Det är väl dags att jag börjar att se lite ljusare på tillvaron. Dags att börja se min livssitation som en möjlighet till att utvecklas och att växa. Det är ju det jag vill, så varför sitta rastlös här hemma å bara känna som om jag inte gör nånting? Eller som att jag kan nånting för den delen.

Anledningen till min nuvunna positiva attityd ligger i att jag innerst inne är en positiv person. Det vet jag att jag är. Så jag tänker inte de negativa stämningarna äta på mig mer. Det löser sig, eller hur?

Jag fick idag kontakt med min jobbcoach jag ska ha. Vi ska träffas i morgon, så det känns mycket spännande och bra. Jag smittas så lätt av andra människors engagemang och har lätt för att inspireras, så jag hoppas att han kan leverera det. Det kan han säkert, det är ju hans jobb! ;)

Sen fick jag idag ett svar från ett företag jag kontaktat. Trots att jag missat att bifoga mitt CV (så typiskt mig att missa det där med bifoga) och trots att de inte kunde ta emot mig på något sätt just nu, så var hans svar en sporre nog för mitt självförtroende. Tänk att några få ord i stil med att 'jag ser i ditt mejl att du är oerhört kompetent och har fördjupat dig inom högst intressanta områden' kan få mig att känna mig så glad?!