Aswan

Onsdag, nej torsdag idag. Jag är lite dagavild. På ett skönt sätt. Har varken klocka eller kalender. enda gången jag vet vad klockan är, är när jag sitter här vid datorn. Annars är tid å datum som bortblåst. Det finns inte i den här världen. Här, är det liv å rörelse dygnet runt. Tror att du kan ha vilken dugnsrytm som helst, å du skulle aldrig känns dig ensam eller utråkad pga att saker t.ex. är stängda här, som i Sverige, om du är nattmänniska. Här är man nog mer nattmänniskor än dagmänniskor, tror jag.

Nåja. Idag är det tänkt att vi ska ut på Nilens vatten. Ska åka lite Faluka, en typ av segelbåt. Sedan kanske det blir en visit på Philae-templet. Vi får se, om det hinns med. Var iofs där även igår kväll. Var å såg en så kallad sund and lightshow. Det är något jag starkt rekommenderar! Det var så otroligt mäktigt. Vi var ett trettiotal människor som smalats för en timmas show som i kort innebär att det berättas om templet i samband med att templen belyses. Det låter kankse inte mycket för världen om man tänker sig en relativt vanlig museumutställning. Men detta var annorlunda. Olika ljuseffekter, blandades med dramatiskt berättande. Det var så effektfullt att jag i princip kunde se, ja, jag förväntade mig nästan få se präster utföra sina ritualer när jag sakta skred framåt på den stenbelagda marken. Det kändes som att jag gick på en plats var jag inte borde beträda. En helig plats, avsedd för vissa utvalda. Inte mig. Kände mig priviligerad. Jag rörde försiktigt vid hieroglyferna längs med väggarna. Med det kände jag mig sammankopplad med historien. För där, hade faktiskt någon ståt å ristat. Jag stod nu, på i princip samma plats. Jag lär ha rört med finrarna vid väggen på liknande sätt. Om väggarna kunde tala, för sig själv, vad skulle jag få höra då? Bara tanken på vad som utspelat sig i templet var överväldigande. Upplevelse gav mer än att bara gå där för sig själv om dagen. Historien kändes för ett ögonblick levande. Då och nu suddades ut. Det kändes som att då och nu befann sig på samma plats, samtidigt. Coolt.

I förrgår var vi på det Nubiska museet här. Det var också spännande, eftersom jag inte läst eller vet någonting om Nubier. Vandringen genom museet gjorde att jag tog mig så tidsenligt som möjligt genom Egyptens historia. Ända sen flera tusen år f.Kr. fram till idag. Jag försökte få in så mycket som möjligt, genom att läsa de (kankse allt för)välkomponerade texterna som löpte genom hela museet. Men det var omöjligt för mig att hinna med allt. Två timamr spenderades där, å det kändes som att jag sprang mig igenom museet. Skulle nog behöva flera dagar på mig för att tillgodogöra mig museet tillfredsställande nog. Eftersom det tod sådan tid på museet, så hann vi tyvärr inte med att se den trasiga stenen (obelisken) den dan. I stället följde vi med Ibbe (pappas sekreterare) för att hämta pappa vid High dam, var han jobbar. det var en möktig syn det också. Helt obeskrivligt stor damm. maffigt.

Har även hunnit med en del solnig så klart. Dels på taket å dels så vid Sara hotell, där det finns möjlighet till att svalka sig i en pool. Vi, dvs jag, Ida å Nina, valde en bra dag för Sara, en dag då det var stekande hett. Obeskriviligt hett. Det ledde oss till att faktiskt våga ta ett dopp i poolne, som var fruktansvärt iskall. Ja, jag vet inte om jag har badat i kallare vatten för att vara ärlig. Undrar hur det komemr sig att vattnet kan vara så kallt? Nåja.. 

Har även hunnit med att äta på familjens favorti-restaurang Aswan moon. Kabab Hala, vilket är familjens favorit prövades så klart. En mustig köttgryta som påminde mig om Kalops. Mycket gott. Samma dag, elelr kväll tog vi en vadnring på Souken, marknadsplatsen. Det var en upplevelse i sig. Tittade på skor, sjalar, väskor å smycken bland annat. Det enda jag hittills spenderat pengar på blev en silverring där. Mycket enkel å söt, till priset av 45 pund. Det blir ca 75 kr. Jag fick ringen i rätt storlek också, vilket var skönt. Har aldrig tidigare ägt en ring, eftersom de flesta är alldelens för stora för mig. Men nu fick jag den precis som jag ville. Jag är gald å nöjd över mitt inköp.

Nu är det dags att göra mig i ordnign. Ska som sagt åt på Nilens vatten idag. På återseende!

(P.S. inlägget var tänkt att publiceras tidigare idag, men det blev av först nu. Beror på knasigt internet här, tror jag.)

Hurghada

Ja, jag tänkte ta hela Hurghadavistelsen i någorlunda korta drag nu. Det blev en sen middag på tisdagen, samma dag som vi kom. Fanns en italiensk restaurang i anslutning till hotellet som vi testade. Var helt okej mat. Efter det så stöp jag i säng! Minst sagt. Hade mina öronproppar med mig som jag pluggade in å sen sov jag. Skulle nog sovit gott utand em också. Å det trots att det kändes som att E4:an var i rummet. Här i Egypten är man duktiga på att tuta. Dels för att bilar ska höra att de kommer å för att de som hör bilarna ska visa att de hört att bilar kommer. Till detta bra med gas. Å mitt å systers hotellrum vette rätt ut mot en stor väg. Så ja... ni kan kanske tänka er.. Å sen är de duktiga på att vara vakna lääänge om nätterna här.

nåja. Jag vaknade tidigt på onsdagen. åt hotellfrukost. Å denna frukost var en ny upplevelse. Inte som hotellfrukostar brukar vara. Men man fick i alla fall lite mat i magen: potatis, stekta grönsaker, sallad med paprika å gurka, färskost samt vetefralla å lite juice (eller jag skulle snarare kalla det saft).

Nu till fyrhjulingstrippen. Var galet roligt att köra ute i öknen. Ungefär som att åka skoter på snö, fast tvärtom, kan man säga. Hade förväntat mig en ganska lagom sakta takt av guiden för vår grupp, som för övrigt bara bestod av oss i familjen som valt att åka. Det var toppen! men i stälelt för lite sakta puttrande, var det gasen i botten. Hehe!! riktigt skoj! färden gick mot en beduin.kamp ute i öknen. Där bjuds vi på en söt kopp te, samt en liten kamelritt. Var häftigt. Å det var en otroligt söt gumma som ledde min kamel. Efter detta bar det iväg hem igen. Vi bytte bara om å traskade ner tills tranden.

Stranden var underbar. skönt att få lite sol. Sen är i princip alla stärnder här privatägda, vilket betyder att det inte är så jobbiga försäljare som stör oss solande turister. Åt det första egypt-liknande, kofta, på stranden. Var gott med dessa smala avlånga runda köttfärsspett.

Sedan begav vi oss hem för att gör oss i ordning för en liten tjejkväll. åt mat på itelienska restaurangen ytterligare än gång. Så smidigt när det är nära. Sedan tog vi en taxi in till "stan", vilken var så där typiskt turistig. Vi hittade ett ställed är vi tog nån god drink å sedan traskade vi vidare för att hitta nåt trevligt discoställe. I en besvärlig korsning, som var omöjlig att kors typ, så lyckades vi lite ofrivilligt bli uppraggade, eller ge en egyptisk grabb tillåtelse att följa med oss. Jobbigt. Även om han var trevligt, så var vi ju ute efter en tjejkväll, å han ville inte ta våra pikar om att lämna oss på allvar. Nåja, tids så blev vi av med honom, när vi begav oss med taxi till ett discoställ, vid namn Calypso. Vi höll på att skratta ihjäl oss redan i hallen innan vi betalat inträde på grund av deras ultravioletta ljus. Vi var itne beredda på det. Dansade loss ltie där på dansgolvet. Å skrattade ännu mer åt en vitklädd man som dansade, ja, speciellt, minst sagt. Var hemma vis två å stöp i säng ytterligare en natt.

väcktes nästa morgon av mamma, med vem vi delade rum. Var inte riktigt utvilad. men, men. Torsdagen var ju upplagd för snorklingtripp på en båt. Det blev en lyckad dag. Härligt att sola på båten. Vattnet kändes kallt, men man vande sig snabbt. Å det var ganska skönt att svalka sig där. Såg även lite fiskar här å var. Men jag tyckte inte att denna snorkling mötte sig med den jag upplevde vis Koh Tao, Thailand. Nåja. Båtresan var ju halva nöjet, eftersom personalen var helt galna. Tänk att man kan ha så kul med några handdukar! haha!! ni ska bara veta!
 
Väl tillbaka så fräschade vi upp oss något å åkte in till "stan" med hela gänget. Valde samma ställe som vi brudar varit på kvällen innan, som också var en italiensk restaurang för den delen. maten var grymt god. Å personalen mycket duktig! Efter detta var alla helt slut, å vi stupade i säng. Fösökte sova länge å väl då vi skulle åka mot Aswan först vid 11-tiden.

Blev väl närmare 12 då vi tog oss iväg tror jag. Vet itne säkert, eftersom ajg itne har nån klocka med mig. (himla skönt förresten). Vid den tiden kom nämligen pappas sekreterare Ibbe å en till man vid namn Mosen som har anställning som taxichauffis för att köra oss mot Aswan. Stackarna hade åkt/kört den där taxin i åtta timmar redan, å nu var det bara att vända tillbaka. Anlednigen till att de kom var för att vi helt enkelt var för många för att rymmas i en bil. En för mycket bara, men, men. Denna bara en för mycket kom att ställa till det, eller kanske göra det enkelt för oss. döm själva. resan gick från Hurghada ner längs röda havets kust till Marsa Alam.

I Marsa Alam stannade vi å åt mat. Den första egyptiska måltiden! ÅHHH!! Vilken mat!! Helt underbart! Myckket länge sedan jag ätit sån god mat! Tank var en enkel måltid, men det blev snarare en festmåltid. Det var nog bra, för resans senare bravader.

För när vi lämnade Marsa Alam stötte vi på en kontrollplats, som finns utplacerade lite varstans. Vi hade redan passerat ett antal sådana kontroller på vägen mot Marsa Alam. Men här blev det tydligen problem. För nu fick inte turister åka i taxi tydligen. Kankse itne den långa bit vi skulle. Vi behövde tydligen åka turistbuss, elelr privat bil antar jag. Så, ja, vi fick lov att vända om till Marsa Alam å försöka lösa problemet där. Ibbe, pappas sekreterare ringde åtskilliga samtal. Han var så frustrerad, å besviken, ledsen, ja, allt.. Han kände nog att det var hans fel fast det itne var det. Hur som helst. Vi löste problemet med att tränga in oss alla i pappas bil, å så fick Mosen å Ibbe åka i taxin förbi kontrollen. Det funkade tack å lov. Visade sig senare att det bara var i den kontrollen det blev problem. Nästa kontroll vi mötte verkade tycka att den förra var lite, ja, löjliga, kanske? Nåja. Vi kom ju som sagt fram till Aswan. Om inte förr så senare än väntat.


Ankomsten


Befinner mig just nu i Aswan; hemma. Åtminstone för en del av familjen. Å jag känenr mig också redan hemma. SItter vid mammas dator i deras mycket sköna soffa, framför tvn å bara tar det lugnt. Har just halvsovit mig igenom filmen "Trångt i kistan". Det är en sån dag idag. Solen gassar ute, å efter några dagar fyllda av rörlese känns det skönt att stanna lite inne å bara slappa. Kom fram till Aswan sent igår kväll, efter en tolv timmars bilfärd längs röda havets kust och sedan rätt igenom en kolsvart stjärnsfylld öken. En resa som sent ska minnas. Men jag tänkte börja med resan från första början. Det blir lite enkalre för er som läsare att följa min resa då tror jag.

Av senaste inlägget kan man förstå att vi var uppe tidigt jag å syster, för att bege oss till flygplatsen. Vi hade mer eller mindre bara vilat lite kort för att få oss lite sömn. Det är jobbigt när man måste vara på flygplatsen kl fem på morgonen å måste till att ta första expresståget som går på morgonen. Extra jobbigt blir det när inte kollektivtrafiken är i särskilt stor rullning vid fyratiden på morgon. Därför fick jag å syster ta en nattbuss som gick redan kvart över tre på morgonen/natten plus att stå ute i kylan vid centralen i ca en timme innan det var dags för tåget att bege sig.

På flygplatsen gick allt som smort. Bara att checka in i en automat, å checka in baggaget. Sedan växlade vi lite pengar å traskade igenom säkerhetskontroller. Det går så smidigt där på Arlanda. Oftast i alla fall. Sedan traskade vi i tex-free-butikerna för att inhandla resten på våra inköpslistor. Typ cigaretter å snus till mamsen å papsen. Plus en deo som papsen önskat sig. Blev dock tvugna att ringa (å väcka, stackarn) honom för att veta vilken. Sedan blev vi rånade när vi skulle äta en smörgås, ja pga prissättningen alltså. Hittade en pocketbok å sedan var det abara att traska till planet å sätta sig.

Fick lustiga platser på planet. Alldelens invid en nödutgång, fick vi sitta, på två säten till skolinnad ffrån resten av planet som satt tre å tre. Var ju skönt å få sitta bara vi på samma rad. Men vi fick tyvärr inget fönster, så det blev en fönsterfri resa. Blev läskigt när det var dags att landa, eftersom man inte visste hur långt ifrån marken man var under inflygningen. men allt gick ju bra.

Det var nu det roliga började. Kördes in från planet till flygplatsen. Kändes skönt att känna en fläktande vind å sol i ansiktet. Var dock glad att det itne var stekhett, eftersom jag misstänkte vad flygplatsen hade att bjuda, med långa väntetider etc. Mycket riktigt. När vi kommer in i ankomsthallen var det kaos! Verkar som att de prickat in alla flyg att landa samtidigt. Det var ett hav av människor. Kände mig som en höna i en hönsbur. För alla var lika förvirrade å visste inte vart de skulle gå. Man fick helt enkelt följa med strömmen å hoppas på det bästa. Jag å syster gissade oss till vart vi skulle å försökte för allti världen att se till att den ström vi hakmnade i gick dit. Det gjorde den å efter lite trängsle lyckades vi för det första få en visastämpel i vårt pass. Sen fortsatte det roliga. Bara att tränga oss bak id en kö vi nu stått i för att ta oss till andra änden av hällen. Någonstans där lyckades vi lista ut att vi nu stod i kö till passkontrollen. Å så klart hamnade vi i den söligaste av köer. Men ingen brådska.. nje, nje. Vi har upplevt detta förut, å jag kände mig som på Vientiandes gamla flygplats som jag ländade på för x antal år sedan. Efter detta var deta dags att hitta baggagebandet. Fanns en hel del, å inte blev nån av oss klok på det sytem de hade. Vilket ledde till att vi stod länge, länge vid ett baggaeband, som så klart inte innehöll våra väskor. Till slut fick vi hjälp av en egptier som kunde visa oss till våra väskor. De stod snällt å väntade på oss. Så vi slapp bli arga över förlorat baggage i alla fall skönt. Så, efter ca 1,5 timma, tror jag hittade vi ut. Å där stod mamsen, papsen, Elin å Johan å väntade på oss. Efter glada kramar så var det bara In i bilen å mot hotellet, La Perla.

Väl där så kramade vi om Ninan, lämnade baggaget på rummet å bytte om. Sen gick vi ner till poolen å satt lite i eftermiddagssolen innan den började gå ner. Var skönt. Åt en hamburgare med lite pommes som första mat i Egypten. Fanns inte mycket annat att äta på deras meny. Eller på menyn fanns mnycket, men inte i köket tydligen. haha! Sedan gjorde vi planer inför vistelsen i Hurghada. en fyrhjulingstripp genom öknen för onsdagen å en snorklingstripp för torsdagen. mer hanns inte, eftersomr esan till Aswan gick igår, fredag. Efter planerna tror jag att jag vilade nån minut, sedan socialiserade familjen lite i restaurangen med varandra, samt med personalen som fattat tycke för den lustiga familjen forgren med Johan. För de bjöd även på bakelser. Snällt!

Men mer om Hurghada komemr senare. Nu är det dags för middag!
Krma från solen å värmen!

Iväg

Godmorgon! Eller godnatt likaså!

Det sista packas nu, å om ca en halvtimme beger vi oss iväg, jag å syster. Spännande! Egypten nu kommer vi.

Lite nervis är jag. men det kommer säkert bli en trevlig å härlig resa!

Kram alla!

Duktig

Ytterligare en dag på biblan. Känner mig riktigt duktig. inte så där hyperstressad som jag brukar bli över hemtentor. Det trots att detta nog är den första tenta jag var riktigt nervös över. Var nog däför jag kände mig illa tvungen att sätta mig på biblan å ägna mig helhjärtat åt hemtentan. Å det verkar ha lönat sig.. Eller, det vet jag iofs inte än, eftersom ajg omöjligt kan veta att jag klarat tentan innan den blivit "rättad". Men hur som helst känns det ganska säkert i alla fall.

Är dock lite orolig över frågan jag kämpade med i går eftermiddag. Uppgiften var formulerad så att jag kunde välja mellan två uppgifter, som båda handlade om liknande saker. Jag säger namnet Husserl, så kanske de som varit inne i vetnskapsteori får en känsla för vad det kan handla om. Jag ska inte ens försöka beskriva vad uppgiften gick ut på, eftersom jag kanppt förstår det själv. Ännu mindre förstår jag då den relativt korta texten i vilken jag ska kunna finna svar på uppgiften. Trots att jag läst artikeln säkert fem gånger nu, mycket grundligt dessutom, klarnar det inte. Det blev inte bättre av att jag fösökte ta hjälp av internet för att få lite mer kött på benen. Det blev bara ännu mer förvirrande. Så till slut gav jag upp med den uppgiften ochv alde den andra som fanns. Men kan ännu inte säga om den uppgiften är enkelare att lösa. Vad jag döremot kan konstatera om Husserl, är att han är knepig att förstå, vilket även artiklen som jag läst nämner. Jag visste bara inte att han var SÅ knepig. Lite trist, eftersom jag är uppriktigt intresserad av fenomenologi, vilket är det Husserl talar om handlar om. Han är förgångaren till det fenomenologiska förhållningssättet. Å när jag har lite i åtanke att vara fenomenologiskt inriktad i min kommande uppsats känns det extra frustrerande. Nog för att det inte är hans fenomenologi jag kommer att utgå ifrån i så fall trot jag, utan den som Merleau-Ponty utvecklat. Ja, vi får väl se hur det går med den saken.

Tänkte försöka mig på att genomföra Husserl.uppgiften nu, som första sak idag, när jag är pigg å fräsch i skallen. men så klart, så har jag glömt artikeln hemma!! Ajaj. Jaja.. ingen fara på taket. Jag har ju ytterligare några dagar på mig. Då får jag däremot fortsätta vidare till nästa uppgift. Som öckså är den sista! Hurra!!

Jag kanske till och med kan få lite helg i helgen?! Bäst att sätta igång då..

Kli i skallen

Kliar mig i huvudet lite grann idag. Sådär lite bekymrat. Men finurligt å busigt på samma gång. För ojdå.. Nu kan jag faktiskt börja räkna ner! Tisdag idag.. Nästa tisdag är jag i en annan värld. Då har jag förflyttats. Till nåt helt nytt å spännande, nät mäktigt å fascinerande. Ja, så är det faktiskt.

Å med den insikten börjar tankarna att snurra igång. Det kankse är bäst att börja förbereda sig på de sätt som sig bör inför en resa. Inte för att det krävs särskilt mycket från min sida. Men jag har en önskelista/inköpslista jag ska försöka uppfylla å den måste jag så klart ägna lite tid till.

Sen så bör jag väl lägga blickarna mot växlingskontoret också, å luska ut hur jag bäst ska växla för att få ut så mycket som möjligt av vår sveska kronars taskiga ställning för närvarande. Har ingen aning om hur den ligger till i förhållande till egyptiska pund. Det är inte helt säkret att gårdagens valutakurs är densamma idag eller i morgon. Allt verkar ju gå lite upp å ner som de vill i dessa tider. Äsch.. Jag kommer ändå inte ta tag i detta förrän jag kan lägga mina andra msåten åt sidan. Som mamma säger. Ta det när det komemr. Bara dumt att lösa samma problem flera gånger om.

Det här med att packa, det tar jag dagen före avresa. Det är liksom standard för mig.

Jaja.. dagen har varit effektiv. Värst vad mycket man får gjort som student om man är lite smart. Placerade mig själv på biblioteket idag med mitt gäng hemtentafrågor. Två frågor är typ avklarade. Så nu har jag full koll på induktion, samt logisk positivism å såna grejor. Eller nånting sånt.

Nej.. Nu blir det te i soffan framför tvn.

Syskonkärlek

Jag är rörd. Lite så där härligt skör. För ibland uppdagar sig stunder då klumpen i magen å tåren i ögat kan kännas så underbart härlig! Som nu.. Tänk vad några små rader av text, kan ge sån mening å fyllnad till livet. Tänk, vad det oväntade, avbrotten i vardagen,  kan göra oss uppmärksamma på det vi minst förväntar oss, eller minst av allt tror. Tänk vad det kan göra oss uppmärksamma på essensen av vad en relation till en männiksa faktiskt är och innebär, även om det är det sista som våra vardagliga liv vill ge sken.

Vad jag syftar på är något systrar emellan. Mina två småsystrar. Två individer så lika å olika. Alltid, sen vi var små har dessa två själar haft såvrt att mötas, svårt att enas å vistas på tu man hand. Å nog är det kanske lite så fortfarande. Men det är inte det som räknas i det långa loppet; inte bråken, inte tjafsen, inte den bitterljuva irritationskraften de har på varandra, utan att de båda två nånstans, långt där inne, vet. De vet, å känner med hjärtat, att bakom allt detta så är det kärlek, kärlek till varadnra som döljer sig bakom detta. 

Kanske är det så att denna så kallade syskonkärlek, hatkärleken är något speciellt. För de raka, hårda ordalagen, som dessa två själar så spontant, å eneklt i viss mån spottar ut sig sinsemellan talar om något som jag önskar fler lyckan att ha, nämligen närhet. En väldigt intim sådan, där inga tabun råder, inga gränser, å med det inga risker. Inga risker att i långa loppet ge allvarlig skada med sina hårda ord.. Utan i långa lopept handlar det om att vara så ärlig, å avtäcka det som egentligen är sant för någon som väljer att se åt andra hållet. Det är att verkligen känna en annan människa...

Sådana relationer får oss att växa som männiksor, de stärker oss, även om det som vi får höra kan svida för stunden. I  slutändan kommer det sagda ändå att omvandlas.. Båda två, vet, liksom helt instinktivt att det hårda som sades, behövde sägas.

Insikten om den relation som verkligen sker avtäcker sig med tiden. Å då blommar den som den vackraste känslan tänkbar. Tänkbar just för att den så sällan levs ut på riktigt.. Jag talar om ett bevis på äkta villkorslös kärlek mellan två mäniskor.

Vad jag pratar om går att Idas i
Idas å Elins bloggar idag. 

För övrigt så har längtan efter resten av familjen vuxit sig starkare de senaste dagrna. Den lär väl så göra ända tills det blir dags att åka i väg å häsla på dem.. Jag börjar räkna ner snart, hehe.. Men lite önskar jag att bror också följde med..
 
Jag är så övertgad. Det där med familj, syskon, föräldrar.. ja, för mig åtminstone så är det något oerhört värdefullt å speciellt.. Det gör mig ont när jag känner att jag är långt ifrån dem. Då menar jag att jag vill vara nära dem både i kropp och själ... Å att vara långt ifrån dem kroppsligt gör det utan tvekan svårare att vara nära dem i det sista.. Men, de finns trots allt alltid där, på något skumt sätt...

Kram på er alla!