En vecka sen förra inlägget. Å nu sitter jag hemma i vardagsrummet. Blicker förnjsamt ut mot världen utanför mitt fönster. Allt är som vanligt här. Nästan. Skillnaden sen före resan är bar mark, och solljuset som värmer. Precis den värld jag ville komma tillbaka till. Sommaren är nära. Jippi!

Funderar tillbaka på semestern somv arit. Den har varit underbart. Å sens enaste jag srev har det hunnits med en hel del saker.

En av dem var Falukan på Nilen. Det var en härlig tur där vi lugnt å stilla njöt av fläktande vindar medan båten sakta zick-zackade fram å tillbaka. Bjöds på en varm och söt kopp te, samtidigt som vi fick en härlig sightseeing. Vi såg från båten gamla nubiska katakomber, och en magnifik begravningsbyggnad uppförd till nån rik snubbe, jag inte minns namnet på. Typiskt! Man ahr tidigare kunnat besöka denna begravningsplats, med när mannens fru dog så stängdes platsen för besök. Må de vila... Sen kunde vi även beskåda hotellet Old Cataract där självaste Agatha Christie satt å skrev boken Döden på Nilen. Om den nu hette så, vad vet jag. Dessutom kunde man längs med klippor se ristade hieroglyfer. Jag kunde inte låta bli att föreställa mig när någon stod å ristade i just den klippan. Vem var det, hur var dennes liv, å vad vill det berättas om med just de hieroglyferna? Spännande. Efter denna båttur var vi alla hungriga. Vi trsakade vidare till McDonalds (ja, de har det där), å käkade där.

Vi begav oss sedan hemåt. Bara för att vända i princip. Vi hade nämligen bestämt oss för att åka ut till hotell Mövenpick som ligger på en ö för att käka glass. Men innan det blev av var en visit till trafikkontoret, eller vad det nu var nödvändig. Det för att vi skulle med en caravanen till Abu Simbel som gick tre på morgonen. Men i stället för att hela familje skulle tfängas där stannade vi systrar till på en restaurang å drack ett glas vin medan föräldrarna tålmodigt fick sköta det viktiga. Stackarna!

Nåja. Abu Simbel som sagt. Vi begav oss hemifrån ca tre på morgonen. Åkte till mötesplatsen varifrån alla bilar sedan skulle avgå i caravan mot ABu Simbel. Å om du tror du vet vad en caravan innebär,d är alla åker i samlad trupp då tror du fel. För här innebar det att alla startar samtidigt, å sen är det en tävling genom öknen om vem som kommer först!! Japp! Vilka galningar de är i trafiken alltså. Hlet otroligt. Nåja. Abum Simbel var magnifikt. Det består av två tempel. Båda har de flyttats från sina orginalplats, som annars skulle ligga flera meter under ytan. Fyra år förtår jag att det ska ha tagit att flytta templen. Ett jobb som jag inte ens kan förstå som möjligt. Men det är roligt att templen finns kvar för eftervärlden. De var en magnifik syn, som är obeskrivbar. Det går inte att förså hur stora de var å vilken känsla det var att befinna sig där. Helt otroligt med alla hieroglyfer, alla bilder. Från golv till tak. Ja till å med i taket genom hela tempelt som var otroligt djupt och med flera olika rum. Fullt! Totalspäckat. Vilket arbete som ligger bakom alltså. Obegripligt. Det kändes iofs inte lika levande som den sound and lightshow som var på Phileatemplet, men jag har hört att Abu Simbels sound and light.show ska vara snäppet bättre än Philae! Väl hemma igen från Abu SImbel så for hela familjen till Sara hotell för en slapp dag i solen.

I lördags var jag å Ida å tittade på den ofrädiga obelisken. Det var coolt, även om en trasig sten inte kan tyckas särskilt intressant. Men med historien bakom blir det desto intressantare. För de "gamla egyptierna" använda handkraft till att få fram dessa gigantiska obelisker. Mödosamt malde man ner berget för att få fram, det man önskade. Som denna obelisk. Där man slipat ner berget tills dess man får ett slätt och rakt avlångt stenblock. Hur långt id tog inte det ´jobbet? Å hur lyckades de egentligen få det så rakt? Å hur fick man lös obelisken när man till slut hade tre av fyra sidor klar? Hur skilde man obelisken från beget? No idea!? Hur som helst så ska denna obelisk olyckligtvi åsmakat sig en spricka, varför man övergav med att arbeta med den. I efterhand ska också romarna varit på obelisken å försökt språnga (?) loss den, elelr bort den kanske? Därför har den idag ett antal fler sprickor... 

