Vilsen

Ja, ibland drabbas jag av den känslan.. att jag är vilsen. Vilsen å ensam, i en stor värld, som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Det är en öveväldigande känsla. Magen knyter sig, å skallen spänner sig, av alla de tankar jag då tycks släppa lös i mitt inre. Där stormar de, ända tills jag känner mig helt utmattad.

Det är tungt. Men också rätt så befriande. Motsägelsefullt jag vet. men kankse inte mer än nåt annat egentligen. Jag önskar bara att jag någon gång skulle kunna få allt inom mig att verkligen komma till ro. Men nånting säger mig att den dagen itne är här än på ett bra tag. Jag har nog rätt så mycket mer i livet att upptäcka å ställas inför för att redan känna mig tillfreds. Alla pusselbitar är långt ifrån lagda. de är väl förmodligen inte heller redo att läggas. men tänk om de jag redan lagt skulle vilja sitta där de sitter? det skulle vara skönt att efter varje storm, inte behöva försöka pussla ihop allt igen, för att få allt som jag tror mig ha kristallklart begripligt. jag orkar helt enkelt inte börja om från början varenda gång. är det inte lite slöseri med tid?

Eller så är det kankse så som livet är menat. att hela tiden behöva ifrågasätta sig själv å sina val i livet. kanske. val, val, val.. det som vi alltid ställs inför. det har alltid varit mitt stora problem. jag kan inte välja. Jag låter andra vara föredömen. Då slipper jag andras misstag. men lär mig heller inte mina egna. det kan vara mitt stora misstag. att välja att inte välja gör förmodligen att jag nånstan aldrig egentligen gör det som är rätt för mig själv. jag lägger mitt livs pussel efter andras mallar. denna dåliga vana, som jag alltid, vad jag kan minnas, ägnat mig åt, gör det också extra svårt att försöka göra de allra minsta val. Är det då så konstigt att dessa stormar uppstår? förmodligen inte. för någonstans finns det nog något som driver mig att försöka finna mina val, å min innersta vilja här i livet. någonstans har man en sanning inom sig, som man bör leva upp till för att vara helt lycklig. kanske...

Hur som helst.. Efter ett tag lägger sig stormen å jag hittar oftast tillbaka till där jag befann mig före den bröt ut. jag inser att jag ändå inte kan förändra det som ligger bakom mig. å jag har fortfarande möjligheten att förändra mig. å att kanske lyckas limma fast de bitar jag redan lagt, så jag slipper gå igenom dem om å om igen. å kanske lär jag mig fortsättningsvis att kunna göra de enklaste val.

Men det skrämmer mig. lustigt va? att vara rädd för sig själv å sitt innersta i allra största bemärkesle. men tänk om det inte lever upp till de förväntningar som jag har på mig själv... nej, vänta nu. de skulle ju var mina förväntningar som jag skulle finna, i stället för de jag kanske trott jag haft, å försökt leva upp till, utan att känna mig nöjd. men jag är rädd för vad alla andra skulle tycka å tänka. jag antar att jag i själva verket tar alldelens för hårt på andras åsikter än mina egna. å så ska det inte vara. jag vet bara inte hur jag ska gå tillväga för att göra en sån förändring som jag mest av allt skulle bhöva. jag vet inte var jag ska börja..

Det här tåls att sovas på. Hoppas att vakna upp utvilad å med allt på sin rätta plats igen..


Ett nytt år

Det var ett tag sen, jag vet. Men jag är lite sån.. allt går i berg och dalar. kan tänkas att jag borde ha mycket att säga, nu också. Å, visst det har jag. men jag lovar, jag ska inte plåga er med ett sju mil långt inlägg bara för det. Man behöver inte ta allt på en gång. så, denna gång blir inlägget kanske bara tre mil långt. Å så tar jag de resterande om några dagar, eller veckor. vem vet? det låter väl bra?

