Fredag kväll. Lung å skön. Alldelens för mig själv. Perfekt!

Har njutit lite extra. Av en himmelsk god chokladsufflé. Släng dig i väggen kladdkaka, säger jag bara. Såååååå underbart god denna sufflé var. Efter att ha frestats av nåt Gordon Ramsey-program på tv där det bjöds på chokladsufflé, har jag länge frestats av att testa det. Men rädlsan för att misslyckas har avskräckt mig. Å jag har inte varit särskilt övertygad om att det skulle vara speciellt gott. Så igår fick jag äntligen infallet. Jag letade specifikst upp just Ramseys eget recept på nätet å så var jag igång. Å det är inget jag ångrar. Ångrar snarare att jag inte testat tidigare. Inte var det ju så svårt heller!!! Jag rekommenderar choklad å kladdkake-älskare att testa.. För att vara snäll, så delar jag mig såklart med av receptet. Detta recept räcker till tre suffléer. (därav att jag fick njuta även idag!) Så om man gör en hel sats, borde det ju möjligtvis räcka till sex st. Men med lite matte, kan man ju så klart räkna ut hur mycket man behöver till precis det antal man själv vill tillgaga.

Vill bara först å främst uppmärksamma lite på en av råvarorna i receptet, nämligen majsmjöl. Det går att hitta i de flesta matvarubutiker. Förväxla det INTE med majsstärkelse! Det är alltså inte samma sak. Majsmjölet hittar du inte nödvändigtvis bland andra bakartiklar, eller i hyllorna i närheten av vetemjölet. Du kan snarare hitta det i hälsohyllan, bland Risenta elelr Go Green-produkterna, ni vet!! I värsta falll tror jag, med betonging på tror, att majsmjölet är utbytbart mot motsvarande mängd vetemjöl. Nu, vidare mot receptet.


Himmelsk chokladsufflé

Du behöver:

10 gr (ca 2 msk) majsmjöl
100 gr (1 dl) mjölk
100 gr choklad (minst 70% kakao)
40 gr (2 st) äggulor
100 gr (3 st) äggvitor
80gr florsocker (aj, tänkte inte på hur mycket i dl det var. ca 1,5 dl gissar jag)

Ugnen ska stå på 180 grader.

Smöra tre formar riktigt ordentligt. pudra hela formen med kakao. Det är viktigt att det täcker hela formen, för annars fastnar suffléen å den riskerar att itne kunna resa sig i ugnen.

Rör ut majsmjölet med lite av mjölken. Precis som när du ska reda en sås. Liiiite mölk i taget. Du vill inte ha klumpar. När du rett mjölken värmer du upp den å kokar i ca en minut. Gärna i en tjockbottnad kastrull. Jag använde en teflonbelagd kastrull, så mjölken inte riskerar att brännas vid. Tag kastrullen från värmen.

Bryt ner chokladen i mjölken å rör om tills den smälter. Det blir en ganska tjock smet.

Rör sedan ner de två äggulorna i chokladsmeten. Men känn först efter så att shokladsmeten inte är för varm, för då riskerar äggulan att koagulera å du får äggröra i stället för en smarrig smet.

Vispa äggvitorna med lite av sockret till en början. tillsätt sedan resten. Vispa till ett hårt vitt skum. Men bry dig inte om marängprovet (när du kan vända skålen upp å ner utan att äggvitan ramlar ur). Det räcker om det blir någorlunda hårda elelr seega toppar.

Vänd ner hälften av äggvitorna i chokladsmeten. Vänd sedan försiktigt ner resterande äggvita i smeten. Du får absolut inte vispa.

Fördela sedan smeten i dina små formar. Efter att du fyllt hava skålarna kan då slå den mot bänken så att luften fördelas jämnt i dem. Fyll sedan på resten. Ändå upp till kanten. Torka ren formarna runt om, om de blev lite kletiga. Dra sedan med ditt finger runt längs övre kanten på formarna. Då fastnar inte smeten på kanten av formen å sufflén reser sig lättare i ugnen.

In med dem i 12 minuter  i mitten av ugnen. Öppna absolut inte ugnen förrän de är klara. Annar riskerar de att sjunka ihop.

Servera genast. Gärna till vaniljglass och/eller färska bär. Mmmmmm



Tips! Det verkar som att det är möjligt att göra smeten i förväg, om du vill bjuda på sufflé som efterrätt på nån mysmiddag hemma. Förvara dem kallt i kylen, men tag fram dem i god tid så att de hinner bli rumstempererade innan de ska in i ugnen. Annars bakas de inte klara i mitten, å blir rinniga. Det råkade jag ut för med min rest-sufflé idag. Den reste sig heller inte lika bra. mend en var lika god för det!!

Nu är det dags för sängen. Ska drömma om fler himmelska suffléer i natt!! Mmmmm

Stop!!

Jag tror nu att det är dags att lyssna. Dags att vakna. Jag har sällan varit så rädd som igår kväll.. Så rädd, för mig själv. Rädd, ja.. riktigt rädd. Det känns som om jag inte vågar, elelr kan lite på mig själv längre. Å stundom kan jag fundera om jag ahr nåt allvarligt fel. Kanske är det bara kroppens å knoppens sätt för mig att göra mig uppmärksam. Uppmärksamma att det faktiskt inte är helt i sin ordning nu. Mitt omedvetna gör sig hört...

Igår begick jag nog det största, å mest allvarliga misstag jag gjort på mycket, mycket länge. Ett misttag, som hade kunnat sluta riktigt, riktigt illa. Det hade kunnat sluta med att jag förlorat allt jag äger å har. I värsta fall hade det även kunnat sluta med att även andra farit illa. Illa, inte bara i matriell bemärkelse. Till å med så illa att nån kanske hade blivit tvungen att sätta livet till. Bara tanken på detta!! Nej, jag vill inte ens tänka tanken. Men sen igår kväll är det svårt att skaka av mig den.

Vad jag gjorde igår, har egentligen visat sig under en gångska lång tid. Men hittills har det varit ganska harmlöst. Men i och med gårdagen, så kan jag bara inte förbise detta längre. Jag måste göra något åt det.

Jag tror att det var tidigare i höstas som jag såg tecknen på detta. De smög sig på. Minns hur jag vaknade en morgon när jag bodde i mitt studentrum, av att höra spolande vatten från en kran. Tänkte att det förmodligen var nån granne. Det lustiga var dock att spolandet aldrig slutade. Det bara fortsatte. När jag till slutt gick upp för att undersöka saken visade det sig att det var min kran som stod å spolade. Mycket märkligt tyckte jag. Blev lite skärrad också. För det var ju knappast jag som gått upp å slagit på kranen. Dörren till rummet var också låst. Spöke, tänkte jag? För att det skulle ha varit jag själv som slagit på kranen var totalt uteslutet. Jag som inte ens kunde somna med det misnta ljud som störde.

Men idag vet jag bättre. Jag vet att det var jag. Att det var jag, som helt enkelt glömt att slå av kranen sen senast jag änvände den. Jag vet det nu, eftersom jag på senare tid upplevt samma sak. Å det, ett flertal gånger. Ja, jag glömmer helt enkelt bort att stänga av kranen när jag väl slagit på den.

Det slutar inte här.. Jag tycks glömma en hel del annat också. För bara några dagar sedan glömde jag att släcka lampan i tv-rummet på kvällen. Så där stod den å drog ström heeeeela natten. Jag kan tillägga att jag också förlägger å glömmer andra saker lätt. Som t.ex. nycklar, telefon, borstar, snoddar.. Visst... de tär helt normalt att vara lite tankspridd, å lite glömska av mig. Men det börjar gå till vöerdrift. Å som sagt. Nu har det gått för långt. Gårdagens misstag beviar det. Det går inte att ha det så här längre.

Så vad var det som hände? Det var i stort sett en helt vanlig dag. Förutom att det var semmel-dag å att kronprinsessan förlovade sig. Ja, dagen kändes, precis som alla andra dagar. Men när jag kom hem sent igår kväll uppmärksammade min kära sambo en skrämmande upptäckt. Ena spisplattan var på... Ja, gott folk. Liv hade visst glömt att stänga av plattan efter att hon lagat lunch. Där stod den på 3:ans vämre å gassade. Å den hade så gjort ända sen klockan ett eller två. Det innebar att den hade stått på i ca tio timmar. Jag var mäkta imponerad, inte. Tårarna bara foslade med tanken på vad som hade kunnat hända..

Idag tackar jag den eller de som styr ödet. Jag tackar för att jag i alla fall hade tagit bort kastrullen från plattan, å att den bara stod på 3:an. För som sagt... Vad hade hänt annars?

Så idag är jag skärrad. Skärrad å arg. Srg på mig själv som lät det hända. Hur kan man göra nåt sånt? Det förstår jag inte. Jag förstår heller inte hur man kan glömma att stänga av kranen heller.

Händelsen igår fick mig att tänka på ett avsnitt från Oprah, som jag såg för itne allt för länge sen. Ämnet var stress. Å vilka ödesdigra konsekvenser det kan få. En kvinnas berättelse har etsat sig fast i minnet. Kvinnan berättade om en tilsynes helt vanlig dag, som slutade med katastrof. Hon arbetade som lärare på en skola. Just den dag, som berättelsen tar sin början, är det årets första skoldag, om jag inte minns fel. Det hade varit en hel del att göra inför detta så sklart. Hon började sin dag som alltid. men skillnaden denna dag var att hon ombads av sin man att lämna deras yngsta barn (spädbarn) på... jag minns inte var... kankse dagmamma, eller förskola. Nånting. Nåja... Hon gjorde det. Eller, hon var på väg att göra det när hon i bilen på väg upptäckta att hon var lite för tidigt ute. Hon valde därför att sticka in nångra andra ärenden däremellan. Å efter det åkte hon direkt till skolan å började dagen i vanlig ordning. På eftermiddagen så var det någon som uppmärksammat att det låg ett barn inne i kvinnans bil. När kvinnan blev medveten om att det var hennes barn, å hennes bil det styftades sprang hon snabbt ut dit å slet i princip upp bilen. Men hennes spädbarn var dött. Hon hade dött av uttorkning, efter attt bilen stått i gassande värme å solsken hela dagen.

Det är en hemsk historia. Jag vill inte tro att det är sant. Den lärdom som jag drar av denna historia, å som också diskuterades i programmet är hur stressade liv så snabbt kan sluta i katastrof. Det är tydlig lätt hänt att missöden av olika slag sker, när en stressad männiksa helt plötsligt bryter sina dagliga rutiner. Att bryta dem, innebär att man lätt förbiser sådant som inte vanligen är en del av ens rutiner. Till å med de enkalst sakerna kan på sätt å vis filtreras bort...

Å det verklar onekligen som att detta gäller även mig. Just igår var en dag som jag tänkte anstränga mig för att skapa mig lite bättre rutiner, eftersom jag ofta upplever att det är en bristvara hos mig. Det kan på sätt å vis ses som en rutin i mitt liv att itne ha någon rutin.. Mitt nya projekt båstår alltså i att skapa rutiner som gör mig gott. Bland min nya "bättre" rutin återfanns att äta ordentlig lunch. Men tydligen klarade min stressade å pressade varesle inte av denna nya rutin... Det gick verklgen åt skogen med det hela.

Så nu känner jag mig vilsen. Hur ska jag göra för att få ordning på livet igen? Vad ska jag göra för att slippa gå å vara rädd för vad jag ska hitta på, eller snarare glömma bort nästa gång? För här är det stopp. Jag kan bara inte låte det gå ut över andra. När andra utsätts för fara, då är det slutstationen. Något måste göras!!

Åh, fy, vilken trevlig elräkning jag kommer att få sen då också... Jaja... Ibland så måste man se bortom det ekonomiska. Jag har kvar allt än.. Det hade kunnat se annorlunda ut idag.. På grund av en liten spisplatta. Tönka sig, vad fort livet kan förändras... Nej, jag vill inte tänka...

Idag snurrar tankarna. Åt alla håll å kanter. Att läsa vetenskapsteori sätter verkligen världen i snurr å gugning. Allt på samma gång. Jag har länge å ofta sett mig själv som en ganska filosofisk själ. Det har länge varit lite av min natur att fundera över världen å min plats i den. Men för tillfället så har jag insett bristen av självinsikt. Eller, det är kanske inte så illa. Eller, det är nog det!! Helt plötsligt ställs allt på ända, å jag vet varken upp eller ner, fram eller bak, in eller ut.. För helt plötsligt så uppmärksammas alla brister, motsägelser och cirkulära resonemang som jag som människa rör mig med i livet. Det lustiga är att dessa resonemang å förgivettagna i stunden ter sig helt å hållet logiska. Å ju mer jag läser på ämnet, känns det ibland ganska skönt att vara så mänsklig, å vara lite "låt gå-ig" av sig. För även om jag under min studietid allt mer märker att man snarare får fler frågor än svar, så spelar nog filosofin i en klass för sig. Här finner vi alla stora, svåra å till synes omöjliga frågor. Å de vägar som filosofer i årtusenden vandrat för att finna svar, eller närma sig rätt sätt att ställa frågor å närma sig svar på... ja, de är oändliga. Å de känns omöjliga för en liten vardagsfilosof att förstå sig på. Nej, ju mer jag läser, desto jag vill inte ens kalla mig det. jag är en vardagstänkare kankse.. I bästa fall.

Jag finner det dock spännande att fråga sig hur pass medvetna dagens forskarsamhälle (oavsett discipin) egentligen är om frågor som dessa. Ja, för att inte tala om allmänheten själv. Vi har en kort å enkel (?) uppgit att göra på denna kurs. Den syftar till att i t.ex. lista ut vad det är för kunskapsteoretisk grund som författaren står på å vad för sanningsteori författaren utgår ifrån, eller tar för given. Ja, för er som inte visste det, så finnns det tydligen åtta olika teorier om vad sanning är för något. Det finns säkert fler när jag tänker efter... Men, nåja... Just för att jag tycker det är så spännande med skärningspunkten mellan naturvetenskapliga å samhällsvetenskapliga områden tänkte jag ge mig i kast med en text som berör båda. T.ex. är möte mellan läkare å patient ett sådant område. Blir lite trixigt att skriva om... Dels för att jag som sagt kan söka vad författaren använder för form av sanningsteori samtidigt som antaganden om vad läkare å vad patient rör sig om för sanningsteori kommer till ytan. Får se hur jag ska lösa denna uppgift.

Jag måste för stunden överge den uppgiften. För i morgon är det dags för ett seminarium. Då ska jag iväg på Röda korset. Spännande å ta sig utanför universitetets väggar lite. Ämnet som vi ska behandla fär rågor som väcktes efter de stödsamtal i gupp som arrangerades med drabbade av flodvågskatastrofen 2004. Berätta eller inte berätta om det svåra står i fokus. Det ska bli mycket spännande eftersom jag har insett vilken kraft det ligger i berättande. Men jag är likaväl inne på ett spår i tankarna om att det finns en oerhörd kraft och betydelse i tystnader också. Det finns säkerligen andra sätt att bearbeta svåra upplevelser än genom berättelser. Te.x. genom andra praktiker som att dansa, meditera, måla, å kankse enbart genom att lyssna. Gemnesamt här är åtminstone att de är former av kommunikation... hmm.. Jag ska fundera vidare.. Å läsa på lite om ämnet nu..

Kram

Blundar
Djupt andetag in 
Känner hur luften strömmar in
Fyller lungorna
Stannar där
Energin flödar
Ut i finertopparna
Ut i tårna
Sakta
Andas ut
Kroppen slappnar av
Lugn
Fridfull
Ler
...
Blundar
Djupt andetag in...

Om å om å om igen. Sååååå skönt... Jag varvar ner. Släpper stressen. Att böckerna väntar på mig glömmer jag nu. De kan gott vänta. För ibland, som nu, så måste jag ta tid för mig själv. Bara nån minut så där. Det förhindrar att jag tappar mig, mitt själv, till allt runt omkring mig. 

Bara av det här lilla, de här få minutrarna jag ägnat mig själv; så är energin tillbaka. Med ens ser böckerna lite mer frestande ut.. mitt intresse väcks åter igen till liv.

Önskar förresten att jag kunde mer om andning.... Det så omedvetna, men ack så livsnödvändiga. Att lära sig andas med olika tekniker, tror jag kan hjälpa både kropp å sinne på många olika sätt. Har du själv tänkt på hur många olika sätt som du andas på? Jag vet att jag rent spontant gör på olika sätt vid olika tillfällen.. Men varför jag gör på ett visst sätt vid en viss tidpunkt eller situation, har jag ingen aning om.. å detta tvistar väl de lärde om.

Idag har jag t.ex. en gäspfull dag. Känslan av att jag vill eller måste gäspa har jag burit med mig från å till under dagen. Det tog sin början på gmmet efter yogan idag. Då trodde jag att det berodde på att jag försökte tryckutjämna eller nåt. Jag upplever nämligen att, när jag gymmar (vanligtvis i början av passet), så får jag stundvis lock för öronen. än det ena, än det andra, eller båda två samtidigt. Å så håller det på. Det går visserligen över efter en kort stund. Men jag tycker ändå att det verkar knasigt. Å lite obehagligt är det. Särskilt med en massa ljud (musik) som helt plötsligt tycks fått fnatt, i och med att volymen tycks gå upp å ner, upp å ner. Det är lite som att ta ut å stoppa in öronproppar i öronen om å om igen.. Nåja... Jag hoppas det inte är nåt allvarligt fel. :) Kanske bara min kropp som försöker lura mig att sluta jobba, när den får det lite tungt.

Fcik förresten tillbaka min uppsats idag som jag tidigare gnällt över. Det gick bra. Skönt!! Det gör mig extra glad idag!

Nej nu ska jag ut i kylan med min nyfinna energi. Iväg till affären å planera veckans föda. Undar vad det blir för nåt?

kram

Det är inte helt lätt att alltid göra rätt. Å även om man tror att man gör rätt, tycker sig göra rätt, så är det alltid nån som kan störa sig på vad man gör. eller inte gör också för den delen. Såjag tänker återigen dela med mig om en liten lista.. en lista om gnäll å vett å etikett i min värld. Samt sånt som jag jag stör mig på att jag själv gör eller inte gör.. Det roliga här är ju att man inte alltid har helt solklara skäl eller argument för varför man stör sig på vissa saker.. men nånting är det, som i alla fall kan få den inre kastrullen att koka.. Elller åtminstone att börja tjuda. för koka över gör jag sällan. Tänkte samtidigt dela med mig sånt som aknske andra stör sig på, men jag helt tycker är i sin ordning..

- Jag tycker inte man bör sms:a när man kör bil. Fara å färde!! Jag förbereder mig på att dö när människor gör det. Koncentration på en sak i taket. särskilt när man utsätter sig för fara.

- Däremot har jag inget emot att folk pratar i telefon konstigt nog. Under förutsättning att man har handsfree. Att resonera på så sätt att man inte ska få prata med nån i telefon, men med nån i bilen, ser jag som ganska inkonsekvent. MEN... å detta är ett stort MEN.Två händer på ratten tack!! Läskigt när nån samtalar i telefon med en hand å kör med den andra, å väljer att släppa ratten för att växla, i stället för att välja bort telefonen.. huvvaligen. nog om bilar, för jag åker så sällan bil..

- I kollektivtrafik, så tycker jag det är löjligt att man inte ska få prata i telefon. Go for it. Men när man pratar, kan man ju tänka på att det är i offentliga sammanhang, å alltså inte ett intimt å vidare privat samtal.. Varför en del stör sig på detta mobilprat, tror jag till stor del beror på att åhörarna inte hör eller ser den som samtalet pågår med. Irritationen växer då till genom att höra ett samtal som inte är koherent å sammanhängande. kankse, vad vet jag..

- Men vad jag däremot irriterar mig på är folk som har för hög musik i sina hörlurar. Jag stör mig något oerhört på att bara höra en massa brus, mummel, eller vad det nu kan vara, å  få se denna person som nonchalant befinner sig i en egen värld, utan att vara medveten om sin påverkan på andra runt omkring.  Använder man hörlurar, så kan man se till att spela musik bara för sig själv, tack! För annars ser jag ingen vits med att ha hörlurar över huvud taget!! Bättre att isnte ha dem, i så fall.

- Har reflekterat mer över problematiken med hörlurar. Insett de risker man utsätter sig för, när man har dem, å avskärmar yttervärldens varnande ljud som söker din uppmärksamhet. tänk dig en cyklist som inte hör bilen som tutar t.e.x.? Detta är ganksa vanligt.. Jag cyklar mycket, så jag vet att det är så.. Därför har jag aldrig/sällan musik som överröstar yttervärlden. Men det kan också bero på att jag är känslig för ljud soms trömamr rätt in i öronen också.

- Åter ett telefonrelaterat ämne. Snälla... När man umgås kan man väl undvika sitt ihärdiga sms:ande å samtal i telefonen. hur asocialt, å oförskämt kan inte det vara mot den man umgås med för stunden?! Det är iofs. inte helt lätt att undvika detta alla gånger, om man får ett viktigt sms, elelr ett brådskande samtal. Men man kan väl undvika att vara den som tar till telefonen, utan att man är sökt av nån.

- När jag ändå är inne på tekniska saker. Datorn är också något som jag tycker bör undvikas till stor del om man umgås. Hur kul är det att hänga över nåns axel, när de helt desperat måste kolla sin mejl, eller facebook en miljon gånger per dag, bara för att. Inte heller vidare socialt, om det nu är social man vill vara... däremot helt ok om man kanske ska visa nåt speciellt eller så. Bara man inte fastnar där.. det händer alldelens för ofta.

- Stör mig också på folk som inte plockar upp efter sig. Detta kan röra allt möjligt. t.ex sin hunds hundbajs, när hunden gjort det på olämpligt ställe. Jag tycker också att det är rent hyfs att ställa undan sin bricka, på t.ex. McDonalds eller kafeer, eller liknande. För det är oerhört irriterande när man som ny gäst ska hitta ett ledigt bord, där alla bord är fyllda med brickor som folk inte brytt sig om att ta bort efter sig.

- Det ovan nämnda kan störa mig så mycket att jag inte klarar av folk som råkat glömma kvittot eller inköpslistan i varuvagnen i matvaruaffären. I protest kan jag kasta det på golvet!! Inte för att det gör saken bättre, snarare värre. För egentligen tycker jag inte helller att man ska...

-...kasta saker på backen. Hur farligt är det egentligen att gå med äppelskruttet eller pappersnäsduken tjugo meter till papperskorgen? För att inte tala om tuggummin. Kom igen nu!!!

- Ohyfsat köande är också irriterande. Visserligen är de flesta duktiga på detta. Men jag syftar här snarare på hur folk i köer, är så oförberedda på vad som komma skall. Om man står i kö till en passkontroll, så kan man faktiskt se till att ha pass å biljetter mm redo när det väl är sin tur. Man har ofta gott om tid till att gräva fram sådana saker i väskan i kön. Men nej!!! Varför ska man göra att kön rullar på smidigt? Nej, här ska man ta så mycekt tid på sig som möjligt, för att slösa på sparsam tid!! ARGGHHH!! jag blir galen, på detta!! Företeelsen förekommer i de flesta köer.

Här är jag faktiskt ett mycket gott exempel. t.ex... när jag stod i kö för att registrera mig på en av vårens kursen tog många studenter uppmot fem-tio minuter eller mer på sig var, för registreringen i en kö som bestod av säkert 30 pers. En kö som bestod i vana, etablerade, studenter om man vill kalla det så. Alla hade vi samma intentioner med att stå i kön, nämligen registrera oss på en å samma kurs... Jag förstod bara inte vad som tog sån tid?! Så var det till slut min tur. Jag hade legitimation i högsta hugg, för jag visste att vi skulle visa upp det. Jag sa mitt namn, visade leget, sa vilken kurs det var. hon prickade av mig på ett papper, så var det klart. Det tog inte mer än en halv minut. Jag vet ännu inte vad mer alla andra studenter hade att göra där, de kan ju haft andra saker att reda ut också.. vad vet jag.. ja gkan bara inte låta bli att irritera mig.. så är det.


Phhuuu.. nej, jag orkar inte gnälla mer... jag blir slut i skallen!! Återkommer kanske till ämnet.

Vad irriterar du dig på i vardagen?

Uppe med tuppen idag! Njae.. kanske inte riktigt.. Men, vid den här tiden brukar jag inte ha hunnit äta frukost å känna mig redo med att ta tag i dagen. Vaknade redan vid åtta i morse. Relativt utvilad. Skönt. Jag har vunnit tillbaka min sömn! Haha!!

Så! Resan till Egypten är bokad å betald. ca 4500 kr går resan på. Aj! Men, men... Tur att jag är duktig på att spara pengar, så jag kan åka på såna här äventyr. Trots att jag är student å lever på lån å bidrag. Såånu väntar jag (eller vi; jag å syster) bara på biljetterna. Håller tummarna för att inget oförutsett ska hända inför resan. Ser fram emot de två veckorna i värme, å med familj. Jo, å förstås sand.. som jag förstått det. hihi. Ska bli spännande å se Egypten från insidan, dvs. hur livet ter sig, när man verkligen bor/lever där. Samtidigt så antar jag att det blir en del typiskt turistande. Det ligger faktiskt inte så långt if ramtiden med resan heller. Flyget lyfter den 17:e mars. Ojoj... jag har inte fattat det än, att det är sant det här. Men oooo, vad jag längtar!!!

Nu är det också dags att ta tag i plugget. En viss boks pärm sticker ut en decimeter från de andra böckerna i hyllan här bredvid.  Jag sneglar lite åt den, där den skriker efter mig. Jag vill inte! Eller, jag vågar inte... Jag vet att boken är en riktig snårskog att ta sig igenom. Nyfiket öppnade jag ändå boken igår, läste några rader, å ställde hopplöst tillbaka den i hyllan. Hur ska detta gå?! Jag behöver all tid i världen för att klara av å verkligen förstå denna bok. När grammatiska regler å matematiska formler blir delar i på vilket sätt jag ska förstå mig själv, andra och världen, då strejkar min skalle. Först å främst då för att jag inte kan grammatik. Mina usla svenskabetyg vittnar om detta. Jag kan uppenbarligen inte korrekt svenska. Jag har inte lärt mig det. Ganska underligt att jag ändå kan göra mig förstådd å förstår andra då också.. Men, men... Ämnet är alltså, kankse inte helt lätt att lista ut, vetenskapsteori. Ett intressant ämne, men ack så svårt... Jag blir helt virrig.

Appropå det.. eller inte alls. Fick en intressant tankeställare på föreläsningen i måndags. DÄr talade föreläsaren, som ajg aldrig minns namnet på om något vid namn triangulering. Innebörden bestod i (jag kan ha förstått helt fel, å den jobbiga boken, ska tydligen ta upp dessa frågor.. bara börja läsa då) att vår kunskap, sanning, mening, what ever, nånting sånt (minns itne vilket), har tre beröringspunkter. Dels utgår det ifrån 

1)Oss själva, eller mitt inre, som bara jag har tillgång till. Bara jag vet hur jag tänker, förstår, etc...
2) Vi har även en intertextuell relation till andra männsikor. Vi är sociala varelser, som förstår oss själva och andra saker i världen i relation till dessa andra.
3) Här finner vi den yttre världen i sig. Tänk t.e.x. på.. naturen.

Alla dessa tre delar är lika nödvändiga för att vi ska kunna få och ha kunskap. Ingen del kan reduceras till nån annna. Å vilken del som är först, å viktigast är därför ointressant att fråga sig.

Vad jag här vill komma till är att... jag intressant nog när jag var liten, kanske redan tänkte i liknande banor, utan att jag visste det själv. Mamma har nämligen berättat om på vilket sätt jag resonerade som liten. Exemplet handlar om att jag berättade om hur jag visste att jag gjort något fel, å slutligen då får dåligt samvete på grund av mitt fel. Jag förklarade detta som att jag hade en triangel i hjärtat som började snurra när jag gjort något fel. Föreställ dis detta å känn hur trinagelns kanter skär i hjärtats kanter. Aj,aj.. nåja.. Min intressanta iaktagelse är att jag alltså förstår världen som de ska vara, när allt går rätt som triangulärt formad. Å jag blir medveten om detta i stunder då jag felar. Det är då triangeln märks av, den gör ont. Dels gör den då ont i mig = punkt nr 1. Sen gör den också ont för att jag gjort något ont mot någon annan. Vi delar alltså en förståelse för vad som är rätt eller fel. = punkt nr 2. Detta tas inte heller ur rena luften, utan måste ha en relation till den faktiska världen i vilken vi verkar =punkt nr 3.

Nej, jag vet itne. punkt ett å två känns mer solklara så här. Men hur punkt tre egentligen kom in å hur jag ska lägga belägg för den har inte riktigt gått upp för mig än. Men det var nånting i alla fall. Jag borde nog läsa boken.

För lite kritisk reflektion kan min svårighet med att se punkt nr tre i samma klarhet som de andra puntkerna bero på mina studier så här långt, där individ å det sociala starkt betonas, framför biologi å natur. Men jag har ändå allt sedan jag börjat läsa framhållt vad jag tror, vilket nämligen är att allt är minst lika viktigt för att vi människor ska försåt oss själva och världen. Att reducera, betyder att utesluta företeelser som har avögrande betydelser för varandra. Vi männiksor lever inte antingen i en biologisk biomedicinsk värld eller en enbart social och kulturell värld. Båda två är av stor vikt, å vi bör kanske ägna oss mer åt hur de relaterar å påverkar varandra.

Jaja.. nog sagt om detta.. jag återkommer kankse till ämnet när jag läst in mig mer. Å om nån undrade, vad författaren till boken som jag ska läsa heter å som snakcar om triangulering å grejor, så heter han Donald Davidsson.

På återseende! Tjing!

Det har blivit mycket listor på senaste. Jag gissar att det är ett sätt att försöka få sturktur den senaste tidens stök i skallen. Men nu börjar jag se ljuset i den tunneln. Har börjat få övesikt på studierna nu, å kommit igång med läsandet. Det är skönt, även om jag vet att jag har en hel del att ta igen!

Sakta men säkert klarnar alltså allt. Å jag ser också de delar i livet som förutom studierna gjort senaste tiden grumlig.

Dels är det planerna på Egyptenresan som satt griller i skallen. Planerna på den resan har jag inte kunnat ta tag i ordentligt, förrän jag fått en ordentlig överblick av studierna. Det har stressat mig, eftersom de billiga resorna så klart ryker först. Ju tidigare man är ute, desto bätre möjligheter till att hitta den perfekta resan. Men, nu så! Jag har som sagt fått koll på studierna å har samtidigt ivrigt letat mig igenom alla möjliga resor till Egypten. Jag har koll på den fronten. Skönt.

Andra orosmomentet är en anna ganska stor fråga som uppdagat sig. Det är nämligen så att det hus vi bor i är mitt i en ombildningsprocess just nu. frän hyresrätt till bostadsrätt alltså. Jag vet ingenting om vad det innebär, å hur det går till. Å jag vet heller itne vilka möjligheter jag ( å sambon) har till att köpa lägenheten. När ska jag hinna fördjupa mig i detta? Vem, om vad, å vilka ska man prata med?! Behöver hjälp med detta...

