Idag fick jag äntligen iväg en ansökan till ett jobb! Det kändes skönt. I några veckor har jag suttit å filat på cv och de senaste dagarna även ett personligt brev för det tänkta jobbet. Med ens nu idag, när jag skickat iväg ansökan känner jag att jag lagt ner alldelens för mycket tid på det här. Alltså just den här ansökan.. Jobbet i sig är inget höjdarjobb, å chanserna för att jag ska få det kan jag inte uttala mig om, mer än att jag tycker att jag är kvalificerad för det. Ja, överkvalifificerad till och med. Å det är det som skaver lite i mig. Jag vet inte hur jag ska ställa mig, eller känna inombords inför att jag nu sökt ett jobb som inte har så mycket med min utbildning att göra. Är det som jag först tänkte, ett bra steg in på arbetsmarkanden, å möjligen in i en bransch jag skulle kunna tänka mig att jobba inom, eller undervärderar jag mig själv i vad för typ av jobb jag skulle kunna få? Det är svårt att svara på å jag velar väldigt mycket just nu..

Jag är ändå glad att jag fått iväg en ansökan. Men tiden det tagit för mig att få iväg den gör mig desto mer stressad. Rimligtvis borde jag i det här läget hunnit skicka i väg mångt många fler ansökningar till olika jobb. Men ju mer stressad jag känner inför det faktumet desto mer handfallen känner jag mig. Jag börjar oroa mig. I dessa tider är det inte lätt att få jobb å det kan hända att jag är lite, tja, för optimistiskt. Det slår mig att jag inom en månad bör ha fått napp någonstans, för annars står jag helt sysslolös. Å med ett enda sökt jobb, så ser det inte så ljust ut. Vistt, jag har det jobb jag har nu, men de timmar de kan erbjuda mig är alldelens för få för att täcka levnadskostnaderna. Nu har jag ju en buffert med sparade pengar, så jag skulle säkert klara mig nån månad utan jobb ändå, men det vore ju synd att börja snuva på den kassan, som jag hellre avlägger för roligare saker som resor eller liknande. Men har jag inget val i slutändan så får det väl bli så.

Jag är inte sån som går å gnäller över att det inte finns jobb över huvud taget. Det finns jobb, så länge man är beredd att ta dem. Det enda jag är rädd för är att jag slutar med ett jobb på en snabbmatskedja, som servitirs eller i kassan på Ica, skulle börja bli bekväm, utan större ambitioner på att ta mig vidare å utveckla mig personligt å karriärmässigt. Vilken vits var det med hela universitetsutbildningen då?

Jag känner mig frustrerad, oroad å bekymrad. Så till den grad att jag idag kokade över. Sakta har det sjudit inom mig i några dagar. Allt sedan min cykel bestämde sig för att efter tre dagars användande sen senaste punkteringen, få punktering igen. Idag hade jag som projket att laga punkteringen i stället för att lämna in cykeln hos cykeldoktorn. Det hade jag gjort om det inte var för att jag nyss hämtat ut den där sen senaste punkteringen. Det kändes lite dystert för min plånbok att gå tillbaka å lägga ut 275 kr för samma probelm, fast på ett nytt hjul, inom loppet av några dagar. Dessutom skulle det innebära en veckas avsatt tid inna jag skulle få tillbaka cykeln, vilekt skulle göra det vääääldigt dyrt för mig att ta mig till jobbet. Så, laga punkteringen själv alltså. Det är ju inga svårigheter. Var iväg å köpte lappar för att laga punkteringen. Var lite skeptisk eftersom de var självhäftande, men det var det enda som fanns, så vad göra?! Jag gav det en chans. Eller snarare tre. Ja, tre gånger gjorde jag precis som man ska, å så fort jag började pumpa upp däcket, ja då kom det där förbannade pysande ljudet. Efter en timmas slit, gav jag upp, å insåg också att klockan var för mycket för att ta mig till en RIKTIG BUTIK MED RIKTIGA GREJER SOM FUNGERAR SOM DE SKA!! Jag är riktigt riktigt arg, å ledsen. För det här innebär att jag nu ändå tvingas åka kollektivt i en vecka  (då jag jobbar fr.o.m. i morgon) innan jag får möjlighet att gå till en butik med rätt resurser.  Jag är ledsen över insikten, framför allt för att det innebär att denna vecka kommer sluka pengar i resor fram å tillbaka till jobbet. Pengar som jag skulle behöva läggas på andra saker. Typ spara till min framtida arbetslöshet. Jag vill inte lägga pengar på kollektivtrafiksresor med värdelösa svindyra SL. Jag tycker inte att jag förtjänar det här!! :(