Anledningen till detta inlägg är flera. Ett av dem är för jag gick en sån.. hemlängtan. Ja, efter bara någgra veckor här nere. Men, det brukar också vara värst med längtan i början. Av någon anledning önskar jag nu att jag vore hemma. Det är ju vintermarknad. Jag är dock lite förvånad över min längtan efter den. För mig har marknaden aldrig varit en höjdare. Det är alldelens för mycket som händer runt omkring. För mycket låtsas. För mycket överkommunicering av allt som Jokkmokk är och kan erbjuda. Det är saker som framhålls som skiljer sig hästlängder från det vardagliga Jokkmokk. Ändå, trots den känslan jag har, så saknar jag det. Det är ändå nånting som är så speciellt. Kanske att man som jokkmokksbo får tillfälle att se de positiva delar som Jokkmokk har att erbjuda. Jag har också trots allt växt upp med denna årligt återkommande marknad. Jag har nu missat den för andra året i rad. Det känns. Tror att gränsen går vid två-tre gånger som jag vill missa den. Bör ha varit liknande när jag bodde utomlands, men jag kan inte minnas hur jag kände då. Så nästa år får jag se till att närvara. Å då vill jag nog börja utforska allt det som jag alltid missat med den. Jag har gett upp tanken på att vara social å träffa gamla vänenr vid ett sådant tillfälle. Ingen har nämligen ändå tiden. Å jag gillar tid.

Jag har upptäckt, att jag är en extrem tidsoptimist. jag har ingen som helst förmåga att beräkna hur lång tid saker å ting behöver ta.. Därför kommer jag förmodligen få lite bakläxa av min seminarielärare på min inlämningsuppgift till igår.. Får se nästa vecka, när han kommer tillbaka. Han är nämligen bortrest. Han har åkt till Jokkmokks vintermarknad. Vilket sammanträffande va?! Varlden är allt bra liten ibland.

Tycker i övrigt att religionen är oerhört intressant. Gillar stämningen och lättsamheten, den positiva anda som lärarna skickar ut. Det skiljer sig oerhört från socialantropogins lärare. Nåja, får väl se ju längre tiden går på denna termin om det här visar sig att religion är nåt för mig. Det känns onekligen så. Fast just nu är jag mest förvirrad. men det är nog lite vad lärarna vill. Förvirringen består i att allt man trott kastas ommull, och man inser hur trångsynt och fel man har i sina uppfattningar. eller, kanske inte nödvändigtvis fel, men de underförstådda antaganden man har sträcker sig inte särskilt mycket längre än näsan, fast man trodde att man hade en hel och fullkommlig uppfattning. vädigt spännande.

I övrigt flyter livet på. Lite segt stundvis. men så är det då å då. Försöker som vanlgit komma i bättre form. Inser nu att jag har hållt på i ett år.. visst är jag i bättre form nu än för ett år sedan. Men jag är mest frustrerad över att jag inte kan hålla motivationen uppe. Hur ska jag lära mig det? har gett upp att fokusera på maten i allt för stor mån. Försöker genom menyplaner för veckan se till att jag äter ordentligt. riktig mat. det är lätt att jag fuskar, å äter något snabbt. Det är lustigt, för jag älskar att laga mat har jag upptäckt. det är ungefär liknande känsla som när jag sitter å ritar å tecknar. det har också vissa likheter. Fördelen med att laga mat, är att jag måste bli klar med maten innan jag kan äta den. Det är inte riktigt så när jag målar. Har en påbörjad målning här på mitt rum, som jag knappt kommit halvvägs på, under ca ett å ett halvt år. jag måste lära mig att avsluta saker.

Har förresten lyckats bra med mitt nya nyårslöfte. det är ett typiskt sådant. ett "sluta äta godis-löfte". men jag drar det inte till extremiter. det enda jag sagt mig själv, är att jag inte ska köpa godis, men får äta. Då håller jag ätandet under mer kontroll. Det är svårt att glufsa i sig om folk bjuder. då tar man en eller två.. eller tre.. å sen får det vara bra. Sen så blir man inte lika manisk när man äter med andra. Jag vet hur det blir om jag köper själv. då finns det ingen hejd. det går riktigt bra med mitt löfte. Kommer säkerligen att tumma på det lite ibland. men bara vid särskilda tillfällen. Det borde vara klart nu i alla fall, att jag brutit den hemska vanan att köpa å äta, bara för att. det där hemska suget, har också lagt sig. I stället har jag börjat äta mer frukt. mycket bättre eller hur?

Nu har jag också investerat i en intressant bok, som handlar om Ayurveda. Får se om den kan lära mig något om min o/balans. Å min oförmåga att riktigt lyckas med det jag tar mig för. Jag får se framöver vad den ger mig. Jag tycker i alla fall att det är oerhört intressant. I stället för att plugga igår kväll så sträckläste jag boken. Men pga mitt dåliga minne måste jag läsa om allt igen för att memorera det.

Nåja, slut för denna gång. får nu se vad den här dagen för med sig! kramar allesammans!