ESC 2010
Okej. Ja, jag är en eurovision-fantast, om det nu skulle råkat gått förbi någon jag känner! Förvånar mig att jag inte tjatat mer om denna omdiskuterade tävling här. Men här kommer en liten utläggning om årets tävling.
När jag tidigare i år lyssnade igenom de bidrag som dittills var klara så konstaterade jag att årets tävling, skulle bli en av de tråkigaste på länge. Sådana tyckte jag bidragen var. Ballader, ballader, ballader, var min känsla. Skulle jag få somna i soffan? Men jag hade fel! Det är en färgstark å spännande tävling, just för att det känns så svårt att tippa årets vinnare!
Jag är åter igen förvånad över Sveriges skandalrubriker på att Annas låt inte gick vidare till final. Det känns som att Sverige går med en missuppfattad föreställning om att vara ett ledande musikland i världen och att våra bidrag i ESC alltid är superbra och självklara vinnarfavoriter. När ska vi vakna? Hur det än är med Sverige som ett ledande musikland, så kvarstår att bidragen i ESC och våra vinnare i melodifestivalen inte faller Europa i smaken. Inse! Jag gillade Annas låt och går å nynnar på den under dagarna. Men jag hade aldrig någon större förhoppning om att låten skulle klara sig bra i ESC. Vistt, höll jag tummarna och när Annas framträdande var så otroligt, så väcktes en gnutta hopp måste jag medge. Men när jag sedan hörde repriserna och fick höra låten i de andra låtarnas sammanhang så stod det klart för mig att Sveriges låt föll platt som en pannkaka i jämföresle. Så för mig är det inte en skandal eller större överraskning att Anna inte gick till final. Skandalen är att vi i Sverige inte har tillräckligt mycket självinsikt för att förstå att det är vi som gör fel och inte Europa. Jag hade hoppats på att Salems låt skulle vunnit i melodifestivalen. Jag tror att den hade haft en större chans. Men, men. Det kan vi aldrig veta säkert. Sluttjatat om Sverige nu. Jag har andra favoriter jag vill lyfta fram.
Jag tycker det är roligt att tävlingen tagit en vänding där fler musikgenrer får en chans att göra sig hörda och därmed framträdandena blivit mer varierade. Så mina favoriter i år, är på inget sätt de färgsprakande shownummer med halvnakna kvinnor som visar upp sig och spelar på sex appeal, som annars brukar stå som självklara favoriter. Jag är så less på sådana nummer!! Lustigt nog, är det inte många sådana bidrag i årets tävling! Det gladde mig! Det känns som att framträdandena börjar gå åt ett håll där det visuella shownumret börjar leka med kvinnlighet i stället för sex. Nog för att sexualisering kan vara en del av kvinnlighet, men jag tycker det är ganska osmakligt att få se ett framträdande som bara handlar om att bresa så mycket på benen som möjligt å visa så mycket hud som möjligt.
Nog om det. Här följer utlåtande på några av årets finallåter! För att lyssna på dem samtidigt, så hittar ni låtarna här.
Till mina favoriter i år. Bland dem finns Tyskland. En katchig låt som fångar mig på stört.
Dessutom gillar jag Belgiens lugna gitarrkomponerade låt. Avskalat å mysigt.
Sedan finns det andra låtar som inte nödvändigtvis är vinnarkandidater men som jag tycker förgyller tävlingen. En av dessa är Israels låt. Jag vet att den är en storfavorit å jag gillar låten. Den är mäktig och sångaren är helt otrolig! Men jag ser hellre Tyskland eller Belgien som vinnare.
Turkiet sticker defintivt ut i år. Jag gillar att det skickar något de inte brukar skicka. Det är en okej låt, med ett bra framträdande. Heja!
Nu säger jag emot mig själv om min irritation gentemot kvinnligt sexualiserade uppträdanden, men Frankrikes låt kan jag inte låta bli att vilja hoppa upp å dansa till! Nu vet jag iofs inte hur uppträdandet kommer att se ut, men om man har sett videon till låten så... ja, det räcker..
Jag gillar Islands låt skarpt. Blev så glad att de gick till Final!
Haha, Serbien! Ett glatt skrattpiller. Kul att se å höra.
Sedan har jag några låtar som jag inte riktigt kan placera vad gällar vad jag tycker om dem.
Danmark har en låt som vad jag hört ratades av svenska juryn, men nu alltså gått till final för Danmark. (Säger det inte något om Sveriges musikomdöme i tävlignen så vet jag inta vad som gör det.) Låten fastnar, men jag tycker inte att de som framträder gör det tillräckligt bra. De tär något med kemin som inte går ihop. Hmm..
Azerbadjan är en låt vars refräng satt sig på min hjärna. Den kan gå bra, och komemr säkreligen att gå bra. Men den går inte igenom fullt ut i rutan. Tjejen är lite för osäker. Flackar för mycket med blicken som gör att jag inte kan njuta av låten, utan mer oroa mig för om hon ska överleva framträdandet. Kankse lite för hårda ord. Jag menar inte så. Men, framträdandet kan bli bättre. Det är det jag menar bara.
Aremniens låt förstår jag inte riktigt. Framträdandet är också lite knasigt kan jag tycka. Skulle haft en lite starkare sångare... Men hon är i alla fall otrolgit vacker. Det brukar alltid väga upp en inte helt perfekt röstinsats.
Georgien. Ja... nej, för mig. Men säkert inte för adnra. Ganska fint uppträdande dock.
Rumänien har ett kraftfullt bidrag. Men det är något med tjejen jag inte klarar av. Hon sjunger jättebra, men.. JA biland så funakr det bara inte på något sätt. Ungefär som de som ite tål att se Carola... nåt sånt. Kankse att framträdandet känns lite stelt också i jämföresle med låten. Men det gör ju också att den sticker ut.
Vitrysslands låt känner jag lite sådär "ryck på axlarna" inför- Jag vet itne. Det känns så urlöjligt med de där vingarna de har på sig. Kankse det jag stör mig på också med Aremniens låt, med det där trädet som växer fram. Det blir itne visuellt sett det det är ämnat för. Jag förstår symboliken, men... Lämna de effekterna i musikvideon så blir det bättre tror jag. Det ser mest löjligt ut.
Norges bidrag är väl.. okej.
Sedan har vi som vanligt några bottennapp! De är alltid lite roliga. Här placerar sig definitivt Ukarania, Ryssland, Storbritanien, Spanien och Grekland. Förmodligen är jag ganska ensam om att tycka detta om flera bidrag. Ryssland, Ukraina och Grekland kommer väl som vanligt, av någon obegriplig anledning när det kommer till vad de bidrar med, att komma högt poängmässigt.
