Jag blir frustrerad när det känns som att världen går emot mig. Arg å irriterad. För så klart känns det som att allt är solsken för alla andra. I bristen på sysselsättning om dagarna sitter jag å surfar runt på bloggar där allt jag ser är framgång. Det gör mig spyless att det går så bra för andra människor i deras liv, när det står stilla för mig.

Jag vill också vara framgångrik. Men just nu känns det som att det ordet bara är nåt himla flumord, påhittat av någon, utan någon som helst förankring i det verkliga livet. Jag förstår inte hur det ska gå till att bygga sig en karriär. Att studera i fem år är då inte rätt steg i den riktningen. Jag var på arbetsförmedlingen igår igen, för att reda ut alla frågetecken. De jag hade reddes väl ut, men när det kom till att lista mina erfarenheter och kvalifikationer så slutade det med att jag i arbetsmässiga termer i princip saknar, vad som kan räknas som "erfarenhet". Det känns inte alls kul, att känna som om jag inte har något i ryggen i jobbdjungeln.

Mitt självförtroende och min sjävlkänsla är totalt körd i botten just nu. Jag vill bara gå å gömma mig under täcket där jag kan drömma mig bort. Men det är lika svårt det. För jag kan inte få bekyrmen, oron och ångesten att försvinna på så vis. Det spökar genom att snurra runt i huvudet och jag får ingen ro alls.

Jag kan inte låta bli att tänka på alla jobbtillfällen jag haft som jag inte känner att jag kan ta med i mitt CV, eftersom jag varken har papper eller personliga kontakter till de jobben i dagsläget som kan styrka att eller vad jag jobbat med. Dessa är bland annat några sommarjobb jag haft; som allt-i-allo på vattenfall, där jag bland annat satt och registrerade, eller digitaliserade deras interna bibliotek; jobb på en förskola; arbete som kafébiträde; köksassistent; min praktik på ett produktionsbolag, där jag gjorde research samt författade mindre manusutkast som skulle ingå i en programserie.

Jag vet inte hur jag ska göra för att stärka mitt cv, för att skaffa mig den "erfarenhet" som krävs på dagens arbetsmarknad. Det känns som att jag sitter fast i ett träsk och sakta håller på att drunka likt den där hästen i "Den oändliga historien". Antar att det jag måste göra är att inte ge upp, utan kämpa vidare...