Ja, nu är det på allvar. Nu börjar det verkligen dra i hop sig. Läskigt! Jag förstår inte att jag är där jag är idag. Att jag har en text på 60+ sidor... Det hade jag aldrig kunnat tro i början på denna termin. Aldrig.

Men jag är så glad att jag är där jag är. Å även om uppsatsen kanske inte är helt 100% så som jag önskade att den borde vara, så börjar jag ändå känna mig ganska... Nöjd. Jag hoppas det inte är en falsk invaggning av nöjdhet jag befinner mig i.

Men det tror jag inte. Jag har ständigt fått så bra respons från min handledare inför det jag skrivit, så jag känner mig ganska trygg inför att denna uppsats kommer att kunna examineras. Det kommer den. Det är skönt att få höra det och att få känna det. Frågan nu är bara hur den mäter sig kvalitetsmässigt. Hur kommer den att bedömas? Jag har inte tidigare brytt mig så mycket i de frågorna, men nu börjar de spöka i mitt huvud. Pirrigt i magen!!

I morgon ska jag träffa min handledare för sista gången! Gulp! Jag ska få några sista kommentater på min text så att jag hinner fila lite mer på den till spå måndag då det är dags för att lämna in den. Jag är spänd och nervös inför det mötet. Det komemr säkert bli ett bra möte, men jag är alltid rädd för att hon ska ha hittat någon jättebrist i uppsatsen som gör att den fallerar totalt å inte kommer kunna examineras. Det kommer inte hände, men nervositeten gör att tankarna ändå flyger iväg åt det hållet.

Det komemr kännas konstigt att lämna ifrån mig min uppsats till någon annan att läsa. Tänk att någon anna nu kritiskt ska granska min text å sedan, den 1:a juni ställa mig mot väggen och fråga ut mig om allt möjligt tänkbart! Läskigt! Njae, riktigt så allvarligt som jag målar upp det här lär det nog inte bli, men det är läskigt. Jag är rädd för att jag kommer att ha tappat talföret helt. Jag kommer att vara riktigt nervös den 1:a juni!

Det ska bli spännande att få läsa någon annans uppsats också. Och skrämmande. Jag har ingen aning om vad jag ska få läsa om och hur den text jag läser kommer att mäta sig i jämförelse med min. Förmodligen kommer jag i vanlig ordning känna att den text jag läser är mycket bättre än min egen. Det kommer ge mig stor ångest! Mne, men. Det återstår att se. Jag vill samtidigt inte att det är en dålig text jag ska läsa. De tär inte kul att kritisera en sådan text... inte för den som skrivit den... jaja... får se hur det går!

Jag hoppas att det inte ska vara allt för många ändrignar att göra i texten efter det där seminariet. Det borde det inte vara. Hoppas att jag smått kommer att kunna känna mig klar den 1:a juni, efter seminariet. Hur som, tänker jag inte lägga mer tid än den veckan ut på att förändra texten avsevärt. Det är min sista vecka. Sedan säger jag hej då till universitetet!

Min första tanke inför att bli klar är att jag vill fira det ordentligt. Men det tråkiga är att det inte "finns något att fira". Det finns inget studentmässigt arrangemang som lyfter fram att jag tar min examen. Eller jo, det finns en cermoni, i september. Examnesbeviset lär väl dimpa ner i brevlådan däromkring också. (Att det ska ta flera månader för universitetet att skriva ut och underteckna ett papper har jag svårt att förstå) Men jag vill itne vänta till september med att fira. Är inte det lite konstigt?

Jag hade önskat ett firande i samma anda nu som när jag tog studenten. Det här är ändå för mig större än studenten. Det är värt att firas. Jag vill känna samma lyckorus och glädje. Framför allt vill jag kunna dela det med nära vänner. Jag vill firas! Men jag ser inte nu att något sådant firande kommer att äga rum.  Jag kommer att lämna in uppsatsen på en fredag. Den helgen, på söndagen ska jag jobba, å på måndag reser jag hem till Jokkmokk. Dels för att ladda om batterierna och landa lite i världen igen. Men framfrö allt för att vara nära pappa å kunna fira honom, eftersom han fyller 50 år! Tjoho! När jag kommer tillbaka till Stockholm är det jobb som gäller... Så mycket för firande.. Känns mycket underligt....

Jag vet itne riktigt vad jag ska göra för att rikta uppskattning till mig själv å min bedrift. Funderar på att ge mig själv en examenspresent i alla fall. Har kollat in en ny telefon..  En LG-telefon som heter GT540 Swift. Gillar både den rosa å den vita/silverfärgade. Verkar som en fin telefon. Jag kan inte så mycket om telefeoner å om alla funktioner de kan erbjuda idag. Bara man kan ringa å skicka sms är det ju bra. Men jag gillar idén med pekskärm, å vet att jag vill ha 3G så den funakr i norr. Sedan hade det varit bra om man kan använda spotify på den, vilket jag tror att man kan med denna telefon. Ja, ja.. Jag får väl se hur det blir med den saken.

Nu dags, för att korrekturläsa å kapa bort några sidor för mycket i uppsatsen. Tjing!