Jag har i några dagar nu funderat på att göra en tarotläggning. Det var så himla länge sedan jag gjorde en. Det brukar dessutom kännas så skönt, motiverande och upplyftande när jag väl gjort det.

Den kortlek jag använder är Osho Zen Tarot, som jag köpte för några år sedan. Varför det blev just denna kortlek beror på att min moster använt den när jag vänt mig till henne för tarotläggning. Jag tilltalades av att den vänder sig till att avslöja eller avtäcka det som sker och pågår i ens inre. Den manar till att göra dig uppmärkasm på dig som individ, framför att höljas i dunkel genom omvärldens påtryckningar. Korten hjälper dig att komma i kontakt med ditt sanna jag, och kunna lyfta fram den du egentligen är.

Jag kan väldigt lite om tarot egentligen. Men det spelar inte så stor roll. Det känns som att jag förstår vad korten försöker säga till mig, eller snarare vad jag försöker säga till mig själv och måste lära mig att inse.

Många är de som tycker allts sådant här är humbug. Låt så gå. Jag tycker som sagt att det är väldigt upplysande och befriande att ha genomfört en tarotläggning med dessa kort.

I dagens läggning hade jag i åtanke årets kommande utmaningar och hur eller om jag skulle klara dem. För som det framgått genom bloggen, så ligger dessa tankar och fördunklar en hel del hos mig just nu. Ovisshet, osäkerhet, rädlsa, spänning. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig an detta år..

Jag lade en läggning som kallas nyckeln, och i beskrivningen som följer med kortleken jag har säger sig denna läggning kunna öppna upp för en viss frågas omedvetna aspekter och ge insikt i frågor som rör här och nu. Jag tyckte denna läggning skulle passa bra eftersom mina funderingar och huvudbryn är relaterad till både mitt här och nu och vad som komma skall. Detta var det jag fick veta.

1. Det som är undanträngt. Deaget kort: Projektioner.
Kortet har nummer sju i vattensviten. Vattensviten står för den emotionella sidan av livet och således något riktat mot det inre. Kortet säger mig att jag genom mitt sinne tenderar att skapa bilder av annat eller andra, drömmar, projektioner. Dessa är inte verklighet utan skymmer bara det som verkligen är. det är lätt att vi skapar dessa projektioner när vi själva inte är klara med våra egna förväntningar och önskningar och i stället för att ta ansvar för detta så lägger vi över detta på andra.

På senaste tiden har jag ofta tänkt mycket på andras liv. Hur mycket bättre deras liv verkar vara, hur framgångsrika de är och vad långt de tycks ha kommit. Att andra verkar veta precis vart de är på väg, eller att de redan har funnit sin väg. Det har gjort att jag själv känner mig så värdelös i jämförese, så vilsen i livet samtidigt som en avund mot andras liv växt sig starkare hos mig. Jag måste nog sluta med dessa projiceringar, och bilder jag väver ihop i mitt inre. Ingens liv är perfekt och enkelt, det borde jag veta. Att jag avundas drömbilden av andra människors liv, gör att jag stannar upp och fastnar. I stället för att avundas msåte jag komma till rätta med mitt sinne, få dessa projektioner att upphöra och vända blicken inåt i sätllet.

2. Yin-kort, som står för min kvinnliga och passiva aspekt: Hålla kvar det gamla
Detta kort är inte helt oväntat även det i vattensviten, som nummer 5, och står därför också för något emotionellt. Det säger kort och gott att det är dags att inse att det gamla är förbi. Jag får inte fastna i att försöka hålla kvar i det, eftersom det är dags att växa mig ur det nu. Annars riskerar jag att som det står om kortet "bli en gammal fossil i förtid". Det gamla, nuet och framtiden är också ngåot som sinnet fabricerar. Det som inte längre finns i sinnet blir det förflutna.

När jag drog detta kort var min första tanke att detta var så jag! JAg har så lätt att vilja klänga mig fast! Å just nu tampas jag med tanken på att studierna snart är över. Det känns så overkligt och jag har svårt att vilja släppa det. Men det är dags att släppa taget om den tanken, och börja försonas med den. För om jag inte släpper taget i tanken så riskerar jag att inte göra det på riktigt heller... Å jag vill inte när vårterminen närmar sig sitt slut sitta med en ofärdig uppsats, som ajg msåte färdigställa hösten därpå...

3. Yang-Kort, som står för min manliga aktiva aspekt: Bortom illusionen
Detta kort har nummer tjugo och ingår i den stora arkanan. Kort ur den stora arkanan syftar ofta på stor övergång eller händelse i livet. Kortet uppmanar mig att inte söka utanför mig själv efter det som är äkta, utan jag ska i stället vända blicken inåt. Att rikta sig utåt riskerar att jag fastnar i de mönster och illusioner jag har om vad som är rätt eller fel, vad jag vill eller inte vill. Det yttre är illusioner, det inre är min verklighet.