Cypern, Portugal och Iralnd är väl inga riktiga bottennapp, men ingen av låtarna ger vidare intryck på mig.
Övriga låtarna; Albanien, Bosnien Herzegovina och Moldavien, minns jag inte alls hur de lät. Så de står som frågetecken för mig. Men inga frågetecken som kommer att resa sig högt upp i poängtabellen ändå. Tror jag. Inte i min tabell i alla fall!
När jag tidigare i år lyssnade igenom de bidrag som dittills var klara så konstaterade jag att årets tävling, skulle bli en av de tråkigaste på länge. Sådana tyckte jag bidragen var. Ballader, ballader, ballader, var min känsla. Skulle jag få somna i soffan? Men jag hade fel! Det är en färgstark å spännande tävling, just för att det känns så svårt att tippa årets vinnare!
Jag är åter igen förvånad över Sveriges skandalrubriker på att Annas låt inte gick vidare till final. Det känns som att Sverige går med en missuppfattad föreställning om att vara ett ledande musikland i världen och att våra bidrag i ESC alltid är superbra och självklara vinnarfavoriter. När ska vi vakna? Hur det än är med Sverige som ett ledande musikland, så kvarstår att bidragen i ESC och våra vinnare i melodifestivalen inte faller Europa i smaken. Inse! Jag gillade Annas låt och går å nynnar på den under dagarna. Men jag hade aldrig någon större förhoppning om att låten skulle klara sig bra i ESC. Vistt, höll jag tummarna och när Annas framträdande var så otroligt, så väcktes en gnutta hopp måste jag medge. Men när jag sedan hörde repriserna och fick höra låten i de andra låtarnas sammanhang så stod det klart för mig att Sveriges låt föll platt som en pannkaka i jämföresle. Så för mig är det inte en skandal eller större överraskning att Anna inte gick till final. Skandalen är att vi i Sverige inte har tillräckligt mycket självinsikt för att förstå att det är vi som gör fel och inte Europa. Jag hade hoppats på att Salems låt skulle vunnit i melodifestivalen. Jag tror att den hade haft en större chans. Men, men. Det kan vi aldrig veta säkert. Sluttjatat om Sverige nu. Jag har andra favoriter jag vill lyfta fram.
Jag tycker det är roligt att tävlingen tagit en vänding där fler musikgenrer får en chans att göra sig hörda och därmed framträdandena blivit mer varierade. Så mina favoriter i år, är på inget sätt de färgsprakande shownummer med halvnakna kvinnor som visar upp sig och spelar på sex appeal, som annars brukar stå som självklara favoriter. Jag är så less på sådana nummer!! Lustigt nog, är det inte många sådana bidrag i årets tävling! Det gladde mig! Det känns som att framträdandena börjar gå åt ett håll där det visuella shownumret börjar leka med kvinnlighet i stället för sex. Nog för att sexualisering kan vara en del av kvinnlighet, men jag tycker det är ganska osmakligt att få se ett framträdande som bara handlar om att bresa så mycket på benen som möjligt å visa så mycket hud som möjligt.
Nog om det. Här följer utlåtande på några av årets finallåter! För att lyssna på dem samtidigt, så hittar ni låtarna här.
Till mina favoriter i år. Bland dem finns Tyskland. En katchig låt som fångar mig på stört.
Dessutom gillar jag Belgiens lugna gitarrkomponerade låt. Avskalat å mysigt.
Sedan finns det andra låtar som inte nödvändigtvis är vinnarkandidater men som jag tycker förgyller tävlingen. En av dessa är Israels låt. Jag vet att den är en storfavorit å jag gillar låten. Den är mäktig och sångaren är helt otrolig! Men jag ser hellre Tyskland eller Belgien som vinnare.
Turkiet sticker defintivt ut i år. Jag gillar att det skickar något de inte brukar skicka. Det är en okej låt, med ett bra framträdande. Heja!
Nu säger jag emot mig själv om min irritation gentemot kvinnligt sexualiserade uppträdanden, men Frankrikes låt kan jag inte låta bli att vilja hoppa upp å dansa till! Nu vet jag iofs inte hur uppträdandet kommer att se ut, men om man har sett videon till låten så... ja, det räcker..
Jag gillar Islands låt skarpt. Blev så glad att de gick till Final!
Haha, Serbien! Ett glatt skrattpiller. Kul att se å höra.
Sedan har jag några låtar som jag inte riktigt kan placera vad gällar vad jag tycker om dem.
Danmark har en låt som vad jag hört ratades av svenska juryn, men nu alltså gått till final för Danmark. (Säger det inte något om Sveriges musikomdöme i tävlignen så vet jag inta vad som gör det.) Låten fastnar, men jag tycker inte att de som framträder gör det tillräckligt bra. De tär något med kemin som inte går ihop. Hmm..
Azerbadjan är en låt vars refräng satt sig på min hjärna. Den kan gå bra, och komemr säkreligen att gå bra. Men den går inte igenom fullt ut i rutan. Tjejen är lite för osäker. Flackar för mycket med blicken som gör att jag inte kan njuta av låten, utan mer oroa mig för om hon ska överleva framträdandet. Kankse lite för hårda ord. Jag menar inte så. Men, framträdandet kan bli bättre. Det är det jag menar bara.
Aremniens låt förstår jag inte riktigt. Framträdandet är också lite knasigt kan jag tycka. Skulle haft en lite starkare sångare... Men hon är i alla fall otrolgit vacker. Det brukar alltid väga upp en inte helt perfekt röstinsats.
Georgien. Ja... nej, för mig. Men säkert inte för adnra. Ganska fint uppträdande dock.
Rumänien har ett kraftfullt bidrag. Men det är något med tjejen jag inte klarar av. Hon sjunger jättebra, men.. JA biland så funakr det bara inte på något sätt. Ungefär som de som ite tål att se Carola... nåt sånt. Kankse att framträdandet känns lite stelt också i jämföresle med låten. Men det gör ju också att den sticker ut.
Vitrysslands låt känner jag lite sådär "ryck på axlarna" inför- Jag vet itne. Det känns så urlöjligt med de där vingarna de har på sig. Kankse det jag stör mig på också med Aremniens låt, med det där trädet som växer fram. Det blir itne visuellt sett det det är ämnat för. Jag förstår symboliken, men... Lämna de effekterna i musikvideon så blir det bättre tror jag. Det ser mest löjligt ut.
Norges bidrag är väl.. okej.
Sedan har vi som vanligt några bottennapp! De är alltid lite roliga. Här placerar sig definitivt Ukarania, Ryssland, Storbritanien, Spanien och Grekland. Förmodligen är jag ganska ensam om att tycka detta om flera bidrag. Ryssland, Ukraina och Grekland kommer väl som vanligt, av någon obegriplig anledning när det kommer till vad de bidrar med, att komma högt poängmässigt.
Cypern, Portugal och Iralnd är väl inga riktiga bottennapp, men ingen av låtarna ger vidare intryck på mig.
Övriga låtarna; Albanien, Bosnien Herzegovina och Moldavien, minns jag inte alls hur de lät. Så de står som frågetecken för mig. Men inga frågetecken som kommer att resa sig högt upp i poängtabellen ändå. Tror jag. Inte i min tabell i alla fall!
I kläm
Mötet med min handledare gick bra. Hon har verkligen varit guld värd i den här långa skrivporcessen som jag gått igenom. Jag hade inte suttit här med en, i princip, klar masteruppsats om det inte vore för henne. När vit räffades konsaterade hon att det inte fanns så mycket mer kvar hon kunde säga. Det var riktigt skönt. Det enda som återstår, är nu att fila lite på formuleringar och stavning, samt kapa bort lite, lite mer text. Men jag har redan gjort det mer än halvvägs in i uppsatsen, så just nu känner jag att jag kan börja pusta ut. Skönt.
Till veckan ska jag lämna in uppsatsen till en annan student som ska opponera på uppsatsen, som jag dessutom ska försvara. Det börjar oroa mig. Det känns som att jag inte har förmågan att sitta inför ett gäng människor å dra upp varför jag gjort si å så. Men det kommer säkert gå bra.
Det enda som besvärar mig just nu är att jag inte vet när denna opposition kommer att äga rum. Datum har sedan länge varit fastslaget till den 1:a juni, men för någon vecka sedan så började andra studenters handledare bolla för att flytta fram datumet till den 9:e juni, eftersom deras studenter inte var riktigt klara. Det slutade med att man fick välja vilket datum man skulle lägga fram uppsatsen, 1:a eller 9:e. Alla förutom jag har valt 9:e. Det ställer till det för mig (som förresten är den enda att vara klar i tid,!!!) Lite tråkigt känns det att när man har gjort som man ska, så får man hamna i kläm för det. Det går inte att ha ett oppositionsseminarium med bara mig... Någon måste opponera, å jag måste också opponera på någon annans uppsats.
Vanligvis hade jag tackat för några extra dagars skrivande, men nu är det så att jag sedan länge planerat att befinna mig hemma i Jokkmokk som senast den 7:e juni, med uppsatsen bakom mig, för att kunna vara med å fira min pappa som fyller 50.
Jag har nu fått förslaget att flytta fram min opponering någon dag, men göra den före den 9:e juni. Min första tanke var att det går hur bra som helst. Jag är vanligtvis väldigt felxibel av mig, även om jag önskat att få det överstökat så fort som möjligt. Sedan kom jag på att det nog inte är det mest fördelaktiga för mig om datumet flyttas fram för mycket. Man ska ha tid att göra justeringar och ändringar i uppsatsen innan den lämnas in till examinator. För varje dag opponeringen flyttas fram desto fler dagar snuvas jag på för att kunna göra dessa ändringar. Jag bör ha liknande (ja, egentligen samma) förusättningar som alla andra att hinna ändra i texten.
Min tanke har tidigare varit att kunna lämna in uppsatsen den 4:e juni, men det lär inte hända nu. Nu kommer jag i stället få jobba över helgen 5-6 juni, vilket blir knepigt eftersom jag nyss, innan jag fick veta det här, lovat att jobba på söndag den 6:e. Något jag lovat eftersom jag trodde allt var klart med alla datum! Skit också!! Hur ska detta sluta?
Till veckan ska jag lämna in uppsatsen till en annan student som ska opponera på uppsatsen, som jag dessutom ska försvara. Det börjar oroa mig. Det känns som att jag inte har förmågan att sitta inför ett gäng människor å dra upp varför jag gjort si å så. Men det kommer säkert gå bra.
Det enda som besvärar mig just nu är att jag inte vet när denna opposition kommer att äga rum. Datum har sedan länge varit fastslaget till den 1:a juni, men för någon vecka sedan så började andra studenters handledare bolla för att flytta fram datumet till den 9:e juni, eftersom deras studenter inte var riktigt klara. Det slutade med att man fick välja vilket datum man skulle lägga fram uppsatsen, 1:a eller 9:e. Alla förutom jag har valt 9:e. Det ställer till det för mig (som förresten är den enda att vara klar i tid,!!!) Lite tråkigt känns det att när man har gjort som man ska, så får man hamna i kläm för det. Det går inte att ha ett oppositionsseminarium med bara mig... Någon måste opponera, å jag måste också opponera på någon annans uppsats.
Vanligvis hade jag tackat för några extra dagars skrivande, men nu är det så att jag sedan länge planerat att befinna mig hemma i Jokkmokk som senast den 7:e juni, med uppsatsen bakom mig, för att kunna vara med å fira min pappa som fyller 50.
Jag har nu fått förslaget att flytta fram min opponering någon dag, men göra den före den 9:e juni. Min första tanke var att det går hur bra som helst. Jag är vanligtvis väldigt felxibel av mig, även om jag önskat att få det överstökat så fort som möjligt. Sedan kom jag på att det nog inte är det mest fördelaktiga för mig om datumet flyttas fram för mycket. Man ska ha tid att göra justeringar och ändringar i uppsatsen innan den lämnas in till examinator. För varje dag opponeringen flyttas fram desto fler dagar snuvas jag på för att kunna göra dessa ändringar. Jag bör ha liknande (ja, egentligen samma) förusättningar som alla andra att hinna ändra i texten.
Min tanke har tidigare varit att kunna lämna in uppsatsen den 4:e juni, men det lär inte hända nu. Nu kommer jag i stället få jobba över helgen 5-6 juni, vilket blir knepigt eftersom jag nyss, innan jag fick veta det här, lovat att jobba på söndag den 6:e. Något jag lovat eftersom jag trodde allt var klart med alla datum! Skit också!! Hur ska detta sluta?
Nedräkning
Ja, nu är det på allvar. Nu börjar det verkligen dra i hop sig. Läskigt! Jag förstår inte att jag är där jag är idag. Att jag har en text på 60+ sidor... Det hade jag aldrig kunnat tro i början på denna termin. Aldrig.
Men jag är så glad att jag är där jag är. Å även om uppsatsen kanske inte är helt 100% så som jag önskade att den borde vara, så börjar jag ändå känna mig ganska... Nöjd. Jag hoppas det inte är en falsk invaggning av nöjdhet jag befinner mig i.
Men det tror jag inte. Jag har ständigt fått så bra respons från min handledare inför det jag skrivit, så jag känner mig ganska trygg inför att denna uppsats kommer att kunna examineras. Det kommer den. Det är skönt att få höra det och att få känna det. Frågan nu är bara hur den mäter sig kvalitetsmässigt. Hur kommer den att bedömas? Jag har inte tidigare brytt mig så mycket i de frågorna, men nu börjar de spöka i mitt huvud. Pirrigt i magen!!
I morgon ska jag träffa min handledare för sista gången! Gulp! Jag ska få några sista kommentater på min text så att jag hinner fila lite mer på den till spå måndag då det är dags för att lämna in den. Jag är spänd och nervös inför det mötet. Det komemr säkert bli ett bra möte, men jag är alltid rädd för att hon ska ha hittat någon jättebrist i uppsatsen som gör att den fallerar totalt å inte kommer kunna examineras. Det kommer inte hände, men nervositeten gör att tankarna ändå flyger iväg åt det hållet.
Det komemr kännas konstigt att lämna ifrån mig min uppsats till någon annan att läsa. Tänk att någon anna nu kritiskt ska granska min text å sedan, den 1:a juni ställa mig mot väggen och fråga ut mig om allt möjligt tänkbart! Läskigt! Njae, riktigt så allvarligt som jag målar upp det här lär det nog inte bli, men det är läskigt. Jag är rädd för att jag kommer att ha tappat talföret helt. Jag kommer att vara riktigt nervös den 1:a juni!
Det ska bli spännande att få läsa någon annans uppsats också. Och skrämmande. Jag har ingen aning om vad jag ska få läsa om och hur den text jag läser kommer att mäta sig i jämförelse med min. Förmodligen kommer jag i vanlig ordning känna att den text jag läser är mycket bättre än min egen. Det kommer ge mig stor ångest! Mne, men. Det återstår att se. Jag vill samtidigt inte att det är en dålig text jag ska läsa. De tär inte kul att kritisera en sådan text... inte för den som skrivit den... jaja... får se hur det går!
Jag hoppas att det inte ska vara allt för många ändrignar att göra i texten efter det där seminariet. Det borde det inte vara. Hoppas att jag smått kommer att kunna känna mig klar den 1:a juni, efter seminariet. Hur som, tänker jag inte lägga mer tid än den veckan ut på att förändra texten avsevärt. Det är min sista vecka. Sedan säger jag hej då till universitetet!
Min första tanke inför att bli klar är att jag vill fira det ordentligt. Men det tråkiga är att det inte "finns något att fira". Det finns inget studentmässigt arrangemang som lyfter fram att jag tar min examen. Eller jo, det finns en cermoni, i september. Examnesbeviset lär väl dimpa ner i brevlådan däromkring också. (Att det ska ta flera månader för universitetet att skriva ut och underteckna ett papper har jag svårt att förstå) Men jag vill itne vänta till september med att fira. Är inte det lite konstigt?
Jag hade önskat ett firande i samma anda nu som när jag tog studenten. Det här är ändå för mig större än studenten. Det är värt att firas. Jag vill känna samma lyckorus och glädje. Framför allt vill jag kunna dela det med nära vänner. Jag vill firas! Men jag ser inte nu att något sådant firande kommer att äga rum. Jag kommer att lämna in uppsatsen på en fredag. Den helgen, på söndagen ska jag jobba, å på måndag reser jag hem till Jokkmokk. Dels för att ladda om batterierna och landa lite i världen igen. Men framfrö allt för att vara nära pappa å kunna fira honom, eftersom han fyller 50 år! Tjoho! När jag kommer tillbaka till Stockholm är det jobb som gäller... Så mycket för firande.. Känns mycket underligt....
Jag vet itne riktigt vad jag ska göra för att rikta uppskattning till mig själv å min bedrift. Funderar på att ge mig själv en examenspresent i alla fall. Har kollat in en ny telefon.. En LG-telefon som heter GT540 Swift. Gillar både den rosa å den vita/silverfärgade. Verkar som en fin telefon. Jag kan inte så mycket om telefeoner å om alla funktioner de kan erbjuda idag. Bara man kan ringa å skicka sms är det ju bra. Men jag gillar idén med pekskärm, å vet att jag vill ha 3G så den funakr i norr. Sedan hade det varit bra om man kan använda spotify på den, vilket jag tror att man kan med denna telefon. Ja, ja.. Jag får väl se hur det blir med den saken.
Nu dags, för att korrekturläsa å kapa bort några sidor för mycket i uppsatsen. Tjing!
Men jag är så glad att jag är där jag är. Å även om uppsatsen kanske inte är helt 100% så som jag önskade att den borde vara, så börjar jag ändå känna mig ganska... Nöjd. Jag hoppas det inte är en falsk invaggning av nöjdhet jag befinner mig i.
Men det tror jag inte. Jag har ständigt fått så bra respons från min handledare inför det jag skrivit, så jag känner mig ganska trygg inför att denna uppsats kommer att kunna examineras. Det kommer den. Det är skönt att få höra det och att få känna det. Frågan nu är bara hur den mäter sig kvalitetsmässigt. Hur kommer den att bedömas? Jag har inte tidigare brytt mig så mycket i de frågorna, men nu börjar de spöka i mitt huvud. Pirrigt i magen!!
I morgon ska jag träffa min handledare för sista gången! Gulp! Jag ska få några sista kommentater på min text så att jag hinner fila lite mer på den till spå måndag då det är dags för att lämna in den. Jag är spänd och nervös inför det mötet. Det komemr säkert bli ett bra möte, men jag är alltid rädd för att hon ska ha hittat någon jättebrist i uppsatsen som gör att den fallerar totalt å inte kommer kunna examineras. Det kommer inte hände, men nervositeten gör att tankarna ändå flyger iväg åt det hållet.
Det komemr kännas konstigt att lämna ifrån mig min uppsats till någon annan att läsa. Tänk att någon anna nu kritiskt ska granska min text å sedan, den 1:a juni ställa mig mot väggen och fråga ut mig om allt möjligt tänkbart! Läskigt! Njae, riktigt så allvarligt som jag målar upp det här lär det nog inte bli, men det är läskigt. Jag är rädd för att jag kommer att ha tappat talföret helt. Jag kommer att vara riktigt nervös den 1:a juni!
Det ska bli spännande att få läsa någon annans uppsats också. Och skrämmande. Jag har ingen aning om vad jag ska få läsa om och hur den text jag läser kommer att mäta sig i jämförelse med min. Förmodligen kommer jag i vanlig ordning känna att den text jag läser är mycket bättre än min egen. Det kommer ge mig stor ångest! Mne, men. Det återstår att se. Jag vill samtidigt inte att det är en dålig text jag ska läsa. De tär inte kul att kritisera en sådan text... inte för den som skrivit den... jaja... får se hur det går!
