Time is not enough

Titeln sammanfattar ungefär hur livet ser ut just nu. Det är också förklaringen på att jag inte synts här så mycket på senaste. Men jag vill i alla fall visa att jag lever.

Inatt flyttades mitt nummer över till min nya operatör, så nu kan jag använde telefonen igen. Har "testkört" den och sett så den fungerar som den ska... Jag har nämligen knappt använt min telefon på ca en månad.. Men allt funakr prima. bra bra.

Idag har jag bra läst, läst och läst. Men jag har också två mejl att skicka, plus ett gymbesök på agendan, innan middagsdags. Ehm.. får se hur det går! Tiden är inte riktigt på min sida ser det ut som.

Blev less att låna böcker på biblioteket för ett tag sedan. Beställde alla böcker för kursen jag läser nu och sitter nu med en fin räkning på 1500 kr som ska betalas snart. Kul! Tur att jag köpt en del julklappar redan!

Förresten! Om någon har någon bra idé på hur jag ska närma mig personer på gymmet och kunna få prata med några kvinnor som har erfarenheter av viktminksning där, så välkomnas det gärna. Jag har lite svårt att klura ut hur jag ska analka det. Eftersom jag bara har två veckor kvar (har jag bestämt) på mitt fältarbete så brinner det i knutarna.

Nej. Nu dags att försöka hinna ikapp denna dag. I kväll väntar för övrigt konsert med Mew. Ska bli trevligt.

Ha det alla!


Bytt upp mig, eller?

Sedan inlägget om mina tankar på att byta mitt halebop kontantkort till något annat mer prisvärt har jag funderat vart alla påstridiga telefonförsäljare (eller vad man nu ska kalla dem?) är? De brukar annars alltid finnas överallt och ropa efter en. Vara så då riktigt jobbiga!! Men jag har saknat dem som sagt, eftersom jag gått i tankarna på att byta..

Så nu i några dagar har jag faktiskt sett dem hålla till i universitetets korridorer. Men skräcken över vad de kan få en att göra av ren impuls har gjort att jag hastigt passerat dem och hört deras ropande efter en försvinna i myllret bland alla andra människor.

Jag bestämde mig dock för att ge dem en chans idag. Jag har annars svårt att se när jag ska ta ansvaret och faktiskt göra något åt min telefonsituation. Jag märsker hur jag går länge och bara begrundar vad som är bästa lösningen. Ett tag funderade jag på att behålla kontantkortat. Det kankse inte var så dåligt, när allt kommer omkring?

Det visar sig att de säljer, (ja för de är säljare, eller hur?) Tele2. De har ett speciellt abonnemangs-rebjudande för studenter. Faktum är att jag kollat upp just det här abonnemanget och övervägt det. Men min önskan om att ha en operatör med nät i Jokkmokk är vad som satt mest krokben för mig.

Jag tänker ändå att det är lite dumt att begränsa mitt urval till något som sällan är vardag för mig. Jag bor och vistas faktiskt här nere i Stockholm som mest.

Jag tog tillfället i akt att vara en riktigt jobbig kund. Jag tog tid på mig, ställde tusen frågor. Vissa med halvklara svar viserligen. Men jag oroade mig inte avsevärt ändå. Jag hade kollat upp abonnemanget tidigare, och jag har vänner som har precis detta abonnemang och tyckar att det fungerar super. Säljaren förstod nog att jag var såld redan. Men likväl, så ville jag vara lite jobbig. Det är kul att retas lite!

Så nu ahr jag alltså tecknat ett abonnemang! Jag av alla, va?! Tänka sig.

Det heter Tele2 Kompis Student. Månadsavgiften ligger på 19 kr, och bindningstiden är 12 månader. Kostnaden är 0 kr/ minut till Tele2 och Comviq. 3000 fria sms/månad. Samtal till övriga mobilnät och fasta nätet är 0,69 kr/minut. Öppningsavgift per samtal är 0,79 öre.