Det är lustigt vad väl detta kort belyser de två föregående korten. Jag måste verkligen bli uppmärksam på mina illussioner om det yttre, och ta mig en rejäl funderare på vad det är jag vill och vad som känns rätt inombords. Det är så jag kan få ro, och börja slappna av. Det känns som att det säger mycket om min oro inför framtiden. känslan av att inte veta vad jag ska göra. Men om jag bara börjar tänka på mig själv framför vad den yttre världen målar upp för krav och måsten och som vägar i livet, så kommer jag hitta det som känns rätt inombords, få ro och sedan möjlighet att förverkliga mig själv.

4. Meditation, att kontempelra över: Ny vision
Även detta kort är från stora arkanan och tycks följa i föregående korts spår. Det säger att jag har möjlighet att se livets alla dimensioner - dess djup coh höjder. Både mörkt och svårt behövs lika mycket som det ljusa och lätta.

Det känns som jag genom den resa jag går igenom, kan komma till den ro som  jag alldelens ovan talade om. Det kommer kankse inte vara lätt för mig att hitta rätt och att vända mig till mitt inre. men det är en del av livet och den väg jag msåte vandra för att komma till ro, det är bara att anta utmanignen och jag kommer sedan att komma ut som en nys starkare och mer fridfull människa änv ad jag känner mig idag.

5. Insikt om kroppen: Utmattning.
Detta kort har nummer 9, i eldsviten och symboliserar handling. Med tanke på att kortet står i relation till kroppen här, uppfattar jag det även som något fysisk förankrat. Kortet handlar om att det är lätt att bära runt på ideér om livet, som vi skpar till en sorts karaktär. Denna karaktär bär man sedan som männiks arunt på och har i alla situationer givna svar på hur saker ska vara och lösas. Man blir på så vis hård och mekanisk, snarare än mjuk och följsam.  Det är lätt att skapa trygga rutiner i vardagen, för att komma undan kaos och spontanitet. men livet ska inte dirvas som ett företag, utan det är ett mysterium.

Jag ser detta kort lite som ett varnignensfinger. Det är lätt att fastna i rutiner och bli trygg. men de hårda strukturer jag skapar hindrar mig ifrån att slappna av och att göra livet till det spännande äventyr det faktiskt är. jag är också rädd för att jag bara kommer att sluta med att drömma om något anant, samtidigt som jag väver på i gamla mönster för att slutligen bränna ut mig själv helt, och först då inse att jag faktiskt hade möjligheterna framför mig. Det var bara så att jag aldrig vågade ta steget. Jag vill inte hamna där!

6. Insikt om hjärtat: Fullbordan
Ytterligare ett kort från stora arkanan, nummer 21. Det tycks som att de tär en händelserik och en förändringens tid jag lever i.  Kortet säger att allt det som upptagit min tid kommer nu att komma till ett slut och det är då dags för något nytt att påbörjas.

Detta var ett oerhört skönt kort att få. På något sätt gav bara det kortet mig lite ro i själen. Det känns som att jag kommer få ordning på mitt inre och därmed även det yttre i slutändan. Och när jag når dit, då är det dags att fira!

7. Insikt om ditt innersta väsen: Mästaren.
Ojojoj, säger jag bara. Detta är även det ett kort i stora arkanan. Detta kort är onumrerat, eftersom det är ett sånt starkt kort, och när det kommer upp i en läggning väger detta kort oerhört tungt. Jag vet inte riktig thur jag ska tolka detta kort. Men möjligen så kommer jag att känna mig klar och fullbordad efter den tid jag nu står inför. i slutändan kommer jag att kunna känna glädje, ro, lycka. i slutändan kommer jag att ha kommit förbi alla mina illusioner som håller mig i ett stenhårt grepp just nu.

8. Medvetenhet: Skuld
Detta kort hör till molnsviten och symboliserar sinnet. Det säger att vi alla vill bli bättre människor på alla plan, men att vi lätt straffar oss själva för misstag vi begår i livet. Vi fastnar i en cirkel av förtvivlan och hopplöshet, som berövar all klarhet. Dett uppmuntrar med att framhålla att alla är okej som de är, och att det är naturligt att gå vilse.

Vilket kort! Det känns som en sista uppmaning. Just nu känner jag mig vilsen, jag kan känna hopplöshet och som att jag inte vet vad jag gör. Det grundar sig i en rädsla för att göra fel. Som att jag är rödd för att jag kan leva mitt liv fel. Är inte det lustigt? Jag måste komma ihåg att det är okej att känna som jag gör nu, att vara lite vilsen. Jag kommer att hamna på rätt köl, om jag själv vill.


