Glädjefyllda tider

Det kanske är dags, för det var ett tag sen. Mycket har hunnit hända på de månder som passerat sen jag senast skrev här. Jag har varken tid eller utrymme att ta upp allt här. Å jag vill nog inte det för den delen heller. Men det jag vill dela med mig av är i högsta grad väldigt positivt. Livet tycks ha tagit en annan vändning den senaste tiden. Å det var nog väldigt länge sen jag kände mig så glad, upprymd å full av energi. Jag känner mig lätt i sinnet å kroppen. Svårt att besrkiva, men det är härligt. Men jag tycks inte riktigt fatta det själv. Att underskatta mig själv är det minsta jag gör. Ett exempel får illustrera vad jag menar.

Hade för några veckor sen en salstenta, som jag rätt sent bröjade plugga inför. Kände mig väldigt oförberedd å det kändes som att min första omtetna låg å väntade på mig. Jag gjorde så gott jag kunde påt tenten, men började redan när jag gick där förbereda mig mentalt på det resultat som skulle skickas hem i brevlådan. Igår kom det. Jag vågade inte öppna brevet. Jag lade det framför mig på bordet å tittade på det å försökte föreställa mig å önska att jag hade klarat det. fem olidliga minuter passserade. Till slut insåg jag vilket plågeri ajg utsatte mig för, å rev upp kuvertet. Försiktigt drog jag fram högen med papper som innehöll mina svar och mitt resultat. "Nej!", tänkte jag. Det stod inget resultat på omslaget. Betydde det att jag inte hade klarat det? Jag vände blad för att kolla på svaren å hur de blivit betygsatta. Där låg ett papper med den sammanlagda summan å betyget. "Va!? Jag måste se fel!" Av 30 möjliga poäng hade jag skrapat ihop 25, vilket betydde VG. Hur gick det till? Fråga mig inte, men jag var tvungen kolla flera gånger inann jag insåg att det faktiskt var sant. Hur kunde jag vara så övertygad om att bli underkänd å få VG. Är det som jag nämnde ovan, bristande insikt om mina egna kunskaper å min potential, eller är det fel på svårighetsgraden på kursen? Jag vill ju tro det förstnämnda, å väljer att tro det. Det ger mig lite extra självförtroende! Å det är väl aldrig fel?

Sen är ju våren å somamren i stort sett här! Det är helt underbart. Jag älskar ljus å värme!! Satt i helgen å bara njöt av solen. Lyckades få lite härligt röd färg på kinderna. Fräknarna börjar också komma fram. Ett sant vår- å sommartecken!! Det finns ett anant tecken på att sommaren snart är här. Å det är alla de fester som dras igång överallt. Nu sitter det lappar över hela lappis om fester här å där. Folk får inte nog. Å vi i korridoren är inte sämre. Det har värit fest här nästan varenda helg!! Skoj att vår korridor har vaknat till liv lite. Äran för detta går till våra nyinflyttade till stor del. Härligt gäng vi är nu allesammans. Ni har fått igång nästan allesammans här tro jag! Eller är det kanske solen å värmen som lockar fram alla ur vinterdvalan?

Slutligen en liten tråkig nyhet. I somras fick jag vara med å välkomna en underbar hund-tös till världen. Lilla Fjant. Sist å minst av sina kullsyskon gjorde vi allt för att ge henne en ärlig chans att få leva i denna värld. Hennes första tid på jorden tillägnades hon extra omtanke och närhet från alla i familjen å besökare. Hon vann allas hjärtan med sin charm. Kärleken hon fick uppleva kom till uttryck i hennes energi och lekfullhet. Ingen kunde motsåt henne. Hon fann sedan sitt hem med Molly å Kjell. Jag är säker på att deras tid tillsammans var udnerbar. Hela hennes personlighet smittade av sig å den stund av lycka hon upplevde å hjälpte till att skänka andra kommmr aldrig att falla i glömska. Men samtidigt så fanns nog rädslan och misstänksamheten där. Naturen var henne emot från första början. Men vi trodde kanske att hon hade lyckats besegra det öde hon förmodligen hade mött om vi inte hjälpt henne från första början. Nu har hon fått somna in. Kroppens funktioner visade sig inte fungera som de skulle. Vi är många att sörja å sakna henne. Hennes tid på jorden var kort. Men full av mening. Hennes livfullhet å viljestyrka har fyllt många med glädje å skratt. Å hur hon valde att förvalata sin tid, visar på vad som kanke är viktigast av allt här i livet. Njut av det, låt det inte gå förbi, utan lev det med glädje å gör vad du kan för att få känna å lycka. Det sprider sig till andra. Den känslan som förmedlas genom din lycka å glädje kommer att leva kvar hos de som mött den, långt efter att du har gått vidare till en annan värld. Jag ska ta vara på det, som du har gett å förmedlat till oss Fjant! Bilden nedan på Fjant, har jag hämtat från Johanna.
image6