Jag saknar den känslan. För just nu kan jag inte skaka fram den.. Å just nu känner jag att jag skulle behöva den.

Dagarna förflyter alldelens för snabbt. Å jag får sällan om aldrig riktigt ordning på dem. I samma veva som de känns alldelens för korta så kan jag samtidigt inte göra annat än känna en ålande rastlöshet i kroppen. Det känns lite som att jag sviker nånting inom mig själv. Har jag gett upp? Gett upp kontrollen? Eller har den bara glidit genom fingrarna för tillfället. Jag vet inte vad det är. Men jag hoppas innerligt att jag återfinner nån slags inre ro.

För de senaste nätterna har jag sovit riktigt dåligt. Vaknat ofta och många gånger varje natt. Att jag tvingats sova med skavande öronproppar gör nog inte sakenbättre.. Men vad ska jag göra? Jag lyckas helt enkelt inte slappna av när jag hör regndropparna som tapprar mot rutan, eller när de droppar ner på fönsterbläcket. Jag antar att det är psysiskt. Mina år i studentkorridorsrummet har satt sina spår både i kroppen å knoppen. Jag måste lära mig att arbeta bort det på något sätt. För att somna på eftermiddagen i soffan till smattrandet bruakar inte vara nåt problem alls. Bara när jag prompt ska sova på kvällen..

Hur och vad ska jag göra då göra för att finna ro? Ro dag å natt igenom.

En bra början var i alla fall att gå på yoga idag. Där kan jag i alla fall för stunden finna ro. Det underbaraste är de sista minutrarna av avslappning. Jag är bara helt tom. Tom i kropp och sinne. Just då, är jag bara. Jag vill inte att det tar slut. Det är alltid med stark motvilja jag sakta men säkert sen väcker kroppen till liv igen, för att åregå till den här världen.

Men det är som sagt, bara tillfälligt. För nu sitter jag här, utan ro.. utan efterlängtat lugn och stillhet i nuet. Jag är bara trött och känner mig sliten. Jag orkar inte... orkar inte... vill inte. Inte nånting.

Jag vet inte vad jag ska göra för att fånga ro. Jag vet inte vad som orsakat att den försvunnit. Vad är det som saknas, fattas? eller det kanske är något jag har tillskansat mig som borde... saknas, fattas. Med andra ord är det kanske något jag måste avlägsna och göra mig av med? Men vad?

Skallen är förvirrad, kroppen är slut... Jag fryser.

Kanske en kopp te kan hjälpa?

Jag börjar där...

... sen vill jag ha en kram,

för av nån anledning så känns det som att min inre damm.. tårar..  brister det snart?

nej.. inte än i alla fall..

tårar var kommer dom ifrån? Vad vill dom? Vad uttrycker dom? Kanske ska jag omfamna dem? Låta dem skölja ur det inre som jag inte riktigt kommer åt för tillfället.

Skönt.. det kan det vara. så skönt att bara släppa allt. Även om man nödvändigtvis inte vet vad det är. Varför hålla tillbaka sig själv? Låt det bara ske...

Jag ska i alla fall ta den där koppen te nu. Bli varm. Få lite energi. Världen där utanför kan?ke är boven. Med allt det gråa, kalla, mörka. Om jag blir varm, får jag energi.  Mmm..  energi är värme, sol och ljus för mig. Jag blev med ens lite muntrare. Så får det bli!!

Får se vad det ger..

Phu!! Alltså.. Jag måste vara en av de personer som ahr mest flyt i sitt pluggande utan större ansträngning!!!

Jag pluggade nämligen på väldigt bra igår. Lyckades få till en spännande inledning, knåpat ihop ett ok syfte sammanvävt med metod å teori.. Nog för att en uppsats i den storlek jag skriver just nu inte är i så stort behov av just metod och heller inte teori, eftersom vi helt enkelt ska utgå från de texter å artiklar vi läst udner kursen. Sen lyckades jag även hitta finurliga underrubriker å reda ut i min stökiga skalle vad som skulle behandlas under varje rubrik. Plus att jag har klart för mig vilka texter som bäst lämpar sig för uppsatsen. Utmärkt!! ca 6-7 sidor text att arbeta med nu. Inte dåligt, när uppsatsen ska vara på ca 10. Men då ska jag komma ihåg att jag brukar ha dubbel mängd text än vad slutresultatet ska vara när jag börjar med allt finlir. Är riktigt nöjd över detta!! Gick därför å la mig nöjd å glad igår å kunde somna i ro. Jag ska nog hinna till på torsdag, i alla fall tänkte jag.

Steg upp vid tio idag å åt frukost till Malou på Efter Tio. Älskar programmet!! :) Men eftersom uppsatsen väntade så slog jag snabbt på datorn ås tädade undan frukosten.. Ja, jag stängde av tvn också. Det är bäst så. Kollade mejlen i vanlig ordning. Två inkomna. Ett var från biblan. Min bok som jag stått i kö på har tydligen kommit in. Undrar vad det var för bok? Andra mejlet var från min lärare på kursen för vilken jag skriver uppstas nu. Tydligen så.. å nu kommer det!!!! Tydligen så har flera kursare problem med att få in uppsatsen i tid, å hon har därför skjutiot på inlämningen till nästa vecka. Vikken underbar lärare!! Underbart för mig. FÖr nu kan jag koncentrera mig på att få en riktigt bra uppsats också!! Å jag behöver inte sitta framför datorn heeeeela dagarna. Nu, kan jag göra så mycket mer som ajg behöver göra!!

Som att klä på sig, kankse? Som att hämta ut mitt paket med böcker på posten... Som att plugga inför mina två parallella kurser jag har för närvarande. Vilket jag kan göra nu, när jag har mer tid till uppsatsen! Jippi! Ja just det! Aj då!! Här, en mycket viktig sak!! Bra om jag kan skriva in kalendern ordentligt när jag har mina föreläsninganr, så att jag inte missar dem.. För tydligen missade jag en föreläsning igår. Ooops. Jaja.. är säkert ingen fara. Är övertygad om att det står mycket att finna om positivismen å kritik gentemot den i mina böcker. Å ämnet har jag berört under tidigare kurser också. Så, ingen fara på taket. Men jag gillar inte att missa saker så där! När jag tänker efter, så kan det vara den första föreläsningen jag missat över huvud taget?! nej.. nån fler måste jag väl ha på mitt samvete. Nej, jag vet faktiskt inte. Nåja.. Jag kan till å med ägna mig åt något jag försummat de senaste dagarn. nämligen träningen.. gymmet, here I come!!!

Förresten.. Jag har tänkt på en sak. Har tänkt det ganska länge, men aldrig kommit mig för att riktigt göra det. SÅ kankse kan var en god idé med det här. Mat, är ju ett av mina stora intressen!!! Å hur kommer det sig egentligen att jag aldrig nämner det här. elller nån gång har jag väl det, men inte särskilt ofta, med tanke på hur ofta jag faktiskt äter...

Jag anser mig själv som att vara relativt nyttig. Jag vet inte riktigt när trenden startade. men efter mina slängar med viktväktarna, gi-metod å viktklubb.. Ja, som de flesta andra tjejer, har jag tyckt det varit en viktig grej att tampas med vikten. Nånstans längs den vägen hände något. Varje "metod" har krävt sitt engagemang för maten. Nämligen att tänka om och finna nya vägar till magen. Det har visat sig ge utdelning i en mängd favoritrecept, som jag i alla fall inbillar mig är nyttiga å bra för kroppen. Alla håller säkert inte med.

Men jag har en ganska solklar favorit: Kikärtsgryta! En rätt som går snabbt å är enkel att göra. Lika snabbt som det tar för riset jag brukar äta till att bli klart. Så det rör sig om ca 20 minuter matlagning ungefär. IDessutom är den väldigt billig! Inte så dåligt!

Det är en sån där favorit som jag aldrig blir less på. Å inte killen heller för den delen. Vi äter det säkert en gång varannan vecka. För mig blir det dock två, eftersom det i mitt hem brukar räcka  till en Liv-lunch också. Så utslaget, blir det därför en gång per vecka, för denna underbart doftande rätt!! Sugen? Du behöver

1 förpackning passerade tomater
1 konserv kikärtor
1 konserv ärtor och morätter
1 vitlöksklyfta
0,5-1 dl naurell yoghurt
olja
salt, svartpeppar
kryddor!

Enda krukset med denna rätt är kryddorna. Det är dom som gör rätten, eftersom den är indiskt inspirerad. Så vilka kryddor behövs? Ja, töm ditt  kryddskåp säger jag bara!!! Jag är en sån person som äger en massa, massa kryddor!! Å för denna rätt så har jag gjort som med många andra rätter. Vill jag ha indiskt, så kollar jag in innehållet på nån färdig indisk kryddblandning. Sedan förstärker jag de smakerna som redan finns där med de enkilda kryddorna i sig. Med denna rätt har jag utgått mycket från Kockens Garam Masala och curry oriental. SÅ förutom dem använder jag också:

Kummin, spiskummin, nejlikor, kardemumma, kanel, ingefära, paprikapulver, gurkmeja, koriander.

Gör så här: Värm en djup stekpanna, å rosta kryddorna en kort stund. Det är svårt att säga hur mycket av varje. Men garam Masala används rikligt, liksom spiskummin, vilket är en av mina favoritkryddor. Paprika används också ganska rikligt. Med rikligt menar jag ca en halv matsked av varje, tror jag. Jag använder lite mindre curry oriental, samt kardemumma och kanel. Minst använder jag mig utav kummin, ingeäfra, gurkmeja och koriander. Allt som allt så är det ganska mycket kryddor i pannan nu. Nästan så de täcker hela botten.

Nu slänger jag i oljan. Sedan "reder" jag kryddorna med de passerade tomaterna, lite i taget. riv ner vitläksklyftan. På med lock å låt puttra. Annars sprätter tomatsåsen över hela spisen! Nu är rätten i princip klar.

I slutet slänger jag ner kikärtor och ärtorna och morätter som jag sköljt och låtit rinna av. Därefter saltar å pepprar jag, samt smakar av.

Eventuellt kan du krydda mer om smaken känns platt å tråkig. Pröva dig fram!! ta dina favirutkryddor. Det går inte att göra fel. När du är nöjd med smaken, kan du slå av plattan, å hälla på den naturella yoghurten, som du bara rör ner i rätten.

Det är valfritt om man vill ha yoghurt eller inte. Det går lika bra utan!

Servera!! Du kan äta det som det är, eller servera till ris eller bulgur, vilket jag brukar göra. Blir det nånting över är det underbart gott att använda som pålägg på bröd!! Smarrigt!! Mmmm... Perfekt att jag åt detta igår, för då behöver jag inte dregla här, utan kan känna mig tillfreds med att jag ska äta detta senare idag igen, till middag!!

Föresseten! jag vet också att detta är en utmärkt vegetarisk rätt att bjuda nån som inte tror att vegetariskt kan vara mättande å smakrikt. Min pappa älskade denna rätt å blev positivt överraskad på hur hans kropp tog emot rätten, nämligen som mätt å belåten. Inte illa!!og med mig till.

Förresten så älskar jag indisk mat. Jag har en favoritrestaurang här i Sthlm som min syster tog med mig till. Sen den dagen är jag fast!! Varje gång jag är där kämpar jag med att luska ut vad det är för kryddor de använder, å drömmer om att jag kunde laga precis samma rätter. Restaurangen heter Agra Tandoori å ligger vid fridhemsplan. Gå dit!! En av min å min systers favoriter är Lamm korai! testa det. Mmmmmm... Nu får jag drömma mig bort!

Nu, ska jag nog ta tag i dagen!!! 

kram

Det är jag det! Inte tog jag tag i min uppsats i fredags inte. Nej då... Å inte i lördags eller i söndags heller. Å inte har jag börjat än nu idag heller. Å jag drar mig väl för att göra det. Det är dörför jag ödslar tiden här i stället. Jag vet att jag borde ta tag i det.. Jag har bara tre dagar på mig. Det bådar inte gott för slutresultatet.. Så... nej, men jag ska börja.. Snart. Måste bara rensa ur skallen först på annat som bekymrar mig och ligger som en tät dimma framför  den där solklara toppenbraiga uppsatsen som jag ska skriva.

Det vore ju lite bättre om jag kunde förklara min förhalning av uppsatsen med att jag gjort något vettigt å riktigt skoj i helgen. Men inte ens det kan jag skylla på.

Nog för att fredagen itne var helt dum. I stället för plugg tog jag en sväng I Solna centrum. Bestämde mig för att leta upp nåt nytt, billigt, fräscht å enkelt till kvällens bravader, som bestod av middag å karaoke med min killes arbetskamrater. Mycket trevligt att jag skulle få hänga på. Återkommer till det. Hur som helst så spatserade jag från å tillbaka i det lilla centrumet. Hittade slutligen några plagg på H&M som kvalade in sig på att kankse få följa med hem. Stod säkert en timma i provhytten innan jag lyckades bestämma mig. Jobbigt, att ha såna dagar.. Dagar då jag inte kan bestämma mig. För även om det är ett karaktärsdrag hos mig, ända sen jag var liten - att inte lyckas bestämma mig, så har jag blivit bättre å bättre.. Så, efter att ha prövat kläderna i en timme, så bestämde jag mig. Det blir inget av dem!! Klart!! Å på vägen ut, hittade jag ett av de plagg jag testat fast i en annan färg. DÅ var det klart. Sprang snabbt till kassan som av nån underlig anledning inte hade nån kö, å betalde snabbt. För ve å fasa. Hade det varit kö, så hade jag börjat grubbla om jag verkligen skulle ha plagget. Det i sin tur, hade slutat med ytterligare spring till provrum å ytterligare genomsökningar i bland alla kläder. Phu... Pärsen avklarad.

Klar att återvända hem å ta tag i plugget, var ent anke som jag hade med dagen till att börja med. Men jag hade en gnagande känsla i kroppen. Nånting i luften. Så jag beslutade att vandra omkring där lite till. Å som en skänk från ovan. Här kommer det, alla shopping-galna. Gissa, vad jag fann? En skattkista!! Visserligen ganska länsad, men några fynd fann jag nog. BikBok hade total utförsäljning. Varje plagg för 19:- st. (Med undantag för jackor och märkesjeans). Hann roffa åt mig några tröjor å ett par byxor, för det otroliga priset på 76:-. Inte illa. Synd bara att jag inte märkte det tidigare!

All hets i butiken tog kål på mig. Jag gick i snigelfart hem. Däckade nästan i soffan. Å fick sedan panik över att jag skulle iväg. Snbbt in i duschen, sminkning å fixa håret. Åh!! Upptäckt finesser med plattången. Locka håret är skoj!! Men, till bekostnad på att det blev en springtur till tunnelbanan. Jag var försenad, så kalrt. Å i alla stress så missade jag mina byten på tunnelbanan som jag skulle göra. Allt blev galet! Men jag var i alla fall itne den enda som var sen till restaurangen. Phu!! Åt Mongolian Barbeque. Härligt med buffé å att kunna äta hur mycket man vill. men ibland är jag föudnersam över om sådana restauranger skulle klara en hälsovårdsinspektion.. Nåja. Jag är som tur var inte kräsen!

Men nu så, till kvällen irri. Som student.. Jag lever på lån, hallå!! så är det en STOR sak att jag betalar för vad jag tar mig för, varken mer eller mindre. Så när jag äter middag i ett sällskap tycker jag inte det är något fel, eller något konstigt med att jag, när notan kommer får betala för just det, å bara det. Jag blir arg å irriterad när folk tar för givet att hela noten ska delas jämnt över antalet i sällskapet. Vad är det för sätt? Jag vill inte stå å betala för alla som helt obekymrat beställer öl på öl, när jag sitter där å smuttar försiktigt på mitt gals vin, för att det ska räcka hela middagen. Vilket jag gör av anlednigen att jag inte har råd med mer. Är det rätt att jag ska sitta å oroa mig över vad andra beställer,för att min ota ska bli överkomlig? Jag tycker inte det. Å eftersom jag råkat ut för detta vid tidigare tillfällen, å snällt tigit om min motvilja att göra så, så valde jag denna gång att ta kampen. Vilket tydligen var helt galet av mig. "varför vill du inte göra det?" (dvs. splitta notan, rakt av) Allvarligt??!! Är det meningen att jag ska behöva förklara mig?! Jag vill betala för mig själv, that's it!! Slutade med att jag ändå gav med mig. Det var överkomligt för denna gång. Just av den anledning att vi alla ätit samma mat. De kronor som översteg min egentliga konsumtion, såg jag som min dricks. Helt ok. För denna gång. Men jag vill aldrig, aldrig mer, vara med om detta. Jag kände mig överkörd, hetl enkelt. Å det hängde med mig resten av kvällen, även om jag hade väldigt trevligt på karaokestället senare.

Resten av helgen har jag inte gjort ett skit. bara varit här hemma å tagit det lugnt. Tänkt att jag skulle ah städat. Plockat undan mitt berg av kläder i sovrummet t.ex. Eller plocka upp hårtork å plattång från golvet. Men nej. De ligger ännu där de är. När söndagen inleddes på liknande vis, kom myrorna krypandes. Fick en idé. Spela lite Lips!! Började med att tanka ner några låtar, eftersom jag eller snarare vi, redan lessnat på låtarna. Å vi har spelat spelet en gång bara. Åd är fastande vi. Av nån anlednign kunde vi inte få tag i låtana vi laddat ner i spelet. Vi letade å letade, å fixade å trixade, men inget hjälpte. Ringde supprten, å satt i telefon i en halvtimma. Men de visste inte vad felet var, tydligen. Ännu mer irri där. Då vi frågade om problemet var vanligt, så var svaret att "jag kan inte uttala mig om enkilda fal"" Va?! Det var en simpel fråga, rörande ett problem, inte en fråga i syfte att hänga ut nån. Ville bara veta, så vi visste om problemet kunde åtgärdas eller om det var nåt fel på spelet. Uruselt!!! Efter nån timme gav jag upp. Sur å irriterad, kände jag att jag bara ville gå å lägga mig. Å ville kaste spele åt h*vete!!! Lade mig i soffan, i stället för i sängen. Det ser bättre ut. Slumrade till lite. Sen var det dags för mat. Vilekt jag inte heller hade lust med, eftersom jag var så sur!! Men röck upp mig i alla fall. Efter maten i magen så lossnade det. Kl nio på kvällen satte jag mig framför datorn, sökte igenom en massa forum, där vi upptäckt att fler haft samma problem, men med olika lösningar. Varför finns det ingen info från Microsoft om detta problem?!! Värdelöst!! Nåja. Efter ca två timmar så lyckades vi i alla fall. Å nu funkar spelet utmärkt!! Jag kan tyvärr inte uttala mig om vad felet var, eftersom jag inte är särskilt tekniskt lagd. men om nån fler haft problemet, så har jag nu en massa knep på hyllan som kanske kan lösa problemet. Blev tyvärr inget spelande den dagen dock. Å hela dagen kändes slösad på en skitsak..