Jag hoppas att det inte ska vara allt för många ändrignar att göra i texten efter det där seminariet. Det borde det inte vara. Hoppas att jag smått kommer att kunna känna mig klar den 1:a juni, efter seminariet. Hur som, tänker jag inte lägga mer tid än den veckan ut på att förändra texten avsevärt. Det är min sista vecka. Sedan säger jag hej då till universitetet!
Min första tanke inför att bli klar är att jag vill fira det ordentligt. Men det tråkiga är att det inte "finns något att fira". Det finns inget studentmässigt arrangemang som lyfter fram att jag tar min examen. Eller jo, det finns en cermoni, i september. Examnesbeviset lär väl dimpa ner i brevlådan däromkring också. (Att det ska ta flera månader för universitetet att skriva ut och underteckna ett papper har jag svårt att förstå) Men jag vill itne vänta till september med att fira. Är inte det lite konstigt?
Jag hade önskat ett firande i samma anda nu som när jag tog studenten. Det här är ändå för mig större än studenten. Det är värt att firas. Jag vill känna samma lyckorus och glädje. Framför allt vill jag kunna dela det med nära vänner. Jag vill firas! Men jag ser inte nu att något sådant firande kommer att äga rum. Jag kommer att lämna in uppsatsen på en fredag. Den helgen, på söndagen ska jag jobba, å på måndag reser jag hem till Jokkmokk. Dels för att ladda om batterierna och landa lite i världen igen. Men framfrö allt för att vara nära pappa å kunna fira honom, eftersom han fyller 50 år! Tjoho! När jag kommer tillbaka till Stockholm är det jobb som gäller... Så mycket för firande.. Känns mycket underligt....
Jag vet itne riktigt vad jag ska göra för att rikta uppskattning till mig själv å min bedrift. Funderar på att ge mig själv en examenspresent i alla fall. Har kollat in en ny telefon.. En LG-telefon som heter GT540 Swift. Gillar både den rosa å den vita/silverfärgade. Verkar som en fin telefon. Jag kan inte så mycket om telefeoner å om alla funktioner de kan erbjuda idag. Bara man kan ringa å skicka sms är det ju bra. Men jag gillar idén med pekskärm, å vet att jag vill ha 3G så den funakr i norr. Sedan hade det varit bra om man kan använda spotify på den, vilket jag tror att man kan med denna telefon. Ja, ja.. Jag får väl se hur det blir med den saken.
Nu dags, för att korrekturläsa å kapa bort några sidor för mycket i uppsatsen. Tjing!
På toppen!
Idag är en bra dag! :) Solen lyser å värmer! För närvarande är det 30 grader varmt på min balkong! hihi.. Varför lyser solen så starkt å varmt idag? Är det kanske för att den sprider sig inifrån å ut? Jag har en toppen-lycklig-bus-rolig-hakuna matata-dag!! Japp, så är det..
Detta trots att micron bestämt sig för att säga upp sig medans jag var bortrest. Why? jag vidtog alla försiktighetsåtgärder! Hade dragit ur den ur eluttaget å allt. Men kanske var det just det... Jag klippte det enda band den hade till livet; elen. Det kanske var det där eluttaget som gjort att den klarat sig så länge, fungerat å servat i alla sina dar utan problem. Men, men. Okej då. Hej då micron, ha det bra där dit du färdats. Du förtjänar att ta pension. Det var länge sedan vi firade din födelsedag så gud vet hur gammal å skröplig du egentligen var. Jag ska anställa en ny, yngre modell! Ha! Trots micron inte fungerar å jag är skithungrig så får det itne mitt humör att rubbas. Solen skiner fortfarande lika starkt.
Å att min handledare hade missat att vi hade möte idag å jag fick udnerhålla mig själv i två timmar har inte kunnat dra ner mig heller.. För vad som kom ur mötet senare var värt allt!! Det räcker med att säga så här. Examen, here I come! Japp, det ser fint ut sa hon. Sluttampen kvar nu bara. Det är inte mycket. I'm happy, happy, happy!! Till råga på allt fick jag veta att jag möjligen är den enda i min "grupp" som kommer lyckas bli klar i tid. Det gör att jag känner mig lite extra duktig, på nåt sätt. Jag som gått å trott att jag halkat efter.... men icke. Ibland är det på något sätt kul att ha något att jämföra sig med när allt kommer omkring. Mötet var dagens highlight. Nu ska jag köra stenhårt in i mål!!
Att det kändes som att jag halvt höll på att dö på löpbandet när jag besökte gymmet idag (för första gången på över en måndad tror jag) så var jag fortfarande på topp. Lite tråkigt att märka hur mycket jag tappar i kondis på denna månad, så kändes det ända skitbra att jag tagit mig dit! Jag tog mig faktiskt exakt 5 km på 40 min. Det är inte det bästa jag gjort, men det kändes bra, som sagt. :) Ska göra så got jag kan för att hålla igång tränignen nu tills det blir dags för vårruset. :S
Jag förebyggde också de sura miner jag brukar få när jag duschat och ska ge mig på att reda ut mitt hår. Mitt hår har inte varit min bästa vän sedan i höstas tror jag. Så fort jag duschat har det förvandlats till svinto... typ.. Njae, inte riktigt, mend et har varit rent omöjligt att borsta, utan att slita av mig halva peruken. Å inte har det funkat att vänta tills håret torkat heller. Då har det varit än värre. Så idag, på mina två timmar av väntan på mötet med min handledare, begav jag mig in till stan å köpte HÅRINPACKNING!!! Vips, så är håret äntligen mjukt, lent å medgörligt. Det är itne längre som tuggummi.. I stället luktar inpacknignen tuggummi å nu vill jag sitta å tugga på håret! Tur att jag itne är förtjust i att tugga tuggummi. Så skulle nog inpackningen inte ge så mycket för bättre hår i slutändan... (Kul att märket på inpackningen är Aussi... ni vet, aussi, som i vovvarna våra, hihi)
Jag tror att jag lever på endorfiner sedan bröllopet i Kanada. Jag kan itne sluta le å känna mig glad! Nina å Jason... Det värmer i hjärtat när jag tänker på dem... :)
Men sen så kommer min egen älskling hem också snart. I morgon närmare bestämt. Undar hur glader å sprallig jag kommer vara då?!
Jag är orubblig å oövervinnerlig idag!
Detta trots att micron bestämt sig för att säga upp sig medans jag var bortrest. Why? jag vidtog alla försiktighetsåtgärder! Hade dragit ur den ur eluttaget å allt. Men kanske var det just det... Jag klippte det enda band den hade till livet; elen. Det kanske var det där eluttaget som gjort att den klarat sig så länge, fungerat å servat i alla sina dar utan problem. Men, men. Okej då. Hej då micron, ha det bra där dit du färdats. Du förtjänar att ta pension. Det var länge sedan vi firade din födelsedag så gud vet hur gammal å skröplig du egentligen var. Jag ska anställa en ny, yngre modell! Ha! Trots micron inte fungerar å jag är skithungrig så får det itne mitt humör att rubbas. Solen skiner fortfarande lika starkt.
