I'm still in the game! Ja, med andra ord har jag gått vidare ytterligare ett steg i rekryteringen till jobbet. Jag vet nu att vi är hela tre personer kvar. Fatta?! Det känns jättekul. Jag har ju inte vågat tro att jag ska gå vidare. Hoppats har jag gjort, å förväntat mig det värsta, så att säga. Så jag blev positivt överraskad i måndags när jag äntligen vågade öppna det mejl jag fått från företaget tidigt den morgonen.

Lite nervig är jag över vetskapen om var jag befinner mig i rekryteringsprocessen. Det gläder mig oerhört att jag kommit så långt som jag gjort. Jag hoppas och håller tummarna för att det blir jag som kammar hem jobbet, men jag känner mig samtidigt ödmjuk nog att inte gråta floder om så inte blir fallet.

På något märkligt sätt känns det som att jag är med i en uttagning för typ idol, eller något annat program. Det gallras i flera steg. Knske inte i lika hård tappning, men ändå. De som i slutändan står där i finalen är så nära de kan komma att vinna. Säkerligen förtjänar alla storvinsten, men bara en kan få den. De som itne vinner är inte förlorare för det. De har vunnit mycket erkännande för deras bedrifter och vilka de är. Å de tär den tanken som ajg håller varmast om hjärtat just ni.

När allt kommer omkring har jag rönt stor framgång, personligt sett känns det som. Får jag inte jobbet har jag gjort en stor bedrift som kommit så långt i rekryteringen. Jag är bland de tre bästa som de ser det. Å med tanke på att detta är det första riktiga jobb i denna bransch jag sökt, så borde mina chanser att kamma hem ett jobb i ett liknande företag inte vara alltför dåliga.

Hur det hela än slutar så känner jag mig glad och stolt över mig själv. Jag har vågat hela vägen, jag har gjort allt jag kan, och det är allt som jag kan kräva av mig själv.

För att stilla mina nerver drog jag därför ett tarotkort igår som jag inte gjort på mycket länge. Jag frågade mig själv, "kommer jag att lyckas få jobbet", men insåg ganska snart med det kort jag drog, "Tillit",  att det inte var "jobbet" i frågan jag egentligen sökte eller behövde ett svar på. "Jobbet" i sig är egentligen ganska oväsentligt. Det är obetydligt om jag får just det här jobbet, även om jag faktiskt vill ha det. Av större betydelse är just det att jag vågat kasta mig ut i något nytt, utan några livlinor. Att jag vågat falla fritt och brutit mig lös från min annars så trygga och stilsamma tillvaro. Att ha tillräckligt med tillit till mig själv så att jag vågat ta steget fullt ut är den största bedriften. Vetskapen om det skänker mig en sorts frid. Jag kommer att lyckas. Jag har redan lyckats... Nu är det bara att fortsätta lita på den känslan... att fortsätta framåt! Så ska jag se att allt blir precis... Perfekt!