Jag har just nu min mamma och syster Ida på besök här hemma hos mig. Så just nu är min lägenhet lika galen och tokig som det brukar vara när för många Forsgrens samlas på ett och samma ställe. Undar egentligen vad Lava, vår hund tänker om oss människor? Hoppas hon inte tror att alla är som oss!

Hur som... Kvällens 100-poängare går ändå till ett avsnitt America´s Got Talent som jsut avlsutades på tv. Det var en sändning från en uttagning i Chicago. Så då fick jag ju en uppfattning om vad det dräller för folk i krokarna som min käresta just nu vistas i. För att komma till saken. Vad som hände med oss i soffan var att hela kroppen uppfylldes av någon märklig känsla, som sällan skådats, sen Elvis. För saken var, att det just var Elvis. I alla fall... Elvis-konceptet med galna fans förstår jag nu mer....

Ut på scen klev en kille. Chamrig utan dess like. Mörk, sexig. Bara hans åsyn väckte något märkligt till liv. Åtminstone bland alla kvinnor. Vad som utspelades där i tv-rutan, på plats i Chicago var att alla på plats genast rusade upp ur platsen de satt och fullkomligt vrålade ut allt vad kroppen kände för stunden. Det var magiskt. Sen, när han började sjunga... Ja, då släppte allt lös. Ung som gammal shakeade loss som aldrig förr. Gamla för att de återupplevde Elvisanor från förr. Unga för att de fick en möjlighet att uppleva detta. Nej, inte vet jag. Men alla var som "on fire".

Sharon Osbornes kommetarer var så klockrena efteråt. Det är inte lika slagkraftigt att försöka beskriva detta i text. Det är bäst att se, lyssna, uppleva. Men jag kan i alla fall säga att vi skrattade som galna i soffan. Det var så klockrent allt hon sa, och allt vad den här killen var. Vi skrattade och vardagsrummet höll på att brinna upp på samma gång. Det var så overkligt. Som i en dröm. Men just då kändes det ganska övertygande att; Elvis IS alive! Även om inte i egen hög person, så var detta nog det närmsta jag sett och känt mig att uppleva honom som levande. Och det var heeeeeelt underbart! Just nu behöver jag något att svalka mig med. Det behöver vi alla här!! Oh, my!!

Nu är jag ensam. I morse åkte min älskling iväg på konferens. En konferens jag gärna följt med på för att få lite semester. Men jag har inte riktigt tid med semester än. Det blir först till jul då jag kan pusta ut. November lär nog bli en riktigt tuff månad för övrigt. Hur som helst. Konferens, ja. Destionationen är Chicago och flyget lyfte strax efter tio. Han blir bort tills nästa söndag. Det är långt dit.

Knasigt att jag känner mig så mycket mer ensam nu idag än vad jag t.ex. gjorde igår. Egentligen ser den här dagen ut precis som igår. För jag är vanligtvis ensam så här dags, medans älsklingen är på sitt jobb. Han kommer ofta hem ganska sent, vid sjutiden. Så fram tills dess borde jag inte känna mig mer ensam än vanligt. Men bara vetskapen om att han befinenr sig utom räckhåll kanske gör sitt för ensamhetskänslan.

Så vad ska jag hitta på nu då? Jag vet itne riktigt. På något sätt känns saker och ting lite småtrist just nu. Men jag hittar nog på nåt trevligt som får tiden att gå.

I kväll så beger sig ju både mamsen och Idan neråt landet. Lava ocskå så klart. De ska först till Sala för att para henne. Sen algom till jul kommer det förhoppningsliv vara fullt tjå hemma, med nya valpar. För omd et blir valpar, så föds de ganska precis kring jul. Å inte är det ju så att man brukar vara fullt upptagen med en massa annat runt jul, nej då! Får hoppas att Lava inte bestämmer sig för att valpa samma dag som jag å papsen kommer med flyget till Luleå. Men om det är så, så löser det sig nog. Får väl se, hur det blir.

Sen efter de spenderat några dagar i Sala så kommer de hit också. Så då är jag helt plötsligt inte ensam i några dagar. Det ser jag fram emot. Det är alltid tryggt och skönt att ha familjen nära.

Jag ska ändå försöka ta vara på mina dagar av ensamhet här och nu. Det är nyttigt att vara ensam, det är jag övertygad om. Men jag rädd att jag ska förvandlas till en säck orörlig potatis i soffan framför tvn. Men är det egentligen något fel med det? Det kan ju faktsikt vara ganska härligt. Annars så funderar jag på att kanske laga en lyxig middag till bara mig själv. Bada lite skumbad vore inte heller helt fel. Tänk... Med lite tända ljus och ett glas vin, samt lugnande musik. Mmmm.. låter inte hetl fel, eller hur?