Jag känner en stor pust av lättnad efter denna läggning. allt sammantaget pekar den på vilka huvudbryn mina tankar låser mig fast vid. Jag msåte jobba med att ta mig lös från dem, komma till ro med mig själv och det jag gör. Bara då kan jag hitta rätt väg. Å om det i slutändan visar sig ha varit fel väg jag vandrat, så har det ändå lett mig fram till där jag befinner mig, och det kan därför inte vara annat än rätt väg jag vandrat. I slutändan kan den ro jag önskar infinna sig. Bara jag kämpar på. å det ska jag banne mig göra!

Som en sista sak så blev jag ortroligt nyfiken på vad mitt årskort i tarot även har att säga. Efter en lite unträkning så kom jag fram till att mitt årskort för 2010 är: Förändring! Ha! tänka sig. Som en aspekt på detta kort kan även kort ett ha en betydelse. Detta kort är: Existensen! Jag behöver nog inte säga så mycket mer än att konstatera att det är en spännande och förmodligen omtumlande tid som ligger framför mig!

Ibland brukar jag tänka tillbaka på det jag upplevde för något år sedan vid ett av mina försök till att förbättra min kondition. I vanlig ordning hade jag ställt mig på gymmets löpband för att pina mig själv. För det är så jag ofta kunda känna, att det var en pina. Det låter dumt, att tvinga sig själv och kroppen till något som den inte alls känner sig bekväm i för tillfället. Men jag ignorerade det. Jag ville förbättra konditionen, och jag ville kunna springa. Kanske för att jag just känt mig så dålig på just det, att springa. Särskilt när jag var yngre. Att vilja springa kanske är lite av att vilja ta revansh på något som vilar en bit tillbaka i livet.

Åter till löpbandet.. Mitt i allt där jag flåsade och slet så hände det. Mitt i allt bara, kom det över mig; känslan av att skratta. Jag fick kämpa för att inte brista ut i skratt, även om jag så gärna ville. Jag ville inte att någon skulle tro att jag skrattade åt dem eller att någon skulle tro att jag var knäpp som började skratta mitt i allt. Det var en överrumplande och oväntad känsla. Och fullkomligt underbar!!! Det var en lyckokänsla utan dess like. Jag blir glad bara jag tänker på det. För tänk vad kroppen kan och vad den belönar! För det var vad det var, min egen kropps belöning för att jag gjorde något rätt, gjorde något bra. Jag har aldrig någonsin sedan dess fått uppleva just detta igen.

Mitt träningsengagemang har alltid gått lite upp och ner. Jag kämpar fortfarande med att träna upp konditionen, och jag vill fortfarande kunna springa. Nu låter det kanske som att jag har fysiska begränsningar som gör det svårt för mig att springa. Så är det ju inte. Men jag tror rent ut sagt att jag har en ganska usel grundkondition, och jag vill råda bot på den. Så jag är åter i färd med slitet på löpbandet. Så klart är det lika jobbigt och slitigt som det alltid varit. Jag vill ge upp efter varje minut. Ja, jag vill faktiskt det! men viljan att fortsätta är så mycket större.

Nu har jag nog kommit en bit. Nu märker jag också när jag sneglar på folk runt omkring mig att jag börjar kunna srpinga i en ganska vanlig, eller normal takt. Det är ett stort framsteg för mig, som annars kan gå ungefär lika snabbt som jag orkar att springa.

Så idag, så fick jag åter igen en sådan där härlig känsla, som jag aldrig känt förut och jag är återigen lycklig över att jag faktiskt kämpar på löpbandet. Idag sprang jag faktist fyra minuter längre än jag brukar! Trots att jag redan tidigt under löpningen kände mig fullkomligt slut i benen. Jag fick ständigt sänka farten för att försöka orka med. Men jag gav mig inte. När jag till slut, efter mina extra fyra minuter saktade in och sedan stannade kom det. En värmande, närmast brännande känsla spred sig ner i benen och sedan ut i resten av kroppen. Det var som att allt pulserade, samtidigt som någon sorts ro infann sig i kroppen. Den där brännande känslan var fullkomlig lycka, ett sådant lyckligt ögonblick jag aldrig kunnat föreställa mig tidigare.

Jag är så glad att mi kropp väljer att belöna mig på detta sätt. Det är en motivationskraft som slår allt annat. Det får mig att inse att min kropp faktiskt kan vara och är min bästa vän, om jag tillåter den att vara det. Nej, om jag tillåter mig själv att den faktiskt blir det. Jag vill fortsätta ha det så. Jag vill fortsätta vara vän och också bli en ännu bättre vän med min kropp genom vad jag gör med den. I slutändan kommer min kropp att ge mig så mycket mer tillbaka, än jag kunnat föreställa mig.

Så jag hoppas innerligt att jag kommer att fortsätta på den väg jag kämpat mig in på nu. För jag vill se vad nästa överraskning och känsla av lycka jag kan få uppleva, genom bara mig själv. För det är helt fantastiskt!