Det känns bättre idag. I alla fall lite bättre. Det känns fortfarande väldigt tungt å jobbigt tt börja om från början. Men idag har jag börjat ta tag i allt igen. Med lite bättre mod också. Gårdagen surade jag bara å tyckte synd om mig själv. Det gör jag väl i viss mån även idag.  Men jag har inte så mycket val. Inte om jag vill fortsätta. Bara get to it!

Jag måste lära mig att se motgångar som dessa som nya möjligheter. Det är inte meningen att jag ska skriva om det jag tänkte mig, ja då är jag alltså menad för nånting annat. Nu gäller det bara att ta reda på vad.

För att ruska till mig lite och sporra självkänslan lade jag tarot idag för första gången på evigheter. Det hjälpte. Känner mig mycket mer avslappand och bekväm i situationen nu. Min tarot-kortlek får mig alltid att inse att jag faktiskt har det som krävs. Jag ska inte låta andra och annat som gnager på mig utifrån få komma åt mitt innersta. För innerst inne så är jag bäst! Jag klarar av det jag tar mig för. Det är ingen vits att jämföra mig hela tiden med andra som tycks vara så mycket bättre. De är bra på sin grej, jag är bra på mig grej. Å jag har redan allt jag behöver för att göra min grej. Det gäller bara att slappna av lite, ta det lugnt, låta det komma till mig. 

Jag har därför försökt leta inåt idag. Eller snarare bakåt. Jag har märkt att mycket av det jag tar mig för grundar sig i något längre bak, i något personligt. Det är också därför det kan göra så ont när andra inte gillar det, eller stöttar det.

Så vad fann jag då? Ja, det ni! Jag tror jag väntar lite med att dela idéen. Men jag tror att den kan funka. Och det är verkligen något som engagerar mig. Frågan är bara om mina lärare också går med på det. Det är där jag misstänker att det kan bli problem. Jag får  helt enkelt se! Nu får jag därför ägna lite tid åt att formulera en projektidé som är helt oemotståndligt superbra och genomförbar!

Kram

En vecka sen förra inlägget. Å nu sitter jag hemma i vardagsrummet. Blicker förnjsamt ut mot världen utanför mitt fönster. Allt är som vanligt här. Nästan. Skillnaden sen före resan är bar mark, och solljuset som värmer. Precis den värld jag ville komma tillbaka till. Sommaren är nära. Jippi!

Funderar tillbaka på semestern somv arit. Den har varit underbart. Å sens enaste jag srev har det hunnits med en hel del saker.

En av dem var Falukan på Nilen. Det var en härlig tur där vi lugnt å stilla njöt av fläktande vindar medan båten sakta zick-zackade fram å tillbaka. Bjöds på en varm och söt kopp te, samtidigt som vi fick en härlig sightseeing. Vi såg från båten gamla nubiska katakomber, och en magnifik begravningsbyggnad uppförd till nån rik snubbe, jag inte minns namnet på. Typiskt! Man ahr tidigare kunnat besöka denna begravningsplats, med när mannens fru dog så stängdes platsen för besök. Må de vila... Sen kunde vi även beskåda hotellet Old Cataract där självaste Agatha Christie satt å skrev boken Döden på Nilen. Om den nu hette så, vad vet jag. Dessutom kunde man längs med klippor se ristade hieroglyfer. Jag kunde inte låta bli att föreställa mig när någon stod å ristade i just den klippan. Vem var det, hur var dennes liv, å vad vill det berättas om med just de hieroglyferna? Spännande. Efter denna båttur var vi alla hungriga. Vi trsakade vidare till McDonalds (ja, de har det där), å käkade där.

Vi begav oss sedan hemåt. Bara för att vända i princip. Vi hade nämligen bestämt oss för att åka ut till hotell Mövenpick som ligger på en ö för att käka glass. Men innan det blev av var en visit till trafikkontoret, eller vad det nu var nödvändig. Det för att vi skulle med en caravanen till Abu Simbel som gick tre på morgonen. Men i stället för att hela familje skulle tfängas där stannade vi systrar till på en restaurang å drack ett glas vin medan föräldrarna tålmodigt fick sköta det viktiga. Stackarna!

