En frustrerande känsla av att inte ha något liv tynger mig en aning just nu. Precis så som vi fått höra... Att vi inte kommer att ha något liv under uppsatsskrivandet. Men kanske har jag inte riktgit trott på det. Men nu så.. Bilden av grottmänniskan jag skulle förvandlats till håller sakteliga på väca fram. Jag sneglar mot fönstret och sitter kvar på samma plats. Suckar. Jag önskar nästan att det vore bäcksvart, kall, vinter igen. Bara för att jag inte skulle behöva längta ut till världen utanför så mycket som jag gör nu.

Jag håller på att utveckla någon åkomma i min högra arm. Höger arm är min arbets-arm. Alltid varit. Det tycks som att jag också anstränger den desto mer än vänster arm bara jag sitter vid datorn och knapprar. Jag vet inte vad det är. Säkert inget allvarligt. Men jag anar en svag smärta i armbågen och underarmen. kankse handlar det i underarmen bara om någon form av träningsverk. Att det är muskel som får sig en ordentlig genomkörare av allt knapprande. Jag vet inte..

Hur som.. Jag känner mig lite less just nu. Idag har jag min deadline för ett kapitel på uppsatsen. ett kapitel av två huvudkapitel. Jag är inte klar. Långt ifrån. Men nu översköljs jag av något slag "jag bryr mig inte"-känsla. Jag har suttit i ett de senaste dagarna och kämpat, utan att känna att jag kommit särskilt långt. Påsk-ledighet, vad är det? Det är nedslående att känna att man suttit en hel dag och i princip bara lyckats skriva ett stycke eller två. Stycken som också är ganska halvdana, på inga sätt "bra".

Jag längtar så tills jag kommit förbi eller över denna uppförsbacke det känns som jag jobbar i just nu. jag längtar tills jag har en text, att arbeta utifrån, för att kunna lägga fram en uppsats senare i vår som jag känner mig stolt över. Vägen dit känns ganska lång just nu. Å tveksamheter infinner sig över att ens lyckas färdigställa detta projekt. För tidplanen är så pass knapp.

När jag väl lyckats få klart detta kapitel har jag ytterligare ett att ta mig an. Och efter det måste jag få ihop inledningskapitlet som just nu ligger på is. Därtill har jag ytterligare ett kapitel i görning. det viktigaste av dem alla, som berör mina slutsatser och vad jag kommit fram till. allt detta har som deadline 27 april. Förstår ni hur kort tid det är kvar till dess?! Jag börjar inse det och paniken bara växer.

Men det ska jag fixa. På något mirakulöst sett. För om jag gör det, har jag nog en ganska trevlig maj månad att se fram emot. Inte minst för att den börjar med bröllop. men har jag en klar text då så kan jag fokusera helt på att i princip finslipa det sista...