Å att min handledare hade missat att vi hade möte idag å jag fick udnerhålla mig själv i två timmar har inte kunnat dra ner mig heller.. För vad som kom ur mötet senare var värt allt!! Det räcker med att säga så här. Examen, here I come! Japp, det ser fint ut sa hon. Sluttampen kvar nu bara. Det är inte mycket. I'm happy, happy, happy!! Till råga på allt fick jag veta att jag möjligen är den enda i min "grupp" som kommer lyckas bli klar i tid. Det gör att jag känner mig lite extra duktig, på nåt sätt. Jag som gått å trott att jag halkat efter.... men icke. Ibland är det på något sätt kul att ha något att jämföra sig med när allt kommer omkring. Mötet var dagens highlight. Nu ska jag köra stenhårt in i mål!!
Att det kändes som att jag halvt höll på att dö på löpbandet när jag besökte gymmet idag (för första gången på över en måndad tror jag) så var jag fortfarande på topp. Lite tråkigt att märka hur mycket jag tappar i kondis på denna månad, så kändes det ända skitbra att jag tagit mig dit! Jag tog mig faktiskt exakt 5 km på 40 min. Det är inte det bästa jag gjort, men det kändes bra, som sagt. :) Ska göra så got jag kan för att hålla igång tränignen nu tills det blir dags för vårruset. :S
Jag förebyggde också de sura miner jag brukar få när jag duschat och ska ge mig på att reda ut mitt hår. Mitt hår har inte varit min bästa vän sedan i höstas tror jag. Så fort jag duschat har det förvandlats till svinto... typ.. Njae, inte riktigt, mend et har varit rent omöjligt att borsta, utan att slita av mig halva peruken. Å inte har det funkat att vänta tills håret torkat heller. Då har det varit än värre. Så idag, på mina två timmar av väntan på mötet med min handledare, begav jag mig in till stan å köpte HÅRINPACKNING!!! Vips, så är håret äntligen mjukt, lent å medgörligt. Det är itne längre som tuggummi.. I stället luktar inpacknignen tuggummi å nu vill jag sitta å tugga på håret! Tur att jag itne är förtjust i att tugga tuggummi. Så skulle nog inpackningen inte ge så mycket för bättre hår i slutändan... (Kul att märket på inpackningen är Aussi... ni vet, aussi, som i vovvarna våra, hihi)
Jag tror att jag lever på endorfiner sedan bröllopet i Kanada. Jag kan itne sluta le å känna mig glad! Nina å Jason... Det värmer i hjärtat när jag tänker på dem... :)
Men sen så kommer min egen älskling hem också snart. I morgon närmare bestämt. Undar hur glader å sprallig jag kommer vara då?!
Jag är orubblig å oövervinnerlig idag!
Departure, Kanada
Ja, så var jag tillbaka i Svedala igen! Det var den resan! Hade helst stannat i Kanada. Härligt med den sommarvärme de har där i Niagara Falls nu. Avundsjuk!! Nu är det bara tillbaka till allvaret. Work, work kallas det. Så därför blir det en något kort resumé på övriga resan här.
Mina naglar blev skitsnygga!! Hihi. Nu är jag hooked på att gå till nagelsalong å få dem fixade. Trodde jag i alla fall. I Kanada kostade det mig 40 dollar att få dem lagade å fransk manikyr-snygga med en lsags gel. Bio Sculpure Gel, för att uttrycka mig mer precist. Ska hålla i ca tre-fyra veckor. Sitter som berg ännu. Fortfarande blanka å snygga. Här har jag lösningen på alla för mig värdelösa nagellack som bara får mina naglar att torka ut å gå sönder ännu mer. Hurra! Kollade då upp priser på detta hemma... eh.. blir nog inge mer besök. Att få naglarna målade, eller förstärkta som det så fint heter här, med denna gel kostar från 550 kr å uppåt här. 40 dollar är 300 kr. STOR skillnad. Med min ekonomi, så.... nej, inga gel-naglar här. I stället börjar jag fundera på om jag ska utbilda mig för till att syssla med sån där gel.... hmmm... vore kul!
Från det ena till det andra. Pappa anlände som sagt. Dagen efter begav vi oss hela familjen, plus Jason på en båttur in mot Niagarafallen. Japp, läste rätt. Denna båttur kallas för Maid of the Mist, å var bland det häftigaste jag varit med om. Rätt in i dimman var det!! Eller rättare sagt rätt in i vattnet!! Ju närmare man kom fallen desto blötare blev det. Till slut var det som att befinna sig i duschen. En dusch kombinerad med blåst då vill säga, som gör att vattnet vill ta sig in överallt! Som jag fick kämpa med att behålla den regnkappa men fick tilldelad på mig, haha! Kul var det. Klarade mig undan med blöta skor och fötter och lite utkletat smink!
Därefter begav jag mig tillsammans med Ida, Elin, pappa och Jason som chaufför till en STOR galleria. Vandrade runt lite i butiker å köpte endast ett klädesplagg (ja faktiskt), samt fick tillfälle att äta Taco Bell, så nu har man testat det också!
Dagen därefter var det dags för bröllops-rehersal. Fick då träffa delar av "nya" släkten. Dessa repetitioner gick finfint. Då började det verkligen att kännas på riktigt!! Hihi. Senare på kvällen var det dags för rehersal-dinner. en middag. Vi var min familj, och de nämaste från Jasons familj som fanns med på middagen, vilken avnjöts på en trevlig italiensk restaurang.
Dagen efter vad D-day. Vaknade halv nio för att snabb-fika å krafsa ihop allt som skulle kunna tänkas behövas inför bröllopet. Klockan nio rmalade vi in på mamma å pappas hotellrum, som sammanlagt bodde på under tre nätter. Där väntade ett gäng tjejer för att fixa hår och makeup. Jag tog en snabb dusck och var först ut med håret. Dagen förflöt i en rasande takt. Helt plötsligt var alla klara, å endast bruden, d.v.s. Nina återstod. Efter hennes hår och makeup kvarstod påklädningen. Hon blev så vacker. Blev klara right on time, å då vadnrade jag Nina å Elin ner för att strax därefter påbörja vigseln tillsammans med resten av brudföljet. Själva vigseln var underbart vacker. När jag såg Nian ledas fram till Jason fick jag kämpa som ett stoll för att inte börja stortjuta!!
