Måndag igen? Veckorna går fort. För fort. Snart har jag gått sysslolös en månad. Tänka sig!?

I morgon är det dags för ytterligare ett möte med min jobbcoach. Ser fram emot det. I morgon är det ytterligare CV-granskning som gäller. Jag tror verkligen det börjar likna något nu det här. Vilket är bra eftersom... 

...jag har hittat två möjliga jobb som verkar intressanta. Känns spännande att gå mer inpå hur jag ska skriva själva ansökningsbreven till dessa jobb. Jag ska bli oemotståndlig, haha!

Min nyfunna optimism just här å nu, idag måndag, hör ihop med mitt mindre sammanbrott jag fick igår. Det är lite roligt när jag ser tillbaka på det. En typisk Livgrej.

Lite seg, trött å hungrig hade jag handlat mat, ingredienser för en tacomiddag. Hade sett fram emot det hela veckan. Men väl hemma... så gick min middagsfantasi i stöpet. Felet låt i den den där jäkla isbergssalladen, som jag var så sugen på. Älskar dess krispighet å fräschhet. Å salladshuvudet såg så smarrigt ut! Men...

Den jäkla isbergssalladen hade inneboende. Inte bara en liten, ehm... lus (vet inte vad, men någon liten insikt som trivdes oerhört bra i salladen), utan en hel jäkla familj. Nej hela jäkla släkten bodde där! Okej om det är en, det står jag ut med att sanera bort, men med släkten är det värre. Jag ville ju ha sallad! Då kokade jag över.

I ren ilska greppade jag tag om salladshuvudet som om jag skulle spela handholl. Jag vände blicken mot balkongdörren, som nästan av sig själv, i ren panik flög upp innan jag hunnit öppna den. Sedan vrålade jag allt vad jag orkade å kastade allt vad jag orkade det jäkla salladshuvudet ut i natten, ner på den asfalterade gångvägen där det splittrades i tusen bitar. Haha. Fuck you, jäkla sallad!!

Fast, nej... Jag gjorde inte så. Men jag ville! Jag hinner tänka snabbare än mina spontanreaktioner. Tänk om någon skulle få salladshuvudet i, huvudet? Tänk om personen ifråga skulle göra sig illa? Å vem ska städa upp det jäkla salladshuvudet? Nej. I stället kastade jag det demonstrativt i vasken. Inget hände. Det kändes inte bättre. I stället väller tårarna fram.. Å det är ju inte salladshuvudets fel.. Det var bara utlösaren..

Egentligen handlar det hela om att mina grannar medför att jag lever i en oändlig renoveringsmardröm. Det handlar om någon granne som genom att koppla sin diskmaskin eller tvättmaskin till varmvattnet gör att jag inte får varmvatten och varken kan diska eller duscha när jag vill. Det handlar om den jäkla nybeställda säkerhetsdörren som aldrig levereras och installeras. Å om "någon" som fick för sig att stjäla min sadel till cykeln och att jag aldrig har flyt nog att fixa min punktering på cykeln. Det handlar om universitetet som helt plötsligt kommer med nyheter som gör mig fly förbannad. Det handlar om att jag är lat och inte tränar så mycket som jag vill. Det handlar om ekonomisk oro om att jag känner mig vilsen och befinner mig i något sorts limbo som jag inte ser något slut på än.

Middagen var förstörd. Med det gick ju att äta tacos utan isbergssallad ändå. Allt som allt är jag glad att just isbergssalladen fick ta smällen. Lusfamiljen,nej förslåt, släkten,  fick bo kvar. Ingen kom till skada. Vad jag vet. Fast nu bor lusfamiljen längst ner i en soppåse i soprummet.

Å idag har jag ny energi. Hade. Nu är det kväll igen. Snart dags å sova. Å då kommer alla mina idéer till mig.. Hade svårt att somna igår. För jag fantiserade om att bygga en hemsida. Jag har funderat på två stycken. En i jobbsökarsyfte. Å sen har jag en idé om en sida där jag får möjlighet att uttrycka mig och odla min författardröm.

Författare å författare... kankse att ta i. Men jag har drömt om en sida där jag skriver små noveller eller kåserier eller liknande om livet, med inspiration från min familj. Det skulle bli jäkligt kul. Det vet jag. Jag har förresten redan bistått med material åt en komiker hämtat från familjen! Men hur som.. Det här är något jag funderat på att göra. Bara för att jag vill det. Kanske som en form av dokumentation för mig själv å övriga nära å kära. Men så tvekar jag... För jag vill inte hänga ut någon.. Å hur ska jag undvika det?