Igår var det inlämning av hemtenta som gällde. Sista tentan!! Ever!! Om jag nu inte blir underkänd, förstås, men det har jag svårt att tro att jag blir. Dagarna innan inlämningen är som vanligt när det är tenta. Föst känns allt skitbra, för att sedan bli förjävligt. Ena stunden känns det som att jag har allt klart för mig, medans jag sen, när jag ser det på papper, hamnar in ett inre kaos och känner: "gör om, gör rätt". Nåja. Jag fick i alla fall ihop en text. Den stod klar igår kl 11.00 ganska precis. En timme innan deadline. Vad då sista minuten? En text blir aldrig klar.... Då återstod BARA att hinna iväg till universitetet, skriva ut den, och lämna i den i ett postfack.

Att bussen bestämde sig för att vara en minut sen, fick det att krypa i kroppen som myror. Varenda minut var dyrbar! Tänk om jag inte skulle hinna i tid och läraren skulle hinna hämta alla tentor innan jag hade lämnat in min? För det var "12.00 sharp!" som gällde. På bussen kände jag på mig hur illa det kunde gå. I värsta fall skulle alla datorer vara upptagna och jag skulle bli tvungen att vänta på att någon skulle bli ledig. Sedan såg jag hur jag skulle lyckats hamna vid den mest söliga av alla datorer och att inloggning, öppna dokumentet och trycka på print, skulle ta minst 15 minuter. Å då hade jag inte räknat med att jag var tvungen lägga till sidnummer och att stoppa mina referenser i bokstavsordning. Slutligen skulle skrivarna inte fungera, eller så skulle det vara lång kö till dem. Jag ville INTE råka ut för det. Så när jag sitter där på bussen så önskar jag faktiskt att jag tagit en taxi, för att tjäna in några minuter. Men det var försent att ändra sig då.

Hur som, så anlände jag ca 11.45 till universitet och sprang till datorsalen. Som tur var, fann jag snabbt en ledig dator. Jag uppmärksammade att ingen kö fanns vid skrivarna. Bra, bra.. Eller? Det kunde vara ett tecken på att de inte fungerad. Jag andades in och ut, lungt och stilla! Allt gick relativt smidigt och när jag väl tryckte på print så hade jag ju faktiskt ca sex minuter till godo. Jag insåg att tiden var för knapp för att även hinna ändra formalia från radbyte till indrag vid nya stycken på min 16 sidor långa text. Jag ville egentligen göra det för att få ner sidantalet till 15, vilket egetnligen var max för tentan.  Det var irriterande att ca fyra rader därför hade hamnat på en 16:e sida. Men det borde läraren ha överseende med! När jag väl tryckt på print och vände mig mot skrivarna så hade mitt flyt vänt. Jag var fjärde person i kö till de två skrivarna. De två personer som stod och fifflade vid varsin skrivare tycktes också ha problem. Typiskt!! Varför är det alltid så?! Nåja, jag fann mig i situationen. Intalade mig själv att jag förmodligen skulle bli sen att lämna in tentan, men att jag inte kunde göra något åt det. Så stressen försvann och jag lät den ödmjuka, vänliga, glada Liv, komma fram snarare än en stressad och sur en. För jag insåg att detta förmodligen skulle ta tid!

Inte för att vara elak nu, men vid ena skrivaren stod det en äldre man i sextio eller till och med sjuttio-årsåldern. I den åldern brukar inte snabb och effektiv vara ett karakträsdrag. Särskilt inte när det gäller modern teknik. Efter en stund gav han upp med det han hll på med och gick därifrån. När nästa person tog sig an skirvaren visade det sig att hon loggades ut från skrivaren (man msåte logga in sig med ett slags kort och sedan kan man välja vad man ska skriva ut av det man skickat till skrivaren) innan hon ens han välja vad hon ville göra. Samtidigt gav den adnra personen upp vid den andra skrivaren. Där gick det inte att markera det man skulle skriva ut hur mycket man än försökte. Efter mycket om och män lyckades personen vid andra skrivaren markera det hon skulle och få det utskrivet. I samma stund kom den äldre mannen tillbaka, som så klart tyckte sig ha företräde framför vi andra i kön... Hon som nu lyckats skriva ut fastnade med att försöka hjälpa mannnen som när allt kom omkring, inte alls skulle skriva ut något, utan bara viller adera de dokument han skickat till skrivaren!! Hur viktigt är det?! Nåja. Han lyckades inte med detta, vida hans nu andra försök. Personen som stått vid den adnra skrivaren som inte fungerade, fick därefter göra sitt och till slut var det min tur!! Det kändes som att en evighet passerat!!! När jag väl lyckades skriva ut min tenta och skulle logga ut mig från datorn visade klockan förvånansvärt bara 12.01. Jag sprang som sjutton till hissen. Ångrade sedan beslutet när jag stod och väntade på den, och önskade att jag tagit trapporna. Men, jag stod fast med mitt hissbeslut ändå. När jag väl kom upp till institutionen för att lämna tentan såg jag att det fortfarande var möjligt att lämna den. Vilken lättnad!! Och vilekn pärs!