Därefter slängde vi oss alla in i några bilar och bilade iväg till den utsedda platsen för bröllopsfotona. Himlen hade då tömts på regn och alla gråa moln som förmiddagen bjöd på hade spruckit upp. Jag är övertygad om att bilderna blev supervackra och ser fram emot att se hur de alla blev! Däerefter var det tillbaka till hotellet som gällde. Passade då på att plåstra mina fötter som redan tagit stryk ordentligt!! haha, ska mna vara fin får man lida pin, minst sagt. Klockan hade då hunnit bli dags för mottagning, dvs middag å dans. Vi entrade mottagnignen med stil, hehe. Först mamma å pappa, som presenterades och vandrade in till singaturmelodin till James Bond. Vad jag skrattade!! Sedan följde Jasons mamma å pappa med tildlelad melodi, därfeter Elin och Chris (god vän till Jason), även dem till en meoldi, som skulle följas av mig och Jon (Jasons bror). Då ahde jag hunnti bli rejält nervös. Kände mig urlöjlig. Men det gick bra. Förutom att jag var helförvirrad över vart jag skulle gå å sätta mig. Hade inte alls förstått att jag skulle sitta vid honnörsbordet!! Nåja. Därefter var det dags för Nina å Jason. De var otroligt vackra när de klev in och i samma veva dansade första dansen. Jag snyftade över hur vackert det var.
Därefter följde middag med tillhörande tal. maten var smarrig. Inleddes med en klar soppa, sedan cesaer-sallad, kötträtt och avslutningsvis en chokladmousse. Var supersmarrigt! Därefter var det dans som gällde för hela slanten. DJ:n var superduktig och dansgolvet var i princip fyllt hela kvällen lång. Jag dansade å dansade. Till slut slängde jag av mig skorna, som höll på ta livet av mig kändes det som. Något jag inte var ensam om att göra.
Det var en superfin kväll, som jag länge ska minnas. Å minns gör jag, då jag faktiskt inte drack särskilt mycket på kvällen alls. Lite vin, kanske två-tre glas sammanlagt, och en och en halv cider. Jag kände att jag hade full koll på läget, även om jag tror att jag kan ha framstått som att ha druckit mer än jag gjorde. Tror det beror på trötthet och att jag inte ätit "rätt" under dagen. Det enda jag åt på hela dagen var i princip på mottagningen på kvällen. så... nåja.
Dagen efter vaknade jag tidigt, vid åttatiden faktiskt. Kämpade för att sova mer och låg envist kvar i sängen. Vid tio så kom Jason hem, för att se om vi (d.v.s. jag, Ida och Elin) levde. Han å Nina hade sovit på hotellet och mamma och pappa hade ju redan ett rum där sedan tidigare. Väckte Ida å Elin soms nart var uppe. Vi åkte med Jason till hotellet för att öppna de presenter de fått på bröllopet. Det var som ytterligare en liten mottagning, som gick av stapeln i Jason's mammas rum. Det var itne så många presenter att öppna, då de bett om att få pengar i stället. Så det var mest att sprätta och läsa kort från vilka som bidragit med vad de kunnat.
Därefter började de städa ur och frakta allt från hotellet till Nina å Jason. Men i stället för att hjälpa till med det fick jag, Ida å Elin en guidad biltur av Jasons mamma. Inte vilken bil som helst, utan i hennes cabriolet. Var perfekt för dagen som bjöd på 25 graders värma å sol! Det var en rejäl guidning, som blev ett fint tillskott på resan.
Väl hemma hos Nina å Jason igen så följde ett kort besök av delar av Jasons familj som ville passa på att säga hej å hej då innan de började dra sig hemmåt igen.
Resten av dagen avnjöts framför i soffan till filmen The Blind Side, som var riktigt, riktigt bra. Åt hämtpizza från Pizza Hut till. Mums!
Konstaterar med det att skräpmatshjulet är så gott som fullföljt! Saknades bara McDonalds
i matmenyn för min resa i Kanada! haha!
Reste hem på egen hand i måndags, då mamma, Elin och Ida stannar i Kanada några extra dagar. Fick sällskap av pappa lite på flygplatsen dock, då han flög mot Egypten samma dag. Men flygresan i själv gjordes helt på egen hand. Var inga problem alls.
Var hemma i Sverige igår mitt på dan. Var riktigt trött eftersom jag inte sovit i princip något på flygresan. Väl hemma så bestämde jag mig för att hålla mig vaken så länge som möjligt. Höll på somna på soffan, vid femtiden, med ruskades till av ett telefonsamtal. Tog då en dusxk och begav mig ut pås tan för indisk mat med Sara. Det följde vi upp med en mastig chokladkaka som efterrätt. Därefter bagav jag mig hem. Klockan var nio och det kändes okej att kanske gå å sova då. Men jag bestämde mig i stället för att efter ett samtal med min käresta i Finland, att kolla på det avsnitt av True Blood som jag missat när ajg var i Kanada. Sagt å gjort. I slutändan hamnade jag i säng vid ett. Vaknade elva i dag efter en gooooood natts sömn. Ingen jetlag här nu då med andra ord. Härligt det!
Bilder på resan föjer senare. Ids inte nu...
Mina naglar blev skitsnygga!! Hihi. Nu är jag hooked på att gå till nagelsalong å få dem fixade. Trodde jag i alla fall. I Kanada kostade det mig 40 dollar att få dem lagade å fransk manikyr-snygga med en lsags gel. Bio Sculpure Gel, för att uttrycka mig mer precist. Ska hålla i ca tre-fyra veckor. Sitter som berg ännu. Fortfarande blanka å snygga. Här har jag lösningen på alla för mig värdelösa nagellack som bara får mina naglar att torka ut å gå sönder ännu mer. Hurra! Kollade då upp priser på detta hemma... eh.. blir nog inge mer besök. Att få naglarna målade, eller förstärkta som det så fint heter här, med denna gel kostar från 550 kr å uppåt här. 40 dollar är 300 kr. STOR skillnad. Med min ekonomi, så.... nej, inga gel-naglar här. I stället börjar jag fundera på om jag ska utbilda mig för till att syssla med sån där gel.... hmmm... vore kul!
Från det ena till det andra. Pappa anlände som sagt. Dagen efter begav vi oss hela familjen, plus Jason på en båttur in mot Niagarafallen. Japp, läste rätt. Denna båttur kallas för Maid of the Mist, å var bland det häftigaste jag varit med om. Rätt in i dimman var det!! Eller rättare sagt rätt in i vattnet!! Ju närmare man kom fallen desto blötare blev det. Till slut var det som att befinna sig i duschen. En dusch kombinerad med blåst då vill säga, som gör att vattnet vill ta sig in överallt! Som jag fick kämpa med att behålla den regnkappa men fick tilldelad på mig, haha! Kul var det. Klarade mig undan med blöta skor och fötter och lite utkletat smink!