Men nu ska jag inte klaga mer. Nu ska jag.. PLUGGA! ja, det SKA jag.. Tjing!

Har nu suttit i princip hela dagen. Blev klar bara för en liten stund sen. Phu! Mycket att läsa.. Det är som vanligt. Inte bara att det är mycket, utan också att jag gör det i sista minuten. D.v.s dagen innan seminariumet.

Dagens läsning kändes också  tung. Men den berörde mig stundvis enormt. Ilska, frustration och ledsamhet på samma gång. Ja, stundvis har jag kämpat för att hålla tillbaka tårarna som velat välla fram. Å även om jag lät dem göra det, så skulle det inte göra nån skillnad. I alla fall inte för stunden.. Inte i de männiksornas livsöden och historier. Ibland känner man sig bara så hjälplös. Så vad är då detta som fått mig att reagera så?

Om jag inte misstar mig så var det inte länge sedan ämnet börördes på någon löpsedel, nämligen organhandel eller organtrafficking som det kallas. När min kurskamrat berättade om att hon drömde mardrömmar om att hennes döttrar blev utsatt för stöld av sina inre organ, anade jag inte vad som väntade mig i ldagens läsning. Jag trodde jag visste. Jag har nämligen läst om ämnet tidigare. Jag har bl.a. tidigare läst om fattiga människor som säljer sina njurar till mer välbärgade människor och de osmtändigheter som omger detta. Men nu, idag, fick jag mer än jag var beredd på.

Vad som berörde mig mest var en sydafrikansk mammas berättelse. Hennes son hade råkat ut för en olycka, nämligen hamnat i skottlinjen mellan två gäng. Händelsen utspelade sig i den turbulenta perioden alldelens innan appartheid upphörde. Den unge 17-åriga killen fördes till polisstationen, där mamman fann honom med en allvarlig skottskada i bröstet. När ambulansen sent anlände konstaterades det snabbt att den unga mannen förmodligen inte skulle klara sig. Mamman, uppmanades av polisen att gå hem, för att dagen efter komma tillbaka för att hämra kroppen och förbereda begravningen. Hon ville förgäves följa med sin döende son i ambulansen, men avvisades. Dagen efter fick honv eta av polisen att kroppen fanns att hämtas på bårhuset. Där fick hon veta att kroppen inte varr edo att lämnas ut än. Först två dagar senare fick hon möjlighet att återse sin sons , nu, döda kropp. Filten som täckte kroppen var full av blod. Huvudet hade två djupa hål på var sida om pannan, ända in till benet. mmama prtesterade. Hennes son hade ju blivit dödad av ett skottsår i bröstet, vad var detta? Varför var hans ansikte svullet, och vad var det för fel på hans ögon? Hon frågade vad som hade hänt, men den ansvarige förnekade att något var fel. När hon hotade om att änmla händelsen, skrattades hon rakt upp i ansiktet. Hon fick senare veta att hennes sons ögon hade avlägsnats och att hans inre organ hade avlägsnats för att tittas närmare på, för att sedan ha stoppats tillbaka i kroppen. Men hon kunde omöjligt veta om det var hans organ som stopapts tillbaka i kroppen. Till detta, fick hons enare veta att hennes sons hornhinnor hade avlägsnats från ögonen och donerats till två mottagare. Ögonen vägrade den ansvarige sedan att återlämna. De fanns i förvar i ett kylskåp. Det hela slutade med att hennes son fick begravas utan hans ögon.

Vad som förmodligen utspelade sig, var att även andra organ hos hennes sons kropp avlägsnades för donation. Allt utan hennes medgivande eller vetskap. Det finns rapporter om många fler fall där kroppar skändats på detta vis. Det, i samband med att få, om ingen i den stad det utspelade sig i Sydafrika, i alla fall, då på denna tid, kändes vid någon som mottagit ett donerat organ. Inte i deras kretsar i alla fall. Men en koppling finns. Mändger av unga syd-afikanksa mörkhyade pojkar, eller kroppar som blivit av med sina organ, i samband med att vita medelålders genomgick transplantationer.

Man kan tro att det slutar här. Men kvinnan i berättelsen har engagerat sig sådana här frågor. Hon är fullt övertygad medveten om att detta sker än idag, av ren vana...

Det är för mig så frustrerande.. Att vissa kroppar, beroende på dess utseende, här hudfärg, (för den unga killen var så klart mörkhydad, som de andra rapporterade skändade kropparna) betraktas som reservdelar för vissa andra kroppar, då här, ljushyade kroppar. 

Att vi inte kommit längre? Att det snarare blivit värre. Det är inte bara rasism det handlar om. Detta är politik på högsta nivå. Inte bara för sydafrika. Utan kopplingen går att finna internationellt, över hela världen, där organ, stjäls, säljs, påstås säljas. Att människovärdet suddas ut, till att bara beröra vissa människor.. De med pengar. Människor är vi inte.. Utan kroppar... Kroppar med prisbestäda varor, våra organ. För det är inte i en annan del av världen, skild från dig detta sker. En annan berättelse talar om en kvinna som vaknar upp från en relativt simpel operation i USA, för att sedan få klart för sig att... ooops.. en njure råkade försvinna också..

Det är i sådana här tillfällen jag blir ännu mer övertygad. Övertygad om vad jag läser, å det jag vill rikta in mig på... Tror jag (Eftersom jag bara tror, å aldrig vet nåt säkert). Berättelser! That's it! Vilken styrka de har.. Styrka i att påverka oss som lyssnar, eller läser. Har du tänkt på det? Att det är genom berättelser av olika slag vi allt som oftsta gör oss själva förstådda och förstår oss själva? Berättelser är förmodligen det främsta, (men inte det enda) kommunikativa medel som vi människor nyttjar.

Ja, efter mitt filosoferande igår, så beslöt jag mig för att ägna dagen åt mitt ego. Allt för att få mig på lite bättre tankar å vända tristessen mot något positivt.

Jag började med att ta mig ur min slashasiga pyjamas. Sedan gick jag helt in för en riktig lång, varm dusch. Jag älskar känslan av de varma strålarna som sakta men säkert mjukar upp hel kroppen. Det är en av mina favoritstunder. För där är jag... Helt ensam, helt själv, bara jag å min kropp. Det är ett sånt tillfälle som helgas. Då är jag bara. För under tiden som vattnet rinner utmed min kropp låter jag det samtidigt skölja bort alla tankar jag för tillfället låter uppta mig. De rinner av mig, följer med vattnet, ut i avloppet, bort ifrån min varelse. Dessa stunder vill jag aldrig ska ta slut. Så det är inte ovanligt att duscharna blir vääääldigt långa.

Efter detta tof jag mig även tiden att fixa håret å sminka mig ordentligt, för att sedan leka fotomodell. Löjligt kanske. Men, för det första tycker jag det är roligt att ta kort, å för det andra - ska man vara ego, så ska man!! Sedan var tanken att något av korten skulle få var med i dagens nästa projekt..

Å det ser ni som brukar vara inne å läsa min blogg förhoppningsvis, vad det är. Ja, jag tog mig an lite blogg-design! Inte helt enkelt, eftersom allt med datorer är helt bortom vad jag behärskar. Har gett dett amed designen några mindre ambitiösa försök, för att alltid ge upp. Men nu gav jag mig inte! Är riktigt stolt över vad jag åstadkommit, å känner mig lite småmallig! hihi..

Dagen bjöd inte på så mycket mer. Lagade palt, vilket var urgott. Velat äta det länge! Lyckades också undvika paltkoman som brukar följas tätt av sådan mat.

Enda nackdelen, var att det inte blev något gym igår, som jag hade tänkt. Men man måste ju vila kroppen ibland. Dessutom kankse det är en idé att låta träningsverken gå ur kroppen. Kankse blir det gym i morgon i stället då? Kan vara en idé.

Men nu är det dags att rusa. Jag ska nämligen iväg för att se på hockey, vilket kommer att bli en ny upplevelse för mig. Spännande!!

Ibland känns det bara som att jag har världens tråkigaste liv. Här sitter jag, framför datorn, i pyjamaaskläder. Halva dagen har gått, å jag har inte gjort mer än att ätit frukost.

