Skrivardag
Förhoppningsvis ska jag slippa ett sammanbrott. Råkade ut för ett i förra veckan. inte kul. men det är samtidigt ett tecken på att jag verkligen jobbar. Tankarna åker fram och tillbaka, fingrarna skriver här och var. Men när det tar sex timmar att srkiva ett inledningsstycke, då kommer paniken..
har ingen titel än.. men ajg kan i alla fall avslöja vad det handlar om nu...
Slagordet är hälsa. Vi hör, läser, känner, ser och smakar i stort sett dagligen på ordet. Någon testar att äta biodynamiskt odlade sädeslag och någon annan går på yogakurs. En tredje kanske till och med testar akupunktur som behandling för sina besvär efter läkarens rekommendation.
Med detta sagt vill jag rikta uppmärksamheten mot tre aktuella aspekter som gör sig gällande inom detta hälsans område idag. Först och främst ser vi prov på nyandliga tankar och influenser som slagit rot i vår hälsas medvetande. För det andra har det utvecklats en populär marknad där hälsa är något vi bör investera våra pengar och vår tid i. För det tredje så ser vi idag en förändring i rätten till att definiera den hälsosamma människan. Naturvetenskapen står inte som herre på täppan i längre, utan har tvingats förhålla sig till vad hälsomarknaden tillsammans med de nyandliga influenser erbjuder där. Det finns idag flera hälsosamma alternativ att välja bland för individen som bryr sig om sin hälsa.
Mitt syfte är att närma mig relationerna mellan dessa tre aspekter. Mer specifikt ställer jag mig frågorna: Vilka nyandliga influenser har rotat sig i vår syn på hälsa idag och förmedlas på en hälsomarknad? Vad har denna utveckling fått för konsekvenser för legitimitet på hälsans område?
Som ett klister för att binda ihop dessa tre aspekter jag valt att fokusera på, kommer jag att exemplifiera med kinesisk filosofi och traditionell kinesisk medicin (TKM) i dagens Sverige. Hur de två begreppen används ses närmare på längre fram. Influenserna från Kina uppvisar typiska drag som är vanligt förekommande inom nyandlighet. De har etablerat sig och blivit populära på hälsomarknaden. Kinesisk hälsofilosofi och TKM används även alternativt eller komplementärt inom dagens sjukvård.
Håll till godo.. fortsättning följer!
Styrka
Det här är till dig. Till dig, för att jag beundrar dig. Jag beundrar din styrka och ditt mod. Modet att bryta dig ut. Ut, från din ensamhet.
Jag blev stel, kall och sammanbiten i samma stund som du beslöt dig för att krossa den tjocka isen. Jag kunde inte röra mig. Samtidigt kunde jag inte låta detta gå mig förbi. Jag var tvungen, oavsett hur rädd jag än blev för att bemöta detta. Jag ville inte. Rädslan grep tag i mig.
När isen brutits fylldes ögonen som en damm till bristningsgränsen. Ett ögonblick av total stillhet uppfyllde mig. Det var som lugnet före stormen. Jag tog ett sista stort andetag, som för att förbereda kroppen på vad som skulle komma. Det iskalla vattnets tryck bröt sedan igenom. Som en ilsken vårflod strömmade tårarna nerför kinderna. Med sig tog forsen allt. Kvar fanns nu kaoset.
Det var väl det här du var rädd för? Allt vad det skulle göra med oss? Det får tårarna åter igen att hopa sig.
Det gör så ont. Ont, att du tänkt på andra framför dig. Att du inte velat rycka upp oss ur den illusion som allt sedan dess präglat vår tillvaro. Samtdigt, nu, så glad att du inte lät det förbli så..
Jag vill inte att du ska vandra ensam längre.
Jag vill inte att du ska vara rädd längre.
Jag vill skrika, precis som du
Jag vill att alla ska veta, precis som du
samtidigt så..
Jag vill inte göra illa någon, precis som du
Jag önskar att du åter igen kan le och att du verkligen ler
Jag önskar att du åter kan skratta och att du verkligen skrattar
Jag önskar att du kan gråta, när du känner att du vill gråta
Det är din rätt
Jag önskar att du har strykan för att klara det
Jag önskar att du slipper vara någon annan än du. Slippa måla upp en fasad av en verklighet som inte finns.
Jag vill se dig, känna dig, komma nära dig, hålla om dig, bara få älska dig, så som jag vet att vi alla gör.
Jag önskar att allt var över.. att den brustna dammens vatten ska forsa klart så att vi kan känna lunget åter infinna sig. Jag önskar det för alla..