Därefter begav jag mig tillsammans med Ida, Elin, pappa och Jason som chaufför till en STOR galleria. Vandrade runt lite i butiker å köpte endast ett klädesplagg (ja faktiskt), samt fick tillfälle att äta Taco Bell, så nu har man testat det också!
Dagen därefter var det dags för bröllops-rehersal. Fick då träffa delar av "nya" släkten. Dessa repetitioner gick finfint. Då började det verkligen att kännas på riktigt!! Hihi. Senare på kvällen var det dags för rehersal-dinner. en middag. Vi var min familj, och de nämaste från Jasons familj som fanns med på middagen, vilken avnjöts på en trevlig italiensk restaurang.
Dagen efter vad D-day. Vaknade halv nio för att snabb-fika å krafsa ihop allt som skulle kunna tänkas behövas inför bröllopet. Klockan nio rmalade vi in på mamma å pappas hotellrum, som sammanlagt bodde på under tre nätter. Där väntade ett gäng tjejer för att fixa hår och makeup. Jag tog en snabb dusck och var först ut med håret. Dagen förflöt i en rasande takt. Helt plötsligt var alla klara, å endast bruden, d.v.s. Nina återstod. Efter hennes hår och makeup kvarstod påklädningen. Hon blev så vacker. Blev klara right on time, å då vadnrade jag Nina å Elin ner för att strax därefter påbörja vigseln tillsammans med resten av brudföljet. Själva vigseln var underbart vacker. När jag såg Nian ledas fram till Jason fick jag kämpa som ett stoll för att inte börja stortjuta!!
Därefter slängde vi oss alla in i några bilar och bilade iväg till den utsedda platsen för bröllopsfotona. Himlen hade då tömts på regn och alla gråa moln som förmiddagen bjöd på hade spruckit upp. Jag är övertygad om att bilderna blev supervackra och ser fram emot att se hur de alla blev! Däerefter var det tillbaka till hotellet som gällde. Passade då på att plåstra mina fötter som redan tagit stryk ordentligt!! haha, ska mna vara fin får man lida pin, minst sagt. Klockan hade då hunnit bli dags för mottagning, dvs middag å dans. Vi entrade mottagnignen med stil, hehe. Först mamma å pappa, som presenterades och vandrade in till singaturmelodin till James Bond. Vad jag skrattade!! Sedan följde Jasons mamma å pappa med tildlelad melodi, därfeter Elin och Chris (god vän till Jason), även dem till en meoldi, som skulle följas av mig och Jon (Jasons bror). Då ahde jag hunnti bli rejält nervös. Kände mig urlöjlig. Men det gick bra. Förutom att jag var helförvirrad över vart jag skulle gå å sätta mig. Hade inte alls förstått att jag skulle sitta vid honnörsbordet!! Nåja. Därefter var det dags för Nina å Jason. De var otroligt vackra när de klev in och i samma veva dansade första dansen. Jag snyftade över hur vackert det var.
Därefter följde middag med tillhörande tal. maten var smarrig. Inleddes med en klar soppa, sedan cesaer-sallad, kötträtt och avslutningsvis en chokladmousse. Var supersmarrigt! Därefter var det dans som gällde för hela slanten. DJ:n var superduktig och dansgolvet var i princip fyllt hela kvällen lång. Jag dansade å dansade. Till slut slängde jag av mig skorna, som höll på ta livet av mig kändes det som. Något jag inte var ensam om att göra.
Det var en superfin kväll, som jag länge ska minnas. Å minns gör jag, då jag faktiskt inte drack särskilt mycket på kvällen alls. Lite vin, kanske två-tre glas sammanlagt, och en och en halv cider. Jag kände att jag hade full koll på läget, även om jag tror att jag kan ha framstått som att ha druckit mer än jag gjorde. Tror det beror på trötthet och att jag inte ätit "rätt" under dagen. Det enda jag åt på hela dagen var i princip på mottagningen på kvällen. så... nåja.
Dagen efter vaknade jag tidigt, vid åttatiden faktiskt. Kämpade för att sova mer och låg envist kvar i sängen. Vid tio så kom Jason hem, för att se om vi (d.v.s. jag, Ida och Elin) levde. Han å Nina hade sovit på hotellet och mamma och pappa hade ju redan ett rum där sedan tidigare. Väckte Ida å Elin soms nart var uppe. Vi åkte med Jason till hotellet för att öppna de presenter de fått på bröllopet. Det var som ytterligare en liten mottagning, som gick av stapeln i Jason's mammas rum. Det var itne så många presenter att öppna, då de bett om att få pengar i stället. Så det var mest att sprätta och läsa kort från vilka som bidragit med vad de kunnat.
Därefter började de städa ur och frakta allt från hotellet till Nina å Jason. Men i stället för att hjälpa till med det fick jag, Ida å Elin en guidad biltur av Jasons mamma. Inte vilken bil som helst, utan i hennes cabriolet. Var perfekt för dagen som bjöd på 25 graders värma å sol! Det var en rejäl guidning, som blev ett fint tillskott på resan.
Väl hemma hos Nina å Jason igen så följde ett kort besök av delar av Jasons familj som ville passa på att säga hej å hej då innan de började dra sig hemmåt igen.
Resten av dagen avnjöts framför i soffan till filmen The Blind Side, som var riktigt, riktigt bra. Åt hämtpizza från Pizza Hut till. Mums!
Konstaterar med det att skräpmatshjulet är så gott som fullföljt! Saknades bara McDonalds
i matmenyn för min resa i Kanada! haha!
Reste hem på egen hand i måndags, då mamma, Elin och Ida stannar i Kanada några extra dagar. Fick sällskap av pappa lite på flygplatsen dock, då han flög mot Egypten samma dag. Men flygresan i själv gjordes helt på egen hand. Var inga problem alls.
Var hemma i Sverige igår mitt på dan. Var riktigt trött eftersom jag inte sovit i princip något på flygresan. Väl hemma så bestämde jag mig för att hålla mig vaken så länge som möjligt. Höll på somna på soffan, vid femtiden, med ruskades till av ett telefonsamtal. Tog då en dusxk och begav mig ut pås tan för indisk mat med Sara. Det följde vi upp med en mastig chokladkaka som efterrätt. Därefter bagav jag mig hem. Klockan var nio och det kändes okej att kanske gå å sova då. Men jag bestämde mig i stället för att efter ett samtal med min käresta i Finland, att kolla på det avsnitt av True Blood som jag missat när ajg var i Kanada. Sagt å gjort. I slutändan hamnade jag i säng vid ett. Vaknade elva i dag efter en gooooood natts sömn. Ingen jetlag här nu då med andra ord. Härligt det!
Bilder på resan föjer senare. Ids inte nu...