uppdatera. Sen ska jag sova med minnet under huvudkudden!