Det blev en lång utläggning om problemen som min sista tenta orsakade mig. Resten av dagen tog jag därför ledigt! För jag var ärligt helt slutpumpad. Inte bara på grund av morgonens pärs, utan också för att jag knappt kunnat sova på natten. Låg och vred mig fram till  tre på morgonen för att vakna klockan sju.... Så gårdagen använde jag till att leta efter någon trevlig bok, för att sedan kunna lägga mig i soffan och få soman efter någar sidors läsning. Slutade med att jag köpte Kryptan av Kate Moss, eftersom jag läset hennes tidigare bok Labyrinten. Inte helt nöjd med att jag slutade med att köpa den. Egentligen vill(e) jag ha den tredje boken i serien om Kamelklubben av David Baldacci, Dan Browns Den förlorade symbolen eller Tutankhamon- Skuggornas bok av Nick Drake. Men ingen av de sistnämnda finns ännu i pcoketformat, tråkigt nog..

Men det blev inget läsande. I stället fick ajg för mig att se på film via Voddler. Då upptäckte jag tråkigt nog att det var något fel när jag skulle spela filmen. Endast övre vänstra hörnet visade en hel bild. Resten av skärmen tycktse vara uppdelad i ytterligare tre rutor. I bakgrunden av dessa fyra rutor anade jag en helbild. Sammantaget var också färgerna väldigt förvrängda, nästan svartvit... Så i stället kom jag att ägna eftermiddagen åt att försöka lösa detta problem. Började med att försöka läsa mig till på Voddler vad problemet kunde bero på och jag var därmed inne på ett spår. Bestämde mig ändå för att ringa min bror, som jag alltid vänder mig till vid datorproblem, eftesom jag själv är så värdelös på sånt... Han skulle, snäll som han alltid är, återkomma till mig efter att han kökat lite mat. Under tiden hängav jag mig själv åt att föröska lösa problemet. Efter mycket om och med, frustration etc. så lyckades jag slutligen finna en lösning. Forum på nätet är helt underbart hjälpsamma!! Men det krävs mycket ansträngning för en sådan gröngöling på datorer som mig att kunna följa för andra mer insatta till tyckes enkal instruktioner och lösningar på problem som de jag hade. För det som tog mig åtskilliga timmar, borde för en insatt inte tagit mer än högst en minut. Så enkelt var det, när allt kom omkring! Jag är mycket stolt över mig själv och var tvungen att berätta om mitt genombrott för mig bror. hihi!! SÅ ahnn slapp hjälpa lilla-syster.. :)

För övrigt så känns det som att livet börjar bli verklighet nu. Inte bara för att jag lyckas lösa problem på egen hand, men frågor som relateras till livets essentialiteter, så som jobb och bostad börjar smyga sig in på livet.

I förra vekcan var vi och talade med SBAB om möjligheterna till att få lån för att köpa bostaden vi bor i som är mitt uppe i en ombildning från hyresrätt till bostadsrätt. Det lät positivt och även möjligt att båda kan stå på lånet, även om jag som student i princip deklarerar noll kronor i inkomst. Läskigt att ge sig in i den världen. Jag vet i princip nada om lån och sånt som man bör tänka på i ett köp av bostadsrätt. Det är också knepigt att läsa sig till detta, eftersom jag har upptäckt att sånt som gäller i vanliga köp av bostadsrätt kan skilja lite sig när det kommer till ombildningar. Men det där löser sig säkert. Trist bara att jag hörde på nyheterna att just SBAB höjde räntan på tremånaders rörliga lån idag... Inte för att det är klart att vi ska låna hos SBAB. Vi ska naturlitvis kolla med andra banker, men jag har svårt att tro att någon kan slå SBAB och vad de kan erbjuda i dagsläget. Men man vet ju aldrig!

Vad gäller jobb, så har jag lite smått börjat se mig omkring vad det finns för alternativ för en antropolog på arbetsmarkanden. Än har jag inte kommit fram till något och utsikterna ser inte helt ljusa ut. Men jag vill inte påstå att jag är förvånad. Men jag vet att de finns. Jag känner i alla fall en person som lyckats! Fårgan är bara var jobben finns. I princip inga av de jobbsökarsajter som finns, annoserar sådana jobb. Så vad jag börjat fundera på är om jag borde börja söka jobb redan idag? För även om jag inte är klar med min master än och har examensbeviset i min hand har jag ju ändå redan tagit ut min fil. kand. sen tidigare... Jaa, vad göra... ?

Allt som allt känns det lite läsigt och skrämmande att nämra sig verkligheten och lämna universitetet. Men precis som jag lyckades lösa det problem jag hade med datorn på egen hand är jag säker på att jag kommer lista ut hur jag ska ta mig fram i verkligheten. Även om det just nu känns som en stor, främmande coh till och med skrämmande värld, som jag har svårt att se hur jag ska ta mig an.