Väger tungt

Det kan tyckas att jag ständigt maler på om samma bekymmer. Å det stämmer. Dagarna i ända går all min energi till att grubbla, oroa mig och fundera över vad det ska bli av mig framöver. Det tar över mig helt å hållet, så jag får i princip inget vettigt gjort. För inte har det blivit fler ansökningar till jobb. Inte har jag städat min garderob, diskat, eller lyckats laga min punktering på cykeln. En del har jag mig själv att skylla, men det känns också som att vinden inte blåser åt samma håll som jag vill just nu. Det är verkligen inte vad jag behöver, eller tycker att jag fötjänar.

Jag minns att jag tidigare sett lite fram emot den tid jag nu befinner mig i. En tid där livet kan gå åt vilket spännande håll som helst. Det är väl just det, jag föreställde mig, spänning. Men allt känns snarare stagnerat, bittert, surt, meningslöst. Det är till och med så att tankarna på att jag slösat bort fem och ett halvt år av mitt liv dyker upp. Något jag aldrig trodde att det skulle göra. För en universitetsutbildning är alltid bra att ha!? Kunskap väger inget, säger man väl?! Ja, det har jag blivit intalad. Men det stämmer inte. Det väger tungt i kropp och själ att ha gått igenom så lång tid av utbildning å sen inte se eller känna tillstymmelse till möjlighet att tillämpa det i ett arbete. För här står jag nu med en hel massa pengar i studieskulder som ska börja återbetalas i en snar framtid. Ja plus alla andra fasta utgifter.

Jag käner mig vilsen. Å vad som är värst med den känslan är att jag inte har något riktmärke att ta till för att leda mig rätt. Jag befinner mig i en ny värld, där jag inte vet vad som efterfrågas eller vad jag kan erbjuda i den världen. Mest brottas jag med att jag inte ens har en dröm att kunna följa. För det brukar annars folk vara duktiga på att lyfta fram. D.v.s. att man ska rannsaka sig själv å vad man har för drömmar i livet, å sedan köra på dem på ett eller annat sätt. Men om man inte har någon konkret eller precis dröm, vad gör man då? Vad gör jag då? Det enda jag kan säga, är att jag vill göra något som känns stimulerande, utmanade och intressant. Det finns ganska mycket som kan kvala in på de kriterierna. De räcker inte. På sätt och vis känns det lite som att jag måste, i likhet med när man skriver uppsats, fomrulera ett styfte eller en frågeställning. D.v.s. ringa in vad det är jag vill eller kan tänka mig för sysselsättning. Jag vet inte om jag kan klara av det, men jag antar att jag måste försöka.


Kommentarer
Postat av: Pappa

Oj då... Det låter tungt. Men se hur det gick för mig. Jag är vare sig polis eller pilot. Det var de drömmar jag hade då jag gick ut grundskolan. Inget av dem har förverkligats, men jag tycker livet har varit ganska gott ändå... Och idag är jag glad över att jag inte blev polis i alla fall... =) Arbeten dyker upp när du minst av allt anar det. Det är inte ens säkert att du behöver söka dem. Det kan vara så att du har en kompis som har en pappa som har en kusin som jobbar på ett företag där just DU behövs. Så den arbetsgivaren kanske söker upp dig istället... Du behöver inte oroa dig. Sen kanske det tar lite tid att hitta just det som du verkligen brinner för, men du har många härliga år framför dig. Och tillfällena kommer. Var lugn för det. Innan man verkligen har kommit ut i arbetslivet för fullt så köänner man sig nog lite vilsen. Det är så mycket nytt som kommer, och ibland kan det tom kännas lite skrämmande. Men med den positiva inställning som du faktiskt har så kommer det att gå lätt som en plätt. Och när du kommit över "tröskeln" som det faktiskt är att hoppa från studier till arbete, så kommer du att upptäcka att det ÄR spännande. Och du kommer att se fram emot utmaningarna som väntar. Och att "kvala in"... Det behöver du inte. Du är redan toppseedad. Det är bara det att det dumma arbetslivet inte riktigt vet att du finns än. Dom vet inte vad dom går miste om. Och kunskapen du har ska du vara stolt över. Den kommer till nytta. Så misströsta inte. Det kommer en dag då du faktiskt får tacka nej till arbetsgivare som vill ha dig. Så se på framtiden med tillförsikt. Du är helt enkelt BÄST!!!

Kramar <3<3<3

2010-08-04 @ 06:01:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback