Under en hel vecka har jag pausat. Tagit ett avbrott från livet och vardagen. En vecka i Israel. Ett Tel Aviv som bjöd på värmande sol, mjuka sandstränder och ett svalkande hav. Precis det jag behövde.



Jag tyckte att jag förtjänade det, hade råd med det.. Trots min överhängande arbetslöshet. Nej, förlåt tid av arbetssökande. Det är så livet ser ut nu framöver. Bara att inse.

Jag känner mig något mer hoppfull nu efter denna lilla paus. På något vänster. För snart fyller jag år. Jag fyller 25 och då kan jag få hjälp från arbetsförmedlingen. Tja, kankse. Svårt att säga hur det blir säkert från deras sida. Beror lite på valets utgång. Om vi nu ska byta regering lär det bli förändringar som ska genomföras. Än en gång kan jag hamna i kläm. Jag börjar bli så less. Är det ödets ironi att jag ska befinna mig i en tid i det svenska samhället och historien där jag trängs in i ett hörn och förbises? Jag vet inte. Varför tjura mer än nödvändigt. Allt måste lösa sig på något sätt..

Förresten så fick jag mig en trevlig överraskning i brevlådan under tiden jag var på semester. Mitt examensbevis har kommit. Det var inte lika överväldigande som det förra examensbeviset jag fick för nåt år sedan. Undrar varför? Nåja. Jag har i alla fall två stycken examen nu. Det ni! Jag har nu utöver min filosofie kandidatexamen också en filosofie masterexamen i min hand. Fast det låter lite mer flashigt på engelska måste jag medge; "Master of science". :) Nog känns det lite speciellt alltid. I samband med detta damp det ner en inbjudan till en promotionshögtid nu i höst, 29 oktober mer bestämt. Jag vet inte om jag ska anmäla mig och gå dit. Det känns så dumt att en sådan promotion hålls så sent då min examen togs tidigare i våras. Hur som, så är det ett tillfälle som man kan bjuda in lite vänner å familj till att gå. Jag får väl höra mig för om intresset finns hos någon att komma...