Det har även varit på tapeten att planera för sommaren också. I veckan skulle intresse för jobb på Skansen till sommaren lämnas in av oss värdar, som är sommarvikarier å timanställda. Jobbigt, eftersom jag inte gärna vill planera sommaren redan nu. Helst av allt vill jag vara ledig! Men man måste ju få pengar att rulla in på något sätt. Jag riktade i alla fall in mig på ledighet i augusti, eftersom jag är på planeringsstadiumet för ytterligare en resa då. Samtidigt så är det ju osäkert om jag får jobb där.. Kanske måste jag leta nytt sommarjobb? Bra med omväxling.. Men vad för jobb i såna fall?

Sen har jag så klart studieralterade grejs, som jag måste ta tag i. Vad ska jag skriva om i min masteruppsats? Det är tänkt att vi ska börja fundera på det, å arbeta fram ett pm. Jga har ingen aning om vad jag riktigt vill rikta in mig på för ämne.. Något förslag? Det ska givetvis vara relaterat kring frågor om kropp, hälsa och kultur på något sätt. Rent sponant känner jag en dragning åt frågor om god hälsa. Vad är det idag? Jag har bland annat lagt märke till hur människors uppmärksammandet av sin kropp, inte enbart sker i uppmärksmamandet av en avvikelse, eller sjukdom, till den annars så oproblematiska osynligt väl-fungerande kroppen i vardagen.  Det verkar finnas en tendens till att allt fler upptäcker sin kropp genom att uppmärksamma hur olika praktiker påverkar kroppen positivt och bidrar till välmående, dvs. god hälsa. Kanske det här kan vara ett spännande område att studera?

Nog om detta..

Var förresten å såg filmen Mammut i söndags. En film jag kanske hade lite för höga förväntningar på, eftersom den varit så kritikerrosad. Har upptäckt att det inte är fördelaktigt på något sätt för en film, att jag ser den med någon som helst input från början. Bäst blir det om ajg förutsättningslöst ser en film. Då har jag inga förväntningar eller antaganden. Jag tar emot filmen, så som den faktikst är.

Nåja. Den var väl inte dålig. Men ingen solklar femma. Den var inte lika rakt på, som jag förväntade. Den snuddade liksom bara på ytan av viktiga moraliska frågor. På så sätt sådde den väl frön hos åskådaren, men inte tillräckligt för att verkligen väcka åskådaren. Man kan lika gärna bara uppleva filmen som långtråkig å seg, utan att bry sig om vad den egentligen vill förmedla. Synd. Samtidigt var den otroligt mångdimensionell. Porträtterar människors irrationalitet, om man vill kalla det så. Den porträtterar så att säga hur vi männiksor kanske inte ser skogen för alla träd, eller kanske snrare tvärtom, inte ser träden för skogen. Vi ser verkliga människor, å hur frågor om rätt å fel inte är särskilt glasklara för oss, även fast vi kan inbilla oss det..

Med lite ftertanke, så kanske filmen ändå kan var en femma... det beror som sagt hur långt å hur sjupt du själv är villig att gå. Mitt tips. Läs inte om filmen före. Bara se den... om du vill.. kankse bäst att inte var helt trött å slut heller, vilket jag var när jag såg den..

Undrar vilken film som blir nästa....

Det brukar var svårt att komma på vad jag önskar mig när man måste önska sig något, som till födelsedagar å till julafton. Men för tillfället har jag en ganska lång önskelista och viljor, dvs. saker jag vill göra. Bland annat är det lite småtråkiga saker, som jag ändå längtar efter att äga. som:

skurhink-mockajäng. en sån grej man fäster på skurhinken, så man kan krama ur moppen från vatten.. ni vet!
en strykbräda
en ordentlig ugnsform, så jag kan göra mega-bauta-goda gratänger å lasagner
brännare, till att göra créme brulé. mmmmm
nya träningsbyxor
gympa-skor.. skor för att jogga/springa i
en ordentlig sport-bh. var finner jag en sån?
en snygg å bekväm träningstop

så har vi saker jag vill se/göra/uppleva:

bio,, jag har en massa filmer jag vills e. Jag älskar film!! Minns att det säkert var nsätan tjugo filmer som gick på biograferna alldelens före jul som jag ville se.. Å när jag efter jul skulle kolla upp alla dessa filmer å planera vilka jag skulle gå på å när, så hade en hel del av de biofilmer jag velat se bortplockade. å nu minns jag inte vilka filmer det rörde sig om! tusan också. nån som vet vilkla filmer som gick före jul? Nåja. på min film/bio-önskelista står just nu:

Mammut
Benjamin Buttons otroliga liv
Changeling
De ofrivilliga
Frozen river
Gomorra
I taket lyser stjärnorna
Låt den rätte komma in
Madagaskar 2
Pojken i randig pyjamas
Revolutionary road
Seven pounds
The Baader Meinhof Complex
Tvivel
Twilight
Valkyria
Yes Man
Zack and Miri Make a Porno

Kankse också
The Unborn
Lars and the Real Girl
Mellan väggarna
The Day the Earth Stood Still
Vicky Christina Barcelona

Förutom film har jag även en massa serier å andra program som jag längtar efter och saknar: 

