Börja om
Tiden den bara rullar på. Solen har börjat titta fram och det visar fatiskt flera plusgrader på balkonen så här nu sent på eftermiddagen. Ljuset dörjer sig kvar länge om kvällerna. Ja det börjar likna vår faktiskt. Nu har till och med restaurangerna börjat våga ställa ut sina uteserveringar. De har hopp om varmare tider. Jag med.
Jobbet rullar på det med. Trivs bra. Har varit några hektiska veckor på jobbet. Ja ghar lärt mig mycket och känner nu att jag börjar få koll på det mesta. Snart är jag en fullfjädrad projektledare! :)
Har också börjat fundera i lite nya banor. Känns som att kroppen har blivit åsidosatt nu i några veckor. Det har inte alls varit min mening att det ska vara så. Jag saknar formen som jag var på så god väg att få innan jul. Det är dags att hitta tillbaka dit. Känner mig dock lite modstulen.
Alltid jobbigt att känna att jag måste börja om från början. Sen är det svårt att hitta energin och hålla uppe motivationen. Särskilt då jag har en kropp som jag inte kan mäta särskilt bra varken visuellt eller med adnra givna medel, så som våg och måttband. Lätt att snurra in i tankarna att det man gör inte har någon betydelse. Måste kämpa för att påminna mig själv om att även små förändringar gör skillnad. Det har jag sett under förra året när jag gjorde tester i kombination med min träning. Det händer mer än man tror på insidan, så är det helt klart. Men även om logiken finns, så är den inte alltid helt enkel att förankra i känslor och framför allt i hur man agerar.
Kommer på mig själv med att stundvis göra små tränings- och kostscheman där jag ser framför mig hur jag efter varje vecka gör de framsteg jag drömmer om. Till och med så att genvägar och kickstartet i form av vissa dieter övervägs. Bara för att jag vill att det ska hända någonting som märks. Sedan tvekar jag. Jag har svårt att möta andra människors kritiska blickar och åsikter. För de finns tusenfalt. Å särskilt framhävs det i de fall och för de kroppar där det anses att det inte behövs. Jag råkar ha en sådan kropp.
Jag vet att det inte behövs. Det är inte därför jag vill göra det. Jag vill göra det för att jag drömmer om att kunna förändra kroppen, att stärka den och att forma den. Jag har en dröm om hur min kropp skulle kunna vara och hur den skulle kunna se ut. Å just nu vill jag också slippa känna att min garderob har blivit större och att min kropp går åt ett helt motsatt håll än den dröm jag har.
Jag kommer att sätta igång detta som ett personligt projekt. Denna gång ska jag även fokusera på något som jag tidigare frånsett och inte lagt någon större notis om. Min mentala inställning. Å jag ska kämpa för att hålla tankarna på rätt håll och i rätt fokus: att ignorera allas sneda blickar och åsikter, att sluta jämföra mig med personen bredvid mig som minsann gått ner 4 kg på två veckor medans mina siffror är fortsatt oförändrade. Det här ska gå superbra. Jag kommer att klara mitt mål, en gång för alla. This is for me!
Jobbet rullar på det med. Trivs bra. Har varit några hektiska veckor på jobbet. Ja ghar lärt mig mycket och känner nu att jag börjar få koll på det mesta. Snart är jag en fullfjädrad projektledare! :)
Har också börjat fundera i lite nya banor. Känns som att kroppen har blivit åsidosatt nu i några veckor. Det har inte alls varit min mening att det ska vara så. Jag saknar formen som jag var på så god väg att få innan jul. Det är dags att hitta tillbaka dit. Känner mig dock lite modstulen.
Alltid jobbigt att känna att jag måste börja om från början. Sen är det svårt att hitta energin och hålla uppe motivationen. Särskilt då jag har en kropp som jag inte kan mäta särskilt bra varken visuellt eller med adnra givna medel, så som våg och måttband. Lätt att snurra in i tankarna att det man gör inte har någon betydelse. Måste kämpa för att påminna mig själv om att även små förändringar gör skillnad. Det har jag sett under förra året när jag gjorde tester i kombination med min träning. Det händer mer än man tror på insidan, så är det helt klart. Men även om logiken finns, så är den inte alltid helt enkel att förankra i känslor och framför allt i hur man agerar.
Kommer på mig själv med att stundvis göra små tränings- och kostscheman där jag ser framför mig hur jag efter varje vecka gör de framsteg jag drömmer om. Till och med så att genvägar och kickstartet i form av vissa dieter övervägs. Bara för att jag vill att det ska hända någonting som märks. Sedan tvekar jag. Jag har svårt att möta andra människors kritiska blickar och åsikter. För de finns tusenfalt. Å särskilt framhävs det i de fall och för de kroppar där det anses att det inte behövs. Jag råkar ha en sådan kropp.
Jag vet att det inte behövs. Det är inte därför jag vill göra det. Jag vill göra det för att jag drömmer om att kunna förändra kroppen, att stärka den och att forma den. Jag har en dröm om hur min kropp skulle kunna vara och hur den skulle kunna se ut. Å just nu vill jag också slippa känna att min garderob har blivit större och att min kropp går åt ett helt motsatt håll än den dröm jag har.
Jag kommer att sätta igång detta som ett personligt projekt. Denna gång ska jag även fokusera på något som jag tidigare frånsett och inte lagt någon större notis om. Min mentala inställning. Å jag ska kämpa för att hålla tankarna på rätt håll och i rätt fokus: att ignorera allas sneda blickar och åsikter, att sluta jämföra mig med personen bredvid mig som minsann gått ner 4 kg på två veckor medans mina siffror är fortsatt oförändrade. Det här ska gå superbra. Jag kommer att klara mitt mål, en gång för alla. This is for me!