Jag hoppas att detta ska fungera super för mig. Det finns även en gnutta förhoppning att abonnemanget kan fungera i norrland då Telias 3G-nät går i Tele2s 3G-nät. Tydligen har jag en 3G-telefon, vilken automatiskt kan ställa om sig efter det nät som finns tillgängligt. Men vi får väl se! Jag har inga större förhoppningar på den fronten. Det vore bara extra positivt om det mot all förmodan skulle funka.

Mitt telfonnummer tar jag med mig, så det är inget sådant som någon behöver oroa sig över. Nu får jag vänta ca två veckor innan bytet träder i kraft. Jag håller tummarna för att allt kommer funka smidigt då!


Raynauds

Jag brukar tycka att jag är en ganska lyckosam människa. På flera möjliga sätt. En av de saker jag brukar försöka påminna mig om är vilken utmärkt fungerande kropp jag tycks ha. Jag har ett immunförsvar som tycks motstå det mesta. Jag minns faktiskt inte senaste gången jag var så pass sjuk att jag var tvungen att stanna hemma. Faktum är att jag aldrig haft en riktig influensa. Tror jag. De sympton som brukar beskrivas är i alla fall inte något jag nämnbart känner igen och kan minnas att jag upplevt. Men jag kanske kan ha burit på dessa virus ändå? eller vad det nu är, vad minns jag? Det kan kännas tryggt att veta att jag har en sådan kropp så här i influensatider. Missförstå mig inte. Jag menar inte att jag är förskonad från att eventuellt drabbas. Faktum är att jag väl tillhör den grupp som kan drabbas, just för att jag inte erfarit det tidigare. I alla fall lät det så i början när denna influensa kom. Som ung och med en kropp som inte erfarit särskilt stora anfall utifrån av diverse sjukdomar så var risken för att drabbas av denna influensa stor. Nog har detta effektivt och dramatiskt lyfts fram med flera fall av dessa unga i media. Nåja.. Nu var det inte influensa det hela var tänkt att handal om utan något helt annat...

För det har kommit till min kännedom att jag faktiskt inte har en helt frisk kropp. Jag har något som heter Raynauds sjukdom/fenomen/syndrom. Det tycks som att benämningarna går isär. Jag minns inte när jag för första gången fick mina besvär som är typiska för Reynauds. Klart är att jag haft det något år i alla fall.

Vad det innebär är att man anfallsvis kan drabbas av vita fingertoppar. Men även tår, näsa och öron kan drabbas.  Det är en följd utav en slags kramp i fingrarnas blodkärl. Blodkärlen till huden blir kortvarigt sammandragna och hindrar blodet att nå huden. Den syrebrist detta innebär för huden gör att den blir vit och sedan blå. När kärlen slappnar av igen och blodcirkulationen kommer igång så blir huden röd igen. De vita fingrarna innebär en domingskänsla medans det när huden återfår färgen kan kännas varmt. Anfallen uppkomer ofta i samband med kyla eftersom man då förorar värme i kroppen snabbt. För att minska risken för att kroppen ska kylas ner så minskar normalt blodflödet i kärlen. Men man vet inte varför människor med Raynauds överreagerar så att dessa symtpom med t.ex. vita fingrar visar sig.

För mig så yttrar sig mina besvär och symptom särskilt under denna tid på året. Det är nu kallare och blötare sam blåsigare ute, vilket alla är faktorer till att anfallen kan ske. Vid lägre temperatur är det inte säkert att symptomen visar sig, läste jag någonstans. Vad som är mest besvärande är att det är så obehagligt. Jag tappar tillfälligt känseln i mina fingrar och tår när jag t.ex. är utomhus. Det där med att de blir blå känner jag inte igen. Men jag brukar så fort jag kommer hem och fått ett "anfall" (som det så fint heter) alltid skälja händerna under varmt vatten för att känseln och färgen på fingrarna ska komma tillbaka så snabbt som möjligt. Ibland har jag känningar även inomhus och då särskilt om fötterna, som lätt blir kalla. Jag önskar jag hade golvvärme!

Man vet vad som egentligen orsakar Raynauds. Men det finns en ärtlig faktor vad man vet. (Vem är skyldig? hihi) Stress kan visserligen vara en faktor, å om mina besvär blir större så får jag nog ta och betänka det.Vad man kan göra själv är att se till att inte röka eftersom det har en negativ effekt på kärlen. Men eftersom jag inte gör det, så är det inget som jag behöver betänka. Även koffein är bra att undvika. För att undvika att anfallen kommer ska man klä sig varmt, speciellt runt handleder och fotleder. Men allra helst ska man undvika kyla. Men hur lätt är det i detta land? Jag kankse borde överväga att flytta utomlands till ett varmare land av medicinska skäl? ;) Sedan har vi generalreceptet mot det mesta: motion rekommenderas. Har man allvarliga besvär finns det medicin som kan hjälpa.

Inte för att skrämmas nu men, det rekommenderas att man inte bär ringar. I värsta fall kan detta innebära att man blir tvungen att amputera då s.k. venöst gangrän kan uppstå. Dena medicinska terminologin är för mig obegriplig. Kollade upp det och kom fram till följande. Ordet venöst kommer av ordet ven, och borde rimligen betyda något som sker i själva venen som vanligtvis förser fingrarna med blod. Detta något som sker är alltså gengrän. Gengrän är ett annat ord för kallbrand och syftar alltså vänadsdöd. Med andra ord så riskerar man att ett finger som pryds med en ring riskerar att dö på grund av syrebrist som ringen orsakar. Jag gissar (för jag är ju ingen läkare) att detta kan ske då fingret sväller när det väl blir varmt igen och ringen på så vis stryper blodtillförseln helt till fingret så det inte får en möjlighet att återhämta sig från ett anfall.

Det är ganska vanligt att ha Raynauds, främst bland kvinnor där det uppsakttningsvis är ca 20% som drabbas. Det gäller då ofta kvinnor i tonåren eller i fertil ålder. Så, det är kankse inte så konstigt att jag har Raynauds då. Sen har jag väl när allt kommer omkring en bra kropp ändå... Eftersom jag inte har så allvarliga besvär. Det finns som kankse ni kankse förstår de som blir tvugna att äta medicin.

Det finns dessutom två former av Raynauds. Det jag beskrivit här är vad som kallas primär Raynauds. Den andra, sekundära Raynuads tänker jag inte skriva om här. Bara googla om du är intresserad!


Kräsen?

Jag undrar om det är något fel på mig? Det tycks alltid som att jag har krav eller önskemål som är omöjliga att uppfyllas. Problemet nu gäller mobiltefoni.

Jag har ett tag nu funderat på att skrota mitt Halebop kontantkort till nåogt annat. Jag gillar inte deras nya kontantkort, med en prislista som gäller i 30 dagar sedan man fyllde på kortet och en bas-prislista som gäller efter dessa 30 dagar. Varför behöll jag inte det "gamla" kontantkortet? Nåväl... Det nuvanrande kontantkortet funkar inte för mig. Jag dras mest som alltid med deras bas-prislista, som innebär desto högre priser på allt. Samtal kostar 1,99 kr/minut till alla, med en öppningsgift på ytterligare 99 öre. Sms 69 öre/st, mms 1,99 kr/st. För att ha bra pris på det mesta krävs det att ladda telefonen med 300 kr. Men då gäller detta som sagt bara i 30 dagar. För någon som jag, som ringer för kanske 50 kr/månaden så förstår man ganska snart vad dåligt Halebops nuvarande kontantkort är för mig.

Det är svårt. För jag har alltid haft en liten förkärlek till kontantkort. Jag gillar idén eller tnaken på att betala i förväg det man ska ringa för. Det finns inte en chans att man kan spendera mer pengar en månad än vad man faktiskt har råd med då. Därför har jag alltid varit lite skeptisk mot abonnemang. Men nu känns det som att jag är tvungen att överväga detta...