Nåja. Abu Simbel som sagt. Vi begav oss hemifrån ca tre på morgonen. Åkte till mötesplatsen varifrån alla bilar sedan skulle avgå i caravan mot ABu Simbel. Å om du tror du vet vad en caravan innebär,d är alla åker i samlad trupp då tror du fel. För här innebar det att alla startar samtidigt, å sen är det en tävling genom öknen om vem som kommer först!! Japp! Vilka galningar de är i trafiken alltså. Hlet otroligt. Nåja. Abum Simbel var magnifikt. Det består av två tempel. Båda har de flyttats från sina orginalplats, som annars skulle ligga flera meter under ytan. Fyra år förtår jag att det ska ha tagit att flytta templen. Ett jobb som jag inte ens kan förstå som möjligt. Men det är roligt att templen finns kvar för eftervärlden. De var en magnifik syn, som är obeskrivbar. Det går inte att förså hur stora de var å vilken känsla det var att befinna sig där. Helt otroligt med alla hieroglyfer, alla bilder. Från golv till tak. Ja till å med i taket genom hela tempelt som var otroligt djupt och med flera olika rum. Fullt! Totalspäckat. Vilket arbete som ligger bakom alltså. Obegripligt. Det kändes iofs inte lika levande som den sound and lightshow som var på Phileatemplet, men jag har hört att Abu Simbels sound and light.show ska vara snäppet bättre än Philae! Väl hemma igen från Abu SImbel så for hela familjen till Sara hotell för en slapp dag i solen.

I lördags var jag å Ida å tittade på den ofrädiga obelisken. Det var coolt, även om en trasig sten inte kan tyckas särskilt intressant. Men med historien bakom blir det desto intressantare. För de "gamla egyptierna" använda handkraft till att få fram dessa gigantiska obelisker. Mödosamt malde man ner berget för att få fram, det man önskade. Som denna obelisk. Där man slipat ner berget tills dess man får ett slätt och rakt avlångt stenblock. Hur långt id tog inte det ´jobbet? Å hur lyckades de egentligen få det så rakt? Å hur fick man lös obelisken när man till slut hade tre av fyra sidor klar? Hur skilde man obelisken från beget? No idea!? Hur som helst så ska denna obelisk olyckligtvi åsmakat sig en spricka, varför man övergav med att arbeta med den. I efterhand ska också romarna varit på obelisken å försökt språnga (?) loss den, elelr bort den kanske? Därför har den idag ett antal fler sprickor... 

Så mycket mer gjordes inte denna dag. Inte förutom att vi åt en otrolig middag som mamma komponerat, samt drack Sangria som Nina blandat i hop. Det följdes av Singstar somh ela familjen deltog i. Vi skrattade så vi grät. Underbar familj jag har.... hihi

Sen söndag. Som sista sightseeing tog vi ytterligare en tur till Philea-templet. Nu på dagen. Det var kul. Nu fick man tillfälle att fota allt som mna missat på sound and light-show. Vanligtvis så går turister med guider som de åker till templet med. Men vi gick där för oss själva. Tids nog fick mamma en massa vakter, med sig, som kom att bli våra personliga tempelguider. Det var kul, eftersom vi då fick gå på och fick se ställen som man annars inte får vara på. Hehe!! Lite läskigt dock med vakterna som obekymrat bär omkring på sina pickadoller. 

Dagen avslutades med att äta ute på en restaurang, med familjen. Det var min å Idas sista dag i Aswan. Efter maten tog vi en snabb tur på soken för att inhandla lite presenter å souvenirer. Jag är inte riktigt en storhandlare, men inpulsköpte ändå en märkeskopia till resväska. Jag resonerade så att jag ändå behövde en, eftersom jag för tillfället använde var trasig (om än den kunde lagas). Dessutom så är det omöjligt att hitta resväskor till samma pris i Sverige. Då för man tömma plånboken. Som, sagt, så slog jag till. Sen kunde jag inte hålla mig ifrån kryddorna. Köpte mig några vaniljstänger, saffran och hibiskuste. Sen fann jag två vackra sjalar som jag nu gladeligen slänger runt halsen när jag går utanför dörren.