Så mycket mer gjordes inte denna dag. Inte förutom att vi åt en otrolig middag som mamma komponerat, samt drack Sangria som Nina blandat i hop. Det följdes av Singstar somh ela familjen deltog i. Vi skrattade så vi grät. Underbar familj jag har.... hihi

Sen söndag. Som sista sightseeing tog vi ytterligare en tur till Philea-templet. Nu på dagen. Det var kul. Nu fick man tillfälle att fota allt som mna missat på sound and light-show. Vanligtvis så går turister med guider som de åker till templet med. Men vi gick där för oss själva. Tids nog fick mamma en massa vakter, med sig, som kom att bli våra personliga tempelguider. Det var kul, eftersom vi då fick gå på och fick se ställen som man annars inte får vara på. Hehe!! Lite läskigt dock med vakterna som obekymrat bär omkring på sina pickadoller. 

Dagen avslutades med att äta ute på en restaurang, med familjen. Det var min å Idas sista dag i Aswan. Efter maten tog vi en snabb tur på soken för att inhandla lite presenter å souvenirer. Jag är inte riktigt en storhandlare, men inpulsköpte ändå en märkeskopia till resväska. Jag resonerade så att jag ändå behövde en, eftersom jag för tillfället använde var trasig (om än den kunde lagas). Dessutom så är det omöjligt att hitta resväskor till samma pris i Sverige. Då för man tömma plånboken. Som, sagt, så slog jag till. Sen kunde jag inte hålla mig ifrån kryddorna. Köpte mig några vaniljstänger, saffran och hibiskuste. Sen fann jag två vackra sjalar som jag nu gladeligen slänger runt halsen när jag går utanför dörren.

 Fem på morgonen åkta jag å Ida med Ibbe som chaufför hela vägen till Hurghada igen. Denna gång blev det som tur var ingen 12-timmars resa. Det tog "bara" sju timmar. Var framme vid vårt hotell, samma som vi lämnade vid lunchtid ungefär. Roligt att de minns oss, den galna familjen Forsgren, från hotellet. De hade ordnat med ett bra rum. Havsutsikt å allt. Även om aircon inte funkade så var det perfekt. Nog för att jag hade min värsta mardröm ever nånsin i det rummet. men det är över nu och jag överlevde i alla fall. Ja, nog om det. Vi spenderade vår sista dag i Egypten på stranden. Det var härligt. Sen åt vi ännu en gång på den italienska restaurangen i anslutning till hotellet. Kunde dessutom konstatera att antalet turister ökat frekvent sen vi var där sen sist. Å av dem var övervägande delen svenskar. Det känns alltid lite speciellt att höra svenska röster igen, när man inte hört några på ett bra tag. var ganska trött på kvällen, så vi somnade tidigt.

I måndags var det alltså hemresa. Vaknade, åt frukost, packade det sista. Allt i lung takt. Hotellet bar ut våra väskaor, fixade med taxi, å förhnaldade taxi-priset. Sen bar det iväg till flygplatsen. Vi var där tidigt. Kankse lite för tidigt. Redan kvart över elva var vi klara med incheckning mm, å planet skulle gå kvart i tre. Nåja, man kan aldrig veta så säkert hur lång tid saker å ting tar i Egypten. Vi fick några lugna timmar framför oss. Klev på planet i ganska god tid. Till å med så god att vi kunde lyfta före utsatt tid. hela flygresan gick smidigt å fort, å vi landade nästan en timme före utsatt tid hemma i Sverige.

Snipp snapp snut så var resan slut. Men jag har redan hunnit boka nästa resa mot nya äventyr, som går av staplen den 28 juli. Längtar redan dit. Men nu när jag är hemma, ska jag passa på att njuta lite.. För borta är bra, men hemma är nog ändå alltid bäst.