Jag tycker detta är jättesvårt! Verkligen jättesvårt!! Helst av allt vill jag ju ha en operatör vilken har nät i norrland. Det begränsar mig något oerhört. För vad finns det för val? Telias nät fungerar bäst. Då har jag alltså Telia och Halebop att välja bland. Det kan låta tokigt att jag känner mig tvungen att välja bort nät som inte fungerar i Norrland, när jag egentligen bor nere i Stockholm. Jag är inte i norrland så ofta. Men när jag väl är det, så vill jag kunna nyttja min mobil, så enkelt är det! Hur kul är det att vara hemma på julafton och inte kunna ringa sin käresta eller andra vänner? Nej, jag måate ha något som funkar i norrland. En egen telefon är inte mindre viktig för att jag befinner mig där, så det så.

Sedan kommer vi då till mina mobilvanor. Jag har inte särskilt många eller stora sådana. Som sagt ringer jag för kanske 50 kr i månaden. Då blir faktiskt ett abonnemang med en månadskostnad på låt säga 49 kr väldigt dyrt. För då har jag inte fått ringa än för ett enda öre och är redan uppe i den kostnad jag brukar ringa för per månad. De abonnemang som har lägre månadskostnader innebär automatisk en bindingstid på låt säga 24 månader. 24 månader!! Aldrig att jag skulle binda upp mig så länge!! Jag vet ju inte vart jag befinner mig om två år. Helst ingen bindningstid alls! Men om det är ett nödvändigt ont så får det högst vara i 12 månader.

Ja, jag vet helt enkelt inte hur eller vad jag ska göra. Kontantkort eller abonnemang? I så fall vilket? Abonnemang har ju fördelen också att det går att nyttja utomlnads. Det funkar inte med mitt kontantkort tyvärr. Däremot så känns det svårare att kontrollera sina kostnader med ett abonnemang. Men vad vet jag egentligen, jag har aldrig haft något? Men det är helt enkelt så att jag föredrar att betala innan jag nyttjar saker. 

Jaa... vi får se vart detta slutar. Jag hoppas finna en bra lösning på mitt problem. Men hur troligt är det? Jag måste vara en helt omöjlig mobilkund. Eller? Vem har det bästa erbjudandet för mig?

Drömhuset

Jag är sådan person som ofta hamnar inne i oika "perioder" där vissa saker får helt knasigt mycket utrymme i livet. Det behöver inte nödvändigtvis vara en dålig period, men inte heller bra. Men just nu har jag en ganska rolig period. En period som jag inte riktigt vet vart den fått sitt syre ifrån, men ändå..

Jag är ju lite av en drömmare, kan jag själv tycka. Jag kan ägna timtal åt att drömma och fantisera om diverse olika saker. Just denna epriod jag har nu är mycket förknippad med dörmmar och fantasier. Som jag odlar.. Kankse för framtiden? Vem vet?

Ja, vad det handlar om är i allaf all att jag klickar omkring på alla möjliga hustillverkar och kollar hus. Jag har fått för mig att jag ska försöka hitta mitt drömhus. I relativt färdig förpackning, så att det på något sätt skulle kunna realiseras. I drömmarna då kanske? Men hur som helst. Efter att ha kollat på otaliga planlösningar av hus har jag kommit fram till en sak. Jag är kräsen. Det finns en hel del saker som jag ställer som krav eller önskmål på mitt drömhus.

Vad jag vet är att jag vill ha minst tre sovrum. Eventuellt ett fjärde rum, som kan användas som arbetesrum. I alla fall ett av somrummen har jag väldigt höga krav på. Nämligen master bed-room. Det ska finnas plats för en stor och rymlig säng. Det ska dessutom finnas en walk-in-closet som är rymlig. Det är ett extra plus om det är ett privat badrum till rummet. Ett extra plus är ju om det finns balkong till rummet också, men det är inte lika viktigt. Någonstans så föreställer jag mig att alla sovrum befinner sig på en andra våning. Där ska även de två andra somvrummen finnas, som jag ju föreställer mig att mina två barn ska ha varsitt utav. Det är viktigt att de är relativt lika till storlek. Men de behöver varken ha walk-in-closets eller privata badrum. Däremot skall övervåningen ha ett allmänt badrum, samt ett allrum med möjlighet att möblera. Det ska fungera som ett slags vardagsrum, mycket för barnens skull.