Å vad mer bjuder dagen på. Nada? Det är fredag för tusan. Sådana dagar ska vara sköna. Jag borde känna, äntligen!! Men, nej. I stället är min vanliga känsla: "Jaha, vad ska jag göra för att få den här helgen att gå?".  Det är precis så som jag känner inför vardagen. Ingen skillnad alltså. Allt för ofta spenderas helgerna med slappigt tv-tittande. Inte för att det är nåt fel på det. Men jag blir riktigt rastlös efter ett tag av allt detta tv-tittande. Å det känns på nåt sätt så meningslöst.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till, för att känna att livet känns lite mer roligt å spännande. För just nu är allt bara piss. Just idag alltså, just nu. Å det trots att världen ser så underbart vacker å fartfylld  ut varifrån jag kan blicka ut över den, nämligen från min fantastiska utsikt här hemma. Men kanske är det det som gör mig så frustrerad? Nämligen att alla andra tycks ha det så härligt underbart.

Jag tror att jag känner mig.. lite låst. Låst i min egen värld, mina egna rutiner, eller icke-rutiner. Det är det som gör att dagarna känns som att de passerar utan att de levs. Hur gör jag för att komma ur detta? Hur ska jag göra för att känna att jag lever, å att mitt liv  visst är fyllt av en massa underbart? Beror det helt enkelt på att jag har det för underbart? Så att jag inte längre ser eller uppmärksammar det? Så kan det nog vara.

Kanske att jag behöver lite mer drama? Men, nej. Jag är inte den som söker drama. Jag snarare undviker det.  Det är inte min grej. Å när det väl är lite drama, blir jag helt slutpumpad på all energi jag har. Vilken paradox. Men är det inte ett av de typiska dragen hos såna som mig, vågar? Strävan efter balans och jämnvikt i en värld där det ena alltid lyckas eller misslyckas med att väga över åt än det ena, än det andra hållet.

Är det det jag saknar? Den efterlängtade balansen, där allt bara stämmer i varje givet ögonblick? Måste jag försonas med tanken på att det rent faktiskt inte är möjligt? För balansen vilar inte i den yttre världens manifestationer, utan hur jag själv väljer att förhålla mig till det jag står inför? Balnasen vilar... i mig.. bara jag vill? Känns som att jag svävar in på det andliga området här. Å det gör mig ingenting, jag gillar sånt. Fascineras av det. Å det kankse ligger lite sanning i det för mig. För vari ligger min fascination för balansövningarna på yogan egentligen? Det är  ju dem som jag älskar allra mest! Att hålla balansen!

Jaha.. så har halva januari hunnit passera. Å inte har jag varit nå vidare aktiv här inte! Ajja, bajja på mig! Jag gillar att skriva, å mycket tankar å funderingar susar dagligen igenom mig. Å visst finns det mycket att tala om, eller snarare skriva om. Problemet är bara att hinna fånfa de där susande små vindarna å klottra ner dem, innan de försvinner. Det är inte hel lätt.

Nog för att jag nog får min dos av att fundera å dela med mig av dessa genom studierna. Jag är fortfarande helt underbart lycklig över mina studier. jag hade inte kunnat välja bättre väg att gå tror jag. Inför varje ny kurs brusar hela jag upp av spänning. Hur spännande låter inte nuvarande kurs?

"Om kroppen - socialisering, förändring och aktuella debatter". När jag sedan ivrigt letar fram kurslitteraturen blir jag bara ännu mer energisk! Det är underbart roligt att med all sin nyfikenhet läsa och fördjupa sig i ämnen som sterlilisering bland unga kvinnor i Brasilien, eller om plastikoperationer bland kvinnor i Brasilien. Inte att förglömma ögonlocksoperationer hos företrädesvis kvinnor med asiatiska drag eller asiatiska kvinnor. Dessutom berörs det under kursen ämnen som tatueringar, muskelbyggare ? ( nej, vad heter det? män som bygger så stora muskel som möjligt syftar jag på.. finner inte ord!), motsatta kroppsideial ( för oss) i Niger, begreppet "phat" i hiphop-kulturen, unga kvinnors kamp mot anorexia med narratologisk metod, den svarta kvinnorkroppens historia, renhet och dess samband till moral i koloniseringsprocessen i Sudan, strippdansösers arbete, samt... organdonation. ja, bara för att nämna en del av ämnena! :)

Nej, nog om studierna. Kommer i princip just från universitetet, å det är därför jag är liiiite speedad på studier just nu. Även om jag fick utmärkt tillfälle att tömma ur mig allt på poweryogan jag också hunnit med idag. Älskar poweryoga! Det är utmanande för kroppen, i alla fall min kropp, å jag mår alltid så underbart efteråt! Det är utmärkt att kombinera denna lite mer lugna träningsform med resten av min träning. Som det för övrigt går riktigt bra med för tillfället. Jag har åtminstone kommit igång ordentligt nu i veckan. Därav min inaktivitet här. Jag har varit aktiv på andra håll. Tjoho!

I måndags var jag å testade spinning för första gången. Hjälp! Det var rena rama döden, kan jag säga! Riktigt, riktigt, riktigt tungt. Så tungt att världen blev suddigt å det började svartna för ögonen vid stretchingen efteråt. Ja, svimning, på väg!! Tur att vi just då skulle sätta oss ner, för annars tror jag att jag hade druttat raklång ner i golvet.

Konstigt nog, hade jag ingen träningsverk dagen efter, vilket ledde till att jag kände mig i form för ett till träningspass vid lunchtid dagen efter. Då blev det muskelcore, vilket var härligt tungt. På eftermiddagen tog jag årets första träning på gymet. Tog det liiite lugnt, eller... i alla fall tillräckligt för att träningsverken skulle smyga sig på dagen efter. Den var inte nådig, men dock inte lika hemsk som senast jag hade träningsverk. Jag kunde ju i alla fall gå normalt denna gång.

Igår blev det poweryoga, vilket var lite småtungt, med tanke på träningsverken. Med tanke på att yoga är relativt lugnt så körde jag på med ett pass av Bodyvive efteråt. Den något utdaterade musiken till trots var det ett effektivt pass för konditionen å styrkan. Å det var här som den underbara känslan som träning kan ge började göra sig påmind. Trots att benen å armarna värkte, gav jag mig tusan på att kämpa. Samma sak hände idag då benens muskler brände till av mjölksyra vid dagens statiska yoga...positioner ? (heter det så?). Detta är en ny upplevelse för mig. Den tunga känslan som infinner sig i kroppen då, skulle tidigare gjort att jag slutat, eller gett upp. Men nu ger den mig en oanad kämparglöd. I stället för att modet rasar när något är tungt eller svårt i träningen så tänds vid den växande mjölksyran en glöd. som med viljan växer sig till en brinnade kraft, eller energi. En vilja att vinna över mjölksyran, att ignorera den. Att vinna över min egen kropp! Känslan efter att ha vunnit en sådan kamp efteråt, är nästan helt ovärderlig!! Det är helt fantaskist!

Men, nu så.. Dags att fylla på energideåerna. Blir mer gym i morgon. 

Idag känns som första RIKTIGA dagen på nya året... För det är denna vecka som livet, på allvar kommer ikapp en efter allt jul och nyårsfirande.

Jag tänkte inte försöka sammanfatta det år som gått allt för detaljerat. jag har inte orkat med någon mer omfattande reflektion av året som gick. Det har varit fullt av både gott och ont. Eller jag kanske inte ska kalla det gott och ont, även om det som livet fört min väg har känts både gott och stundvis gjort ont. Det goda och onda är delar av livet. Säkerligen kommer år 2009 ocksa att bjuda på dem båda.

Delvis bär jag väl med mig mycket av 2008 in i mitt 2009. Det är tyvärr inte så att bara för att ett nytt år tar sin början, så slutar 2008 att ha inflytande på mitt liv Jag bär med mig 2008 in i 2009. Det är en förutsättning för att mitt 2009 ska kunna utspela sig.

Jag hoppar över det där med nyårslöften i år. I alla fall delvis. Jag tror nämligen att en anledning till att så många avlägger nyårslöften är för att göra upp med sitt gångna år (eller livet i största bemärkelse kankse?) och besvikelsen över att året inte blev som man själv riktigt ville. Kanske är det bra att tänka ett steg längre. I stället för löften mot sig själv som grundar sig i dålig självkänsla och dåligt självförtroende, för att inte tala om dålig självdiciplin, så kanske vi borde börja nya året med att sätta upp utmaningar för oss själva. Är det något som du skulle vilja göra eller prova på, som du ännu inte vågat t.ex? Är inte det lite mer spännande än att "lova" dig själv att "aldrig mer äta godis", bara för att du känner att du tycker att du åt alldelens för mycket godis förra året? De tär kankse en värdefull tankestälalre i alla fall.

Jag kan inte låta bli att börja spekulera i vad mitt stundande år kommer att föra med sig? Det började i alla fall inte dåligt med att delar av familjen flyttade utomlands. Så ett besök hos dem är en av mina "utmaningar". Den utmaningen ser jag redan fram emot och längtar efter.

I övrigt så känner jag bara på mig att detta år blir bra. Jag ska försöka anstränga mig för att se till att det bllir så..

Skickar en hälsning till hundhimlen... Saknar dig redan.. Det gör ont när jag tänker på dig, för att jag är en egoist och saknar dig. Men jag vet att du har det bra. Gjorde därför mitt bästa för att lämna dig mett ett leende, trots att det brände något enormt inom mig.  Visst häslar du till resten av gänget, som jag bad om? Du vet vilka!