 Fem på morgonen åkta jag å Ida med Ibbe som chaufför hela vägen till Hurghada igen. Denna gång blev det som tur var ingen 12-timmars resa. Det tog "bara" sju timmar. Var framme vid vårt hotell, samma som vi lämnade vid lunchtid ungefär. Roligt att de minns oss, den galna familjen Forsgren, från hotellet. De hade ordnat med ett bra rum. Havsutsikt å allt. Även om aircon inte funkade så var det perfekt. Nog för att jag hade min värsta mardröm ever nånsin i det rummet. men det är över nu och jag överlevde i alla fall. Ja, nog om det. Vi spenderade vår sista dag i Egypten på stranden. Det var härligt. Sen åt vi ännu en gång på den italienska restaurangen i anslutning till hotellet. Kunde dessutom konstatera att antalet turister ökat frekvent sen vi var där sen sist. Å av dem var övervägande delen svenskar. Det känns alltid lite speciellt att höra svenska röster igen, när man inte hört några på ett bra tag. var ganska trött på kvällen, så vi somnade tidigt.

I måndags var det alltså hemresa. Vaknade, åt frukost, packade det sista. Allt i lung takt. Hotellet bar ut våra väskaor, fixade med taxi, å förhnaldade taxi-priset. Sen bar det iväg till flygplatsen. Vi var där tidigt. Kankse lite för tidigt. Redan kvart över elva var vi klara med incheckning mm, å planet skulle gå kvart i tre. Nåja, man kan aldrig veta så säkert hur lång tid saker å ting tar i Egypten. Vi fick några lugna timmar framför oss. Klev på planet i ganska god tid. Till å med så god att vi kunde lyfta före utsatt tid. hela flygresan gick smidigt å fort, å vi landade nästan en timme före utsatt tid hemma i Sverige.

Snipp snapp snut så var resan slut. Men jag har redan hunnit boka nästa resa mot nya äventyr, som går av staplen den 28 juli. Längtar redan dit. Men nu när jag är hemma, ska jag passa på att njuta lite.. För borta är bra, men hemma är nog ändå alltid bäst.

Ja, jag tänkte ta hela Hurghadavistelsen i någorlunda korta drag nu. Det blev en sen middag på tisdagen, samma dag som vi kom. Fanns en italiensk restaurang i anslutning till hotellet som vi testade. Var helt okej mat. Efter det så stöp jag i säng! Minst sagt. Hade mina öronproppar med mig som jag pluggade in å sen sov jag. Skulle nog sovit gott utand em också. Å det trots att det kändes som att E4:an var i rummet. Här i Egypten är man duktiga på att tuta. Dels för att bilar ska höra att de kommer å för att de som hör bilarna ska visa att de hört att bilar kommer. Till detta bra med gas. Å mitt å systers hotellrum vette rätt ut mot en stor väg. Så ja... ni kan kanske tänka er.. Å sen är de duktiga på att vara vakna lääänge om nätterna här.

nåja. Jag vaknade tidigt på onsdagen. åt hotellfrukost. Å denna frukost var en ny upplevelse. Inte som hotellfrukostar brukar vara. Men man fick i alla fall lite mat i magen: potatis, stekta grönsaker, sallad med paprika å gurka, färskost samt vetefralla å lite juice (eller jag skulle snarare kalla det saft).

Nu till fyrhjulingstrippen. Var galet roligt att köra ute i öknen. Ungefär som att åka skoter på snö, fast tvärtom, kan man säga. Hade förväntat mig en ganska lagom sakta takt av guiden för vår grupp, som för övrigt bara bestod av oss i familjen som valt att åka. Det var toppen! men i stälelt för lite sakta puttrande, var det gasen i botten. Hehe!! riktigt skoj! färden gick mot en beduin.kamp ute i öknen. Där bjuds vi på en söt kopp te, samt en liten kamelritt. Var häftigt. Å det var en otroligt söt gumma som ledde min kamel. Efter detta bar det iväg hem igen. Vi bytte bara om å traskade ner tills tranden.

Stranden var underbar. skönt att få lite sol. Sen är i princip alla stärnder här privatägda, vilket betyder att det inte är så jobbiga försäljare som stör oss solande turister. Åt det första egypt-liknande, kofta, på stranden. Var gott med dessa smala avlånga runda köttfärsspett.

Sedan begav vi oss hem för att gör oss i ordning för en liten tjejkväll. åt mat på itelienska restaurangen ytterligare än gång. Så smidigt när det är nära. Sedan tog vi en taxi in till "stan", vilken var så där typiskt turistig. Vi hittade ett ställed är vi tog nån god drink å sedan traskade vi vidare för att hitta nåt trevligt discoställe. I en besvärlig korsning, som var omöjlig att kors typ, så lyckades vi lite ofrivilligt bli uppraggade, eller ge en egyptisk grabb tillåtelse att följa med oss. Jobbigt. Även om han var trevligt, så var vi ju ute efter en tjejkväll, å han ville inte ta våra pikar om att lämna oss på allvar. Nåja, tids så blev vi av med honom, när vi begav oss med taxi till ett discoställ, vid namn Calypso. Vi höll på att skratta ihjäl oss redan i hallen innan vi betalat inträde på grund av deras ultravioletta ljus. Vi var itne beredda på det. Dansade loss ltie där på dansgolvet. Å skrattade ännu mer åt en vitklädd man som dansade, ja, speciellt, minst sagt. Var hemma vis två å stöp i säng ytterligare en natt.

väcktes nästa morgon av mamma, med vem vi delade rum. Var inte riktigt utvilad. men, men. Torsdagen var ju upplagd för snorklingtripp på en båt. Det blev en lyckad dag. Härligt att sola på båten. Vattnet kändes kallt, men man vande sig snabbt. Å det var ganska skönt att svalka sig där. Såg även lite fiskar här å var. Men jag tyckte inte att denna snorkling mötte sig med den jag upplevde vis Koh Tao, Thailand. Nåja. Båtresan var ju halva nöjet, eftersom personalen var helt galna. Tänk att man kan ha så kul med några handdukar! haha!! ni ska bara veta!
 
Väl tillbaka så fräschade vi upp oss något å åkte in till "stan" med hela gänget. Valde samma ställe som vi brudar varit på kvällen innan, som också var en italiensk restaurang för den delen. maten var grymt god. Å personalen mycket duktig! Efter detta var alla helt slut, å vi stupade i säng. Fösökte sova länge å väl då vi skulle åka mot Aswan först vid 11-tiden.

Blev väl närmare 12 då vi tog oss iväg tror jag. Vet itne säkert, eftersom ajg itne har nån klocka med mig. (himla skönt förresten). Vid den tiden kom nämligen pappas sekreterare Ibbe å en till man vid namn Mosen som har anställning som taxichauffis för att köra oss mot Aswan. Stackarna hade åkt/kört den där taxin i åtta timmar redan, å nu var det bara att vända tillbaka. Anlednigen till att de kom var för att vi helt enkelt var för många för att rymmas i en bil. En för mycket bara, men, men. Denna bara en för mycket kom att ställa till det, eller kanske göra det enkelt för oss. döm själva. resan gick från Hurghada ner längs röda havets kust till Marsa Alam.

I Marsa Alam stannade vi å åt mat. Den första egyptiska måltiden! ÅHHH!! Vilken mat!! Helt underbart! Myckket länge sedan jag ätit sån god mat! Tank var en enkel måltid, men det blev snarare en festmåltid. Det var nog bra, för resans senare bravader.

För när vi lämnade Marsa Alam stötte vi på en kontrollplats, som finns utplacerade lite varstans. Vi hade redan passerat ett antal sådana kontroller på vägen mot Marsa Alam. Men här blev det tydligen problem. För nu fick inte turister åka i taxi tydligen. Kankse itne den långa bit vi skulle. Vi behövde tydligen åka turistbuss, elelr privat bil antar jag. Så, ja, vi fick lov att vända om till Marsa Alam å försöka lösa problemet där. Ibbe, pappas sekreterare ringde åtskilliga samtal. Han var så frustrerad, å besviken, ledsen, ja, allt.. Han kände nog att det var hans fel fast det itne var det. Hur som helst. Vi löste problemet med att tränga in oss alla i pappas bil, å så fick Mosen å Ibbe åka i taxin förbi kontrollen. Det funkade tack å lov. Visade sig senare att det bara var i den kontrollen det blev problem. Nästa kontroll vi mötte verkade tycka att den förra var lite, ja, löjliga, kanske? Nåja. Vi kom ju som sagt fram till Aswan. Om inte förr så senare än väntat.