Vad gäller nedervåning så.. ja vart ska jag börja? det ska i alla fall bara finnas en huvudentré. Det ska vara solklart vart man går in i huset. Jag gillar inte riktigt hus vilka har en groventre, där man direkt hamnar i tvättstugan eller liknande. Hur välkomnande är det? Nej, bort med det! Hallen ska vara rymlig. Den ska hysa en ordentlig garderob där både kläder och skor kan hängas och läggas in. Det ska vara en garderob med skjutdörrar, gärna inbyggd. Det skall även finnas plats för en bänk eller annan sittplats samt en helkroppsspegel.

Vad som defintivt inte får finnas i hallen är trappan. Jag vill att trappan till övervåningen ska kännas som en del av huset, och inte befinna sig i det utrymme där man går ut och in i huset.

Köket skall var stort och rymligt. Det får definitivt inte vara designat som ett L i ett rum där det är tänkt att kökbord också skall rymmas. Detta klassiska kök/matplats är jag inte alls intresserad av. Köket måste ha gott om arbetsytor och vara välplanerat. Jag ser gärna att diskhon är placerad under ett fönster. Köket får gärna innebära en köksö vid vilken spisen är integrerad. Jag ser gärna att viktvarorna är just det, vita. Jag vill gärna ha en kombinerad kyl/frys. Dvs som ett stort skåp med en smal frys till vänster och en rymlig kyl till höger. Allt i ett.  Köksön får förresten fungera lite som en bar. Eller inte bar i bemärkelsen bar, utan ni vet sådär så folk kan sitta och vara sociala med kocken (läs jag) i köket eller ät asin frukost där. Om köket är konstruerat så här så faller det sig ganska naturligt att matsalsdelen hamnar för sig mitt emot köket. Det ska vara en stor och rymlig matsalsdel, med ett stort bord, med plats för många gäster. Denna matsalsdel får gärna ha gott om fönster, gärna golv till tak i princip, med utgång till en atlan.. mm, nångting sånt. Sen får denna matsalsdel gärna avskärmas med ett har snygga galasdörrar in mot vardagsrummet..

Vardagsrummet, ja. Det ska vara relativt lättmöblerat, men det behöver inte nödvändigtvis vara stort. Eller ja, det kankse krävs lite utrymme för min dröm. Men inte allt för mycket tror jag. Nåja. Det ska hysa bra med sittplatser. Att socialisera ska vara huvudfuknktionen här. Elektriska prylar skall skymmas eller döljas i möbler. Sedan vill jag så kalrt ha kamin. Den ska vara ett center of attention. Man ska kunna sitta i en mysig fåtölje eller liknande framför den och mys med en trevlig bok. Jag ser gärna att mitt vardagsrum hyser en bar. Den behöver inte alls vara stor. Men jag vill ha en. Dessutom vill jag ha utgång till altan även här.

Ja, så klart ska entréplanet hysa ett allmänt badrum, eller närmsare bestämt en toalett. Men allra viktigast är att jag får en relaxavdelning, som hyser både bubbelbadkar och bastu.

Sen ska jag ju så klart ha en rymlig och välplanerad tvättstuga. I den får det gärna finnas flera garderober, med plats för alla sängkläder, handdukar m.m. Den får absolut inte ha sin dörr eller anslutning till köket! Det där extra sovrummet eller arbtesummet vet jag inte riktigt vart det ska finnas. Men det ska också hysas på nedervåningen. Vad som är viktigt med detta rum är att det inte "förstör" en vägg i låt säga vardagsrummet med en dörr som helt plötsligt dyker upp. Det förstår helhetsintrycket och gör det knepigt att möblera.

