Längs livets väg

Jag vet inte varför bloggen har hamnat i sådan skymundan. Kankse har jag inte haft behovet av den helt enkelt? Eller inte tagit mig tiden? Förmodligen lite av båda.

Augusti nu och jag har nyss återvänt till jobbet efter mitt livs första riktiga semester. Det känns nästan overkligt att ha haft en riktig semester, med 4 veckor av bara rent slappande. Det har varit välbehövt och otroligt nyttigt för det intra att komma till ro och stressa ner. Så nu är jag laddad inför höstens alla utmaningar!

Sex månader av provanställning har nu hunnit passera och jag är nu en riktig anställd precis som alla andra. Det känns också fantastikst. Jag trivs oerhört bra på jobbet, faktiskt och det är underbart att känna sig trygg i sin ekonomiska situation.

Jag kan utan att överdriva helt klart säga att 2011 är ett oerhört händelserikt år. Jag hoppas att jag kommer att minnas det länge. Inte bara har jag lyckats få ett välbetalt jobb som jag trivs i, jag har dessutom gått och blivit förlovad och ska gifta mig nu i höst. Det värmer inombords när jag tänker på det och jag känner mig oerhört glad och lycklig. Allt i livet känns helt enkelt "rätt" just nu. Det är en känsla att omfamna!

Det är en hel del bröllopsbestyr kvar att ordna med fram till den 17:e september, men jag känner mig inte så där jätteoroad för att det inte ska klaffa. Man ska inte haka upp sig för mycket på smådetaljerna, för då tror jag det blir svårt att riktigt njuta när dagen väl är här.

Det blir ingen roman idag, även om ajg särkeligen skulle kunna skriva en sådan. Det får bli en annan gång.

Kommentarer
Postat av: Pappa

YES!!! Till slut kom det ett inlägg! Jag kollar fortfarande, men inte varje dag nu... Men de tär så kul att få läsa något nytt ibland. Kramar på dig!!!

2011-08-11 @ 12:26:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback