Vaknade i går upp till något riktigt obahagligt. Hade varit på en trevlig internationell middag, en helkväll med god mat och yatzy i lördags. Blev sen kväll, eller tidig morgon. Jag och sambon drog oss hemmåt med vår sedvanliga buss vid halv tre tiden. Morgonen efter, snarare lunchtid samma dag, slår vi på radion som vanligt. Lagomt till nyheterna. Å hör till vår fasa å förskräckelse att en kvinna, i min ålder dessutom, blivit våldtagen vid tre tiden på natten då hon skulle byta buss vid hållplatsen Haga norra.

Det obehagliga i det hela är möjligheten att denna kvinna åkte samma buss som vi! Det finns inte många bussar som åker förbi den hållplatsen den tiden på dygnet. Vår buss är nog den vanligaste skulle jag tro. Dessutom bor vi bara två stopp efter den hållplatsen. 15 minuters gångväg därifrån!

Jag får kalla kårar av att veta att jag befunnit mig så nära en sådan händelse. Jag mår dåligt över tanken på att vår buss och alla vi på den kan ha passerat och missat möjligheten till att ingripa. Tänk om det hände just när vi åkte förbi? Tänk om nån skulle ha gått av bussen där och kunnat förhindra det hela? Tänk om hon inte hade gått av där, utan valt en annan hållplats? Tänk om den man som överföll henne satt på vår buss?! Tänk om...

På senare tid har jag blivit allt mer osäker och orolig när jag vistas utomhus på egen hand om kvällar. Det känns allt mer obehagligt att åka hem ensam om kvällar när man varit någonstans. Jag har börjat undvika att försätta mig i sådana situationer. Jag blir allt mer vaksam mot alla främlingar jag stöter på och möter och som söker kontakt. Jag vet inte hur många gånger jag känt mig besvärad av att just män börjar prata med mig när jag är ensam och på väg hem. Sedan har jag så svårt att avhysa någon när jag inte tycks ha skäl för det. Jag är en godtrogen människa. Men den godtrogenheten har rubbats nu. För detta våldtäktsfall är inte det enda på senare tid. I somras skedde detta i mitt bostadsormåde! Och det var inte bara en gång... Det får mig att bli misstänksam mot mina egna grannar Det är så sorgligt att det ska behöva komma till det. Men vad har jag för val?

Frågan är.. Har överfallsvåltäkterna, de våldtäkter av typen då en okänd person begår detta fasansfulla brott, verkligen ökat? Eller är det bara så att det går en våg av våltdtäktsjournalistik i media som sätter skräck i oss kvinnor? Om dessa våltäkter verkligen har ökat, hur är det då i de andra fallen av våldtäkt då förävaren är någon man känner? Vad vi läser i media är när allt kommer omkring bara toppen av ett isberg. Då har jag egentligen skäl för att misttänka även vänner i min närsmta omgivning. Men hur långt ska jag tillåta rädslan, vaksamheten och bristen på tillit och tilltro till människors godhet gå? Jag tycker utvecklingen är oroande...