Planlösningen på nedervåningen ger en känsla av rymd, men ger ocksåe en hel del mysfaktor. Jag tilltalas av tanken attdelar mot övervåningen är öppen. Men jag tror inte att det kankse är så praktiskt, så det får jag nog välja bort.

Ja, en sak till jag tilltalas av är ett hus byggt i olika nivåer. Men det är kanske inte helt praktiskt om det finns små barn i huset.

Om det är nödvändigt med garage ska det var fristående. Det kan se så klumpigt ut med ett ihopbyggt garage. Dessutom så brukar det vanligtvis finnas en ingång till huset via garaget och det vill jag inte ha. Som sagt ridigare, en huvudingång! Vad som däremot får vara inbyggt med garaget är ett rymligt förråd.

Ja, de tär ungefär så här långt jag drömt och fantiserar. Sen ska vi inte ens börja att tala om trädgården! Den lämnar jag till en annan gång!


Böcker...

Ja... Ja ghar långe funderat på att jag kankse skulle ta och fylla den blogg med lite mer än bra studier. JAg tycker ju att mina studer är väldigt spännande, men det är kanske inte så kula att bara få läsa om det. Svårigheten är bara att bryta det där mönstret som nu utvecklat sig. Det är som att inget annat finns i livet just nu.. Fast det gör ju det...å jag tar i alla fall detta blogginlägg tag i den tanken... För även oms tudierna tar en hel del av mig just nu, så består ju livet av så mycket mer än det... Eller?

Bland annat har jag ju blivit en hejare på att läsa.. Alltså skönlitterrärt, eller romaner. Eller vad det nu heter? Ja i alla fall inte avhandlingar och annat studierelaterat. Jag har verkligen gillat att få läsa lite vanliga böcker. Det är avkopplande och skönt. Men jag har otroliga svårigheter att veta vad jag ska läsa. Av någon anledning så lockar inte svenska författare. Jag vet inte varför. Egentligen har jag ingen anledning att avfärda dem. De skriver säkert fantastiskt bra. Men jag är aldrig riktigt lockad. Kollar jag i bokhyllan så hittar jag bara en enda bok i genren som är skriven av en svensk. Det är för övrigt en gratisbok, så den skulle aldrig funntis i hyllan om jag inte fått den. Jag har aldrig läste den heller, och saknar helt ambitionen att göra det. Jag tycker det är svårt att välja böcker att läsa. När jag står i bokhandeln är jag där i närmare en timma(eller mer) och försöker välja rätt bok. Ofta slutar sådana besök att jag går därifrån less och tomhänt. Vad jag har märkt är att titlarna på böckera sällan tilltalar mig. Inget får mig att fastna eller bli lockad till läsning. När jag väl tar upp en bok och läser på baksidan, så är det ofta en dödsstöt. Det är alltid något som känns fel. Jag vet inte hur jag ska göra. Vad gör jag för fel?

Vad jag däremot fastar vid för böcker är kokböcker.. Jag har lockats allt mer av denna sektion i bokhandeln på senaste tiden. När det varit rea på böcker och jag hittat någon tilltalande kokbok då finns den snart i min bokhylla. Ja, jag tror faktiskt att jag har fler böcker relaterade till mat än vanliga romaner. Förstå vad glad jag blev när jag fick Gordon Ramsey's bok Frisk Aptit i födelsedagspresent! :) Den har redan fått inspirera till vad som serverats på köksbordet. Jag har numer en ny favorit till salladsdressing. Eller vinegrette heter det väl. Mmm, den är så god!

Vad gäller det här med läsa för övrigt. Ja, jag kan inte undgå det. Det får nu läggas på hyllan ett tag framöver. För nu tar just studie-läsnignen över ett tag framöver. För att hinna med det blir det nog ingen mer mysläsning. Men jag kankse kan glädjas åt att kokböckerna kan fortsätta ta sin givna plats i livet. Man behöver ju faktiskt äta! Så det kanske är en helt logisk förklaring till mina bok-problem...