One Tree Hill - jag älskar serien, å följer den plikttroget!
Kyle X/Y - varför har den jämnt uppehåll här i Sverige? Dåligt
Duck-tales - blast from the past! åh!! jag älskar Knatte, Fnatte å Tjattes äventyr. Följde väl som många andra barn denna serie.. saknar den
Appropå serier från barndomen. Sandybell är en serie jag önskar att jag fick se hela. Sett ett avsnitt utav den, som vi hade på film när jag var liten. har alltid längtat efter att få se fortsättningen.. :( en dröm som kanske aldrig blir sann..
Top Model
Hells kitchen - har fastnat för Gordon. Tycker även om det andra programmet som visats pås enaste tiden:
The F-word
När jag ändå är inne på mat. Halv åtta hos mig, tycker jag är roligt att följa under veckodagarna.
Californication
Desperate Housewifes
Grey's Anatomy
DU är vad du äter
Design Simon & Thomas
Angel - jag önskar att det fanns en till säsong...
Christine

Det är allt jag kan komma å tänka på för tillfället. Men jag har säkert fler favoriter. Annat som jag önskar mig är:

Motivation - både för träning och plugg
Bättre ekonomiska förutsättningar
En spa-weekend
Åh, ja, en billig resa till Egypten. Hur hittar jag en sån? tips?
Sommar
En ny cykel
Mer tid

Nje, nu orkar jag inte rabbla önskelistor längre. dags för en dusch.. sen mer plugga å uppdrag att slutföra!

Tjing!

Nu så, äntligen! Uppsats = klar och inckickad! Huvvaligen. Det är alltid blandade känslor med det. Skönt för att jag kan släppa allt och äntligen pusta ut. De tär skönt att känna att det itne ligger i mina händer längre. Samtidigt så vat jag ju inte.. Jag vet ju inte om uppsatsen är okej, bra eller dålig.. Det är alltid lika nervöst att vänta på ett utlåtande. Men, men.. Det känns i alla fall skönt, att ha detta ur vägen.

men nu rmalar allt annat över mig som bara väntat på min uppmärksamhet. Jag har bland annat ett seminarium i morgon i kursen vetenskapsteori. Eftersom jag ligger tre veckor efter på kursen känns det inge vidare att ge sig i kast med detta. Kanske jag inte går på seminariet i morgon? Det känns bara dumt att gå dit, för att jobba i grupper med en massa frågor, om jag inte ens har läst in mig på ämnet. Nåja... Jag får se hur mycket energi och hur snabb lästakt jag kan köra på i nu..

Det är tungt. För jag behöver en urladdning av något slag. Vila. Men det blir det inget av. Snarare är det så att allt börjar nu. Ja dels att plugga, det ovan nämnda. Sen så har jag tagit på mig att jobba i helgen. Efter det följer då ytterligare en vecka där jag msåte snabba mig på å hinna ikapp på mina kurser. Så, för att redan ha haft en tuff vecka... det har abra börjat!!!! Ingen rast, ingen ro! Hur ska jag lyckas bita ihop å bara köra på?

Det får gå på något sätt..

Samtidigt gör jag mitt bästa med att söka resor på nätet. Egptenplanerna är i full rullning. men det är inte lätt att hitta billiga resor tlll familjen, det ska jag säga.. Det blir ännu mer frustrerande i och med att ju längre man väntar, desto dyrare eller svårare blir det, att hitta en bra å billig resa.

Tiden???!!! Kan du för en gångs skull ta å sakta ner lite grann, så jag hinner med allt jag ska göra???!!! om jag säger snälla?

Snälla

Ny vecka, nya utmaningar! Eller nygamla utmaningar!! Nu jädrar ska uppsatsen skrivas klar!! För jag måste verkligen komma igång med mina två andra kurser som är inne på sin tredje kursvecka nu. Illa att ha hamnat så långt efter. Tur att de går på halvfart!!

Hade en träff med våra två program-lärare idag. Eller vad man nu kan kalla dem. Gillar båda skarpt. För de har en förmåga att kunna motivera en så bra!! Vår träff handlade mycket om att utvärdera masterprogrammet så här långt å börja tänka på stundande uppsatsarbete. Något som jag länge gruvat över. Men nu känns det spännande att snart komma igång på allvar. Å när de kallade oss studenter som läser det här programmet för en liten egen forskargrupp, redan nu kände jag hur jag växte några centimeter i stolen där jag satt. Jag, forskare? De vill tydligen att vi ska inse att steget inte är så långt dit nu. Något jag har svårt att se.. För jag känner mig fortfarande så liten å ofärdig för den världen. Men samtidigt kändes de ämnen som berördes och diskuterades på konferensen vi var bjudna på i november inte helt främmande. Tänk att jag faktiskt förstod vad dessa forskare pratade om, hur de gått tillväga och vilka teorier de använt i sina studier! Det är inte så dåligt av mig ändå... Så det är nog dags att jag börjar inse det.. Att jag nog kanske skulle kunna klara av det. Att fortsätta på den här banan sen alltså. Det är kanske inte omöjligt?! Jag vet i å för sig inte om forskning är det jag vill göra. Men..... kanske... vi får se!

Så med motivationen på topp dyker jag ner i studiernas underbara värld. Mitt ibland plastikoperationer, organdonationer och strippdansöser!

Hej på er!