På väg upp
Efter ytterligare en arbetslös vecka skulle man kunna tro att jag borde känna mig än mer nerkörd i träsket jag nämnt tidigare. Men nu har jag bestämt mig för att kämpa. I detta träsk är jag inte länge. Jag har redan lämnat det.
I tisdags träffade jag äntligen min jobbcoach. Det kändes jättebra! Jag var lite nervös, varför vet jag inte. Jag var väl rädd för att ställas mot väggen med mina tankar och icke-existerande drömmar om vad jag vill jobba med. Så var det så klart inte...
Det som var så bra var att äntligen sitta ner seriöst med någon och få ut allt som skallen närmast hållit på att sprängas med på senare tid. Ibland måste man bara få ur sig saker ur munnen, få höra hur det verkligen låter, för att inse... Inse att jag faktiskt inte är så vilsen.
Jag har bestämt mig. Jag vet på ett ungefär vad det är jag vill göra/syssla med. Jag tänker inte låta mig vara rädd längre för om det verkligen är något som jag är ämnad till att göra, eller i förväg få prestationsångest för något jag inte vet något om. Antingen så funkar det, passar det, eller så gör det det inte. Ungefär som att välja kläder på H&M och se hur de passar i provrummet. Inte så farligt!
När min jobbcoach lite fint frågade om jag hade ett CV så fick jag en klump i magen. Jag hade förberett mig inför mötet med att faktiskt ha filat på mitt CV och stressat upp mig med att hitta en möjlighet till att skriva ut det så jag kunde visa upp det för honom på vårt möte. Ändå var det motvilligt och i förväg ursäktande för mitt "dåliga CV" som jag gav honom det. Han försäkrade mig om att de ändrar på 100% av alla CV:n, för att göra mig mindre orolig. Det hjälpte väl lite. Det visade sig efter att han kollat igenom det att mitt CV inte alls var dåligt. Det var snarare ett av de mest välformulerade och välkomponerade CV:n han stött på. Visst, det inte perfekt och som en i mängden av alla CV:n han mött så krävde också mitt lite finlir.
I slutet av vårt möte så sa han också att han inte alls var orolig för mitt arbetssökande. Det, om något, känns oerhört skönt att få höra. Nu gäller det bara att komma igång ordentligt med det. Jag hoppas att jag inom några veckor ska ha kommit en bra bit på vägen mot mitt nya yrkesliv. Vi får väl se?
I tisdags träffade jag äntligen min jobbcoach. Det kändes jättebra! Jag var lite nervös, varför vet jag inte. Jag var väl rädd för att ställas mot väggen med mina tankar och icke-existerande drömmar om vad jag vill jobba med. Så var det så klart inte...
Det som var så bra var att äntligen sitta ner seriöst med någon och få ut allt som skallen närmast hållit på att sprängas med på senare tid. Ibland måste man bara få ur sig saker ur munnen, få höra hur det verkligen låter, för att inse... Inse att jag faktiskt inte är så vilsen.
Jag har bestämt mig. Jag vet på ett ungefär vad det är jag vill göra/syssla med. Jag tänker inte låta mig vara rädd längre för om det verkligen är något som jag är ämnad till att göra, eller i förväg få prestationsångest för något jag inte vet något om. Antingen så funkar det, passar det, eller så gör det det inte. Ungefär som att välja kläder på H&M och se hur de passar i provrummet. Inte så farligt!
När min jobbcoach lite fint frågade om jag hade ett CV så fick jag en klump i magen. Jag hade förberett mig inför mötet med att faktiskt ha filat på mitt CV och stressat upp mig med att hitta en möjlighet till att skriva ut det så jag kunde visa upp det för honom på vårt möte. Ändå var det motvilligt och i förväg ursäktande för mitt "dåliga CV" som jag gav honom det. Han försäkrade mig om att de ändrar på 100% av alla CV:n, för att göra mig mindre orolig. Det hjälpte väl lite. Det visade sig efter att han kollat igenom det att mitt CV inte alls var dåligt. Det var snarare ett av de mest välformulerade och välkomponerade CV:n han stött på. Visst, det inte perfekt och som en i mängden av alla CV:n han mött så krävde också mitt lite finlir.
I slutet av vårt möte så sa han också att han inte alls var orolig för mitt arbetssökande. Det, om något, känns oerhört skönt att få höra. Nu gäller det bara att komma igång ordentligt med det. Jag hoppas att jag inom några veckor ska ha kommit en bra bit på vägen mot mitt nya yrkesliv. Vi får väl se?
Kommentarer
Trackback