Svar ja, jag fick jobbet! Det finns inte utrymme eller ork från min sida att beskriva den känsla som följde och ännu vilar i mig över detta glädjebesked.

Mitt i all glädje börjar dock tankarna att vandra. Helt plötsligt befinner jag mig i ett läge där jag vill äta kakan och ha den kvar. Det gör mig orolig i magen, bekynrad, upprymd å ja, jag vet inte allt.

Helt plötsligt blev livet så mycket mer allvar, så mycket mer komplicerat... Å jag befinner mig i en sits där mitt val kan få större konsekvenser än vad jag nog kan föreställa mig. Å det känns lite skrämmande. Jag tvingas ställa mig frågan vad jag egentligen vill..

Å vad jag vill har alltid varit en sådan där fråga som jag har haft svårt att ta ställning till. Så det är inte helt angenämnt utgångsläge just nu.

I min fantasi pendlar jag mellan drömmar och fantasier om hur livet kan utveckla sig åt än det ena eller än det andra hållet, samtidigt som jag oroar mig för vad konsekvenserna av mitt val kan bli... I värsta fall...  Eller i bästa fall...

Ska jag våga slänga sig ut, eller gå den mer enkla och utstakade vägen jag fått beredd framför mig? Det är en fråga jag inte lätt finner ett givet svar på i dagsläget.

Ska sanningen fram har jag heller inte avsevärt mycket tid för att finna svaret.. Så det är bara att fortsätta grubbla. Å ja, undersöka lite närmare på de punkter där det går att få klarhet..