Nytt på jobbfronten
Just nu snurrar världen. Jag vet varken in eller ut, upp eller ner. I ena stunden känner jag mig översvämmad av allt nytt som händer. I andra stunden känns det om världen står still. Jag får inte riktigt grepp om situationen.
Hur som helst. Så gick intervjuen jag nämnde i det senaste inlägget bra. Det mynnade i jobb för mig. Tja inte i jobb i den bemärkelsen att jobbsökandet är över. Men det ger mig i alla fall lite större möjlihgeter för att trygga mig ekonomiskt. Förhoppningsvis. Lite sisådär är det, men ändå...
Har även haft fler ansökningar ute på vift. Ingen av dem har dock lett till någon större framgång, tyvärr. Men jag är i alla fall glad att jag gjort "jobbet" med ansökningar och fått vara på inte bara den nämnda intervjun utan ytterligare en ganska snart inpå den förra. Gick tyvärr inte vidare i rekryteringen då. Vid intervjun gavs intrycket att jag var överkvalificerad. Så även om jag inte gick vidare så boostade det mitt självförtroende lite..
Den största nyheten nu dock, är att jag nyligen skickat iväg en ansökan till ett jobb jag verkligen vill ha. Två dagar efter att jag skickat in ansökan hörde de av sig och ville genast att jag skulle komma på intervju. Var där i fredags, nervös som tusan. Men det måsta ha gått bra, för nu ska jag träffa dem igen i veckan som kommer.
Det känns verkligen som att jag kan knipa det här jobbet. Det vore oerhört spännande att få det. Men samtidigt som jag befinner mig ett steg närmare så börjar tankarna snurra...
Är det verkligen det här jag vill? Kommer jag verkligen att klara det? Jag börjar tveka på min egen kompetens. Jag skräms upp av allt intensiva arbete som kommer krävas av mig. Jag blir rädd att jag ska förirra mig, förlora balansen i livet och misslyckas totalt. En stor klump i magen infinner sig. Nästan så att jag börjar fundera på att skola om mig till något mer lättsamt. Där de här kraven jag ställer på mig själv och de som kommer att ställas på mig inte är lika höga. Där jag kan slappna av lite mer... Jag börjar tänka att ett jobb i kassa på Ica kanske inte är så dumt ändå. Men samtidigt så... Det är just inledningsfasen som känns läskig. Det skulle vara svårt och läskigt att lära mig vad ett jobb i kassan på Ica kräver och innebär. Men efter några dagar, eller kanske några veckor lär jag vara ganska varm i kläderna och tristressen lär infinna sig. Jag gillar ju ändå utmaningar och omväxling. Så att jag över huvud taget börjar tänka i dessa banor känns lite fånigt. Det jobb som jag sökt för att jag vill ha det lär också föregås med en inlärningsfas där jag stegvis lär mig mer. Och där kommer jag ständigt ställas inför nya saker, nya utmaningar. Det känns överväldigande. Men jag förväntas ju inte kunna allt på en gång heller...
När det kommer till kritan och det kanske visar sig att det är mig de vill ha, kommer jag inte att tacka nej. En sådan möjlihget som jobbet innebär skulle, om jag tackar nej, utgöra ett beslut från min sida där jag väljer att gå åt ett annat håll i livet. Nej, jag är beredd att ge det hela en chans. Förhoppningsvis är jag rätt ute när jag sökt jobbet.
När jag ställer in tanken på att "jag får det här jobbet" börjar så klart en massa andra besvärliga tankar. Vad är jag värd? Det är knepigt att veta vilket löneläge jag har som nyutexaminerad utan erfarenhet inom just den branchen. "Kolla lönestatistik" säger den ena å den andra. Ja, men då vore det bra om det här jobbet och vad det kräver har en tjänstebeteckning som är tillräckligt vanlig så den finns i statistiken. Det gör den inte... Eller visst finns projektledare som är den del i tjänstebeteckningen på annnonsen med i statistiken. Men det är diffust vad för typ av projektledare det syftas på. Inom vilken branch. Å än så vet jag väldigt lite detaljer kring tjänsten. Det jag vet är att oregelbundna arbetstider väntar. Det är inget 9-5:jobb så att säga. Ja, en del dagar är det säkert så. Men andra kommer jag kanske behöva jobba från 7-22, det kan jag inte så noga veta. Hur vägs sådant in i ett löne- och/eller antsällningasavtal? Sen är det det här med förmåner. Det nämndes något om telefon i förbifarten under intervjun. Hur väger jag in det i vad jag vill ha för lön? Jag vet alldelens för lite i vad man ska tänka, elelr snarare hur man ska tänka i en löneförhandling. Å om jag söker svar så är det t.ex. det jag tagit upp här som man ska väga in. Men det står aldrig råd om på vilket sätt eller hur det ska vägas in i vad man vill ha för lön. Det här gör mig oerhört frustrerad. Handfasta råd mottages tacksamt!
Hur som helst. Så gick intervjuen jag nämnde i det senaste inlägget bra. Det mynnade i jobb för mig. Tja inte i jobb i den bemärkelsen att jobbsökandet är över. Men det ger mig i alla fall lite större möjlihgeter för att trygga mig ekonomiskt. Förhoppningsvis. Lite sisådär är det, men ändå...
Har även haft fler ansökningar ute på vift. Ingen av dem har dock lett till någon större framgång, tyvärr. Men jag är i alla fall glad att jag gjort "jobbet" med ansökningar och fått vara på inte bara den nämnda intervjun utan ytterligare en ganska snart inpå den förra. Gick tyvärr inte vidare i rekryteringen då. Vid intervjun gavs intrycket att jag var överkvalificerad. Så även om jag inte gick vidare så boostade det mitt självförtroende lite..
Den största nyheten nu dock, är att jag nyligen skickat iväg en ansökan till ett jobb jag verkligen vill ha. Två dagar efter att jag skickat in ansökan hörde de av sig och ville genast att jag skulle komma på intervju. Var där i fredags, nervös som tusan. Men det måsta ha gått bra, för nu ska jag träffa dem igen i veckan som kommer.
Det känns verkligen som att jag kan knipa det här jobbet. Det vore oerhört spännande att få det. Men samtidigt som jag befinner mig ett steg närmare så börjar tankarna snurra...
Är det verkligen det här jag vill? Kommer jag verkligen att klara det? Jag börjar tveka på min egen kompetens. Jag skräms upp av allt intensiva arbete som kommer krävas av mig. Jag blir rädd att jag ska förirra mig, förlora balansen i livet och misslyckas totalt. En stor klump i magen infinner sig. Nästan så att jag börjar fundera på att skola om mig till något mer lättsamt. Där de här kraven jag ställer på mig själv och de som kommer att ställas på mig inte är lika höga. Där jag kan slappna av lite mer... Jag börjar tänka att ett jobb i kassa på Ica kanske inte är så dumt ändå. Men samtidigt så... Det är just inledningsfasen som känns läskig. Det skulle vara svårt och läskigt att lära mig vad ett jobb i kassan på Ica kräver och innebär. Men efter några dagar, eller kanske några veckor lär jag vara ganska varm i kläderna och tristressen lär infinna sig. Jag gillar ju ändå utmaningar och omväxling. Så att jag över huvud taget börjar tänka i dessa banor känns lite fånigt. Det jobb som jag sökt för att jag vill ha det lär också föregås med en inlärningsfas där jag stegvis lär mig mer. Och där kommer jag ständigt ställas inför nya saker, nya utmaningar. Det känns överväldigande. Men jag förväntas ju inte kunna allt på en gång heller...
När det kommer till kritan och det kanske visar sig att det är mig de vill ha, kommer jag inte att tacka nej. En sådan möjlihget som jobbet innebär skulle, om jag tackar nej, utgöra ett beslut från min sida där jag väljer att gå åt ett annat håll i livet. Nej, jag är beredd att ge det hela en chans. Förhoppningsvis är jag rätt ute när jag sökt jobbet.
När jag ställer in tanken på att "jag får det här jobbet" börjar så klart en massa andra besvärliga tankar. Vad är jag värd? Det är knepigt att veta vilket löneläge jag har som nyutexaminerad utan erfarenhet inom just den branchen. "Kolla lönestatistik" säger den ena å den andra. Ja, men då vore det bra om det här jobbet och vad det kräver har en tjänstebeteckning som är tillräckligt vanlig så den finns i statistiken. Det gör den inte... Eller visst finns projektledare som är den del i tjänstebeteckningen på annnonsen med i statistiken. Men det är diffust vad för typ av projektledare det syftas på. Inom vilken branch. Å än så vet jag väldigt lite detaljer kring tjänsten. Det jag vet är att oregelbundna arbetstider väntar. Det är inget 9-5:jobb så att säga. Ja, en del dagar är det säkert så. Men andra kommer jag kanske behöva jobba från 7-22, det kan jag inte så noga veta. Hur vägs sådant in i ett löne- och/eller antsällningasavtal? Sen är det det här med förmåner. Det nämndes något om telefon i förbifarten under intervjun. Hur väger jag in det i vad jag vill ha för lön? Jag vet alldelens för lite i vad man ska tänka, elelr snarare hur man ska tänka i en löneförhandling. Å om jag söker svar så är det t.ex. det jag tagit upp här som man ska väga in. Men det står aldrig råd om på vilket sätt eller hur det ska vägas in i vad man vill ha för lön. Det här gör mig oerhört frustrerad. Handfasta råd mottages tacksamt!
Den undermedvetna passageriten
Jag har haft några händelsrika och fartfyllda dagar. I fredags var det nämligen dags för min masterpromotion. Jag hade inga höga förväntingar på det hela eftersom det vqrit lite strul i samband med den. Det jag såg mest fram emot var att ha några av mina närmaste och mest kära runt omkring mig. Och det hade jag, både fysiskt på plats och i tanken fanns folk med mig. Det värmde. Sen det där med att gå upp på scenen å ta emot ett diplom, det var mindre viktigt.
Jag kände till stor del att jag ju egentligen var klar med universitetet redan i juni när uppsatsen var klar. Men jag har samtidigt saknat känslan av ett ordentligt avslut som jag upplevde i samband med att jag tog studenten. Kankse var det nu som jag äntligen fick det där avslutet. Kankse var passageriten med cermonin det jag behövde för att känna mig klar? Det är möjligt... Men ännu hellre tror jag att det hände i mitt undermedvetna..
För i natt dörmde jag en speciell dröm jag aldrig tidigare drömt. Den var obehaglig till en början. Jag drömde nämligen om tandlossning. Det började med en tand i överkäken som helt plötsligt ramlade av. Förskräckt gick jag till tandläkaren. Vid närmare undersökning så kunde hon utan svårigheter plocka bort tand efter tand i mina främsta tänder i överkäken. Jag var skräckslagen, men samtidigt lugn. För nya tänder går ju att fixa i dag tänkte jag. Men visst sörjde jag mina gamla tänder.. å jag kunde heller inte låta bli att tänka på vad hela kalaset med nya tänder skulle kosta. Efter lite närmare undersökning berättar tandläkaren för mig (som för övrigt var en ung blond kvinna) att jag tydligen har underutvecklade tänder. Att mina tänder ramlade av hade att göra med att mian riktiga tänder fanns gömda inunder. Jag tyckte att det var knasigt eftersom jag ju vet att jag tappat mina mjölktänder. Men för tandläkaren var det inget nytt. Hon verkade snarare van vid att detta kunde ske. Vad som skulle hända nu var helt enkelt att mina tänder nu skulle kunna utvecklas fullt ut och växa helt normalt. Det enda fruxet var att de skulle vara mörka till färgen. Det kunde behandlas så att de blev något ljusare, men hon tyckte inte att det var viktigt. Inte viktigt? Tacka vet jag tandblekning täntke jag, men sa inget. Nånstans där slutade drömmen.
Efter lite googlande har jag kommit fram till en analys av det hela. Drömmar som handlar om att tappa tänder brukar ofta signalera att det är en stor förändring på gång i livet, att man träder in i något nytt. Symboliken stammar möjligen från det att man tappade sina mjölktänder när man var liten, också det en tid för stora förändringar då man öppnar upp sig för nya horisonter i livet.
Faktum är att jag så sent som just innan läggdags igår gjorde en sak som utgör ett konkret steg i riktning mot den förändring jag genomgår i livet just nu. Att jag söker jobb är ingen nyhet. Men igår så skickade jag iväg en speciell ansökan till ett ett speciellt jobb. Att ha gjort det, känns nog lite extra inom mig. Det känns verkligen som att jag är på väg att träda in i en ny spännande och kanske lite skrämmande värld. För den ansökan jag skickade igår har jag velat fram och tillbaka med. Å varför jag velet, ligger väl i en rädsla för vad som möjligen väntar. Men det finns ingen anledning att hålla tillbaka allt längre. För som min jobbcoach säger "vad förlorar du på att göra det?" Det är den där sviktande självsäkerheten som spökar.. Men nu är det bara att fortsätta framåt. Det som händer det händer...
Och nu är jag mindre orolig. Bara spänd av förväntan!
P.S. Fick just ett samtal och har nu min första jobbintervju att se fram emot! D.S.
Jag kände till stor del att jag ju egentligen var klar med universitetet redan i juni när uppsatsen var klar. Men jag har samtidigt saknat känslan av ett ordentligt avslut som jag upplevde i samband med att jag tog studenten. Kankse var det nu som jag äntligen fick det där avslutet. Kankse var passageriten med cermonin det jag behövde för att känna mig klar? Det är möjligt... Men ännu hellre tror jag att det hände i mitt undermedvetna..
För i natt dörmde jag en speciell dröm jag aldrig tidigare drömt. Den var obehaglig till en början. Jag drömde nämligen om tandlossning. Det började med en tand i överkäken som helt plötsligt ramlade av. Förskräckt gick jag till tandläkaren. Vid närmare undersökning så kunde hon utan svårigheter plocka bort tand efter tand i mina främsta tänder i överkäken. Jag var skräckslagen, men samtidigt lugn. För nya tänder går ju att fixa i dag tänkte jag. Men visst sörjde jag mina gamla tänder.. å jag kunde heller inte låta bli att tänka på vad hela kalaset med nya tänder skulle kosta. Efter lite närmare undersökning berättar tandläkaren för mig (som för övrigt var en ung blond kvinna) att jag tydligen har underutvecklade tänder. Att mina tänder ramlade av hade att göra med att mian riktiga tänder fanns gömda inunder. Jag tyckte att det var knasigt eftersom jag ju vet att jag tappat mina mjölktänder. Men för tandläkaren var det inget nytt. Hon verkade snarare van vid att detta kunde ske. Vad som skulle hända nu var helt enkelt att mina tänder nu skulle kunna utvecklas fullt ut och växa helt normalt. Det enda fruxet var att de skulle vara mörka till färgen. Det kunde behandlas så att de blev något ljusare, men hon tyckte inte att det var viktigt. Inte viktigt? Tacka vet jag tandblekning täntke jag, men sa inget. Nånstans där slutade drömmen.
Efter lite googlande har jag kommit fram till en analys av det hela. Drömmar som handlar om att tappa tänder brukar ofta signalera att det är en stor förändring på gång i livet, att man träder in i något nytt. Symboliken stammar möjligen från det att man tappade sina mjölktänder när man var liten, också det en tid för stora förändringar då man öppnar upp sig för nya horisonter i livet.
Faktum är att jag så sent som just innan läggdags igår gjorde en sak som utgör ett konkret steg i riktning mot den förändring jag genomgår i livet just nu. Att jag söker jobb är ingen nyhet. Men igår så skickade jag iväg en speciell ansökan till ett ett speciellt jobb. Att ha gjort det, känns nog lite extra inom mig. Det känns verkligen som att jag är på väg att träda in i en ny spännande och kanske lite skrämmande värld. För den ansökan jag skickade igår har jag velat fram och tillbaka med. Å varför jag velet, ligger väl i en rädsla för vad som möjligen väntar. Men det finns ingen anledning att hålla tillbaka allt längre. För som min jobbcoach säger "vad förlorar du på att göra det?" Det är den där sviktande självsäkerheten som spökar.. Men nu är det bara att fortsätta framåt. Det som händer det händer...
Och nu är jag mindre orolig. Bara spänd av förväntan!
P.S. Fick just ett samtal och har nu min första jobbintervju att se fram emot! D.S.