Låt inte dessa ord bara vara ord. Utan vet att...
Jag älskar dig
Snårskog
Eller ska jag kanske säga god förmiddag? nåja.. det är morgon för mig i alla fall. jag har alldelens just ätit en tallrik fil å två knäckemackor. Till det en varm coh kryddig kopp te. Det behövs en dag som denna, då det ruggiga vädret utanför fönstret kyler ner en. Både fysiskt och psykiskt. vart tog den heta somamrvärmen och solen vägen? Det var så underbat i förra veckan, då jag kunde sitta utanför min husvägg på en filt i bikini å samtidigt plugga. Det var njutning! Sommar, kom tillbaka!
men det kankse är lika bra med detta väder en stund till. Det känns itne som att jag missar något, när jag ändå måste sitta inne framför datorn dagarna i sträck. Det är uppsats för hela slanten resten av terminen. Det är tungt men ändå intressant och spännande. Tungt för att jag alltid känner att tiden inte räcker till då jag tycks ha ett arbetstempo i likhet med en snigels. Jag behöver lite mer "go". Hur ska detta gå? Uppsatsen ska alldelens strax vara klar för inlämning. I råga på allt så ska jag också jobba nu några dagar. För att hinna med allt, måste jag nog ta några kvällar till veckan att skriva på ocskå.. Tråkigt. men så blir det ibland. Terminen är snart över!
Har nu skickat in ansökan till amsterprogrammen. Nu ligger det inte i mina händer längre. Jag hoppas, hoppas att jag kommer in på det jag helst vill komma in på! Får hålla tummarna.
Av någon anledning har jag lite svårt nu för tiden att lyfta fram mina grubblerier. När jag väl sitter här å skriver lyckas jag inte hitta dem även fast jag vet att jag har massor i lager. Det har nog alltid varit och kommer alltid att vara en grubblare.
Det enda som jag kan komma att tänka på är familjen. Jag ska passa på att rikta lite tankar åt dem här. För ju äldre jag blir desto mer går det upp för mig att inget är så enkelt som det till en början såg ut. Jag älskar mina föräldrar villkorslöst. Faktiskt känns det så, å jag vill att de ska veta det. För jag upplever att jag haft en bortskämt lycklig barndom. Jag vet inte om de medvetet velat skänka mig lycka, eller om det bara blivit så. För nu när jag är lite äldre å kollar i backspegeln, kan jag ana de små brokiga stigar som mina föräldrar förmodligen vandrat på. Stigar som har varit snåriga att ta sig fram på å där livet inte alltid varit så enkelt. Jag kan längta tillbaka till att vara barn, då livet fanns här och nu och då jag slapp vara så uppmärksam å så medveten om alla ihoptrasslade garnystan. Nystan som bara blir mer och mer tjorviga och slutligen omöjliga att reda ut.
Vi är sällan medvetna om hur våra relationer till andra människor ser ut. Framför allt inte till dem som vi har allra närmast. Vi vet också ganska sällan hur vi själva påverkar andra runt om oss och vad de tror och tänker om oss. Försök bara lägga ord på hur du känner och varför du känner på ett visst sätt, agerar och tänker på ett visst sätt gentemot någon i vissa situationer, så upptäcker du ganska snart det virrvarr som kretsar kring vad som först kändes relativt naturligt.
Jag har alltid brytt mig. Brytt mig om mina föräldrar och syskon. Stundvis kan jag uppleva de ljusår som skiljer oss åt, då vi rent faktiskt lever vitt skilda liv. Jag kan önska att jag kunde krypa in under deras skinn och se vad de tänker, känner och upplever, så att jag kan förstå dem. För jag vill veta vad de går och har gått igenom.
Den där oförskämt lyckliga barndomen är över sen länge sedan. Jag har upptäckt att livet ser annorlunda ut än så. De hemlgiheter som döljer sig inom mina närmaste vill ajg få en glimt utav. Jag vill se deras tårar, deras sårbarhet och deras misstag. Jag vill se deras innersta. Jag kan till och med tycka att jag förtjänar det av den anledningar att jag håller dessa personer så nära mitt inre. Rädslan som ligger i den tysthet som många gånger bara ligger där som en skum dimma önskar jag kunde skingras. För vad betyder tystnaden. Att något fötjänas att döljas? Jag beundrar den styrka som ligger i att tystnader bryts. Hur dessa tystnader sedan tas emot när de bryts är sällan så skräckinjagande som vi först tror. Jag kan som sagt ana snårskogen, men vet inte riktigt vad den innehåller.
Visst finns det alltid sådant som man för sin egen eller ocskå andras räkning inte alltid ska berätta. Man behöver och ska kanske inte gå in på detaljerna. Men jag kan önska att jag i alla fall fick ramberättelsen framför mig, för att kunna skriva min egen historia som är så intimt förknippad med min familjs. För det gör mig så ont när jag inte förstår..
Låt mig förstå, låt mig veta vad som döljer sig inom er. För jag kan försäkra er om att det inte kommer att resultera i att alla mina känslor eller upplevelser jag hittills i livet haft rycks bort under mina fötter. Jag står stadigt på den trygga grund som ni byggt upp för mig och ni har gjort det så bra att inget kan rubba den, även om några byggstenar skulle visa sig se annorlunda ut än vad jag först trodde. Det liv jag hittills levt, upplever jag som min sanning och min verklighet. Jag har möjligheten att välja hur jag vill att den ska se ut och kännas i morgon.
Så var inte så rädd. För min största rädsla är att dimman ligger kvar och bara blir tätare och tätare så att vi till slut inte ser eller kan finna varandra. Jag vill att avstånden ska krympa, jag vill komma närmare. Rädslan för att bryta tystnaden blir i stället vad som splittrar, då det lika gärna kunda varit vad som förde oss samman. För i nuläget kan jag fälla tårar för att jag inte förstår. Jag vill i stället att tårarna ska vara förlösande och återskänka ett visst mått av den trygghet som min lyckliga barndom erbjöd. För jag vill känna den där lyckan igen.. Men den kommer inte av sig själv. Vi måste jobba på den för att få den först och sedan för att behålla den.
Det har inte varit min mening att få mitt liv och vad jag känner för min familj att se ut som ett minfält eller något sånt. Jag har dessa tankar om snår och dimmor och om garnystan som jag önskar bara försvann. De kan aldrig göra det till fullo. Å kanske är det lite spännande att ha små intriger här å var. Det hör nog oss människor till.
I mångt å mycket är jag som sagt lyckligt lottad. Å det är tack var min familjs intentioner att skänka kärlek och trygghet. Deras intentioner att skydda oss från livets faror. Jag vet tillräckligt för att föstå att livet inte är en dans på rosor å inte varit det för någon. Jag tycker att det blir svårare å svårare att veta vart jag ska i livet. Överlag känner jag att jag har fötterna på jorden. Jag önskar bara att min närmaste familj kunde befinna sig på samma plan där vi når fram till varandra och inte bara ger sken av en samlad lycklig familj utan även kunde vara det någonstans. För jag är åtminstone det. Lycklig. Å jag älskar er, min familj, för att ni gjort mig till den jag är idag.
Sommar
Solen skiner ute just nu också. Tänkte snart ta cykeln för en liten sväng, å få njuta lite medan solen är framme. För som det såg ut på vädret igår, så ska det inte vara så bra väder idag som det tycks vara ute nu. Jag måste med andra ord passa på.
Kanske att jag tar en springtur senare också om vädret håller i sig. Gjorde det förra veckan, och även om träningsvärken höll is ig i flera dag så var jag så stolt över min prestation. Jag trodde nämligen att det skulle vara en plåga att spinga, för det är det oftast. Men flåset hade jag förvänanstvärt med mig och springturen blev en ovanligt behaglig upplevelse. Det är definitivt värt att försöka upprepa.
Med sol och värme förljer glädje och energi. Är riktigt glad över hur min uppsats så här långt utvecklar sig. Jag hoppas verkligen att jag kan göra ett arbete som jag känner mig nöjd med. Som det känns och ser ut nu, så är jag på god väg åtminstone.
Nu återstår bara en viktig sak till att ta itu med, nämligen att skriva klart och skicka in ansökan för masterutbildningen som startar till hösten. Skall göra det nu iveckna. Sen är det bara att hålla tummarna för det bästa!
Deklerationen är inskickad, jobb-schemat för sommaren har anlänt och nu återstår bara att invänta sommaren. Under tiden så kan man njuta av vad naturen delar med sig så här års.
På Valborsnatten bestämde sig denna växt i fönstret för att blomma under några få timmar. Mycket vacker. Hann som tur var fånga den på bild. Någon som vet namnet på växten och blomman? Jag tycker det ser ut som någon sorts orkide. Men vad vet jag... Följande bilder togs i helgen i närheten av området där jag bor.
Nje, nu måste jag göra lite nytta. Som sagt, cykla. Därefter blir det böckerna ett tag och sedan så kanske, kanske en